Tillbaka till ensamhet och huvudbry

Igår åkte han. Mannen, maken, barnafadern, livskamraten, diskmaskinen. Det är påtagligt. Först var han borta, sedan kom han hem lite då och då och rörde till livet för oss två som är kvar. Nu kom han hem och stannade hemma i över tio dagar.
Igår åkte han - igen.
Denna gång blev det så tomt. Så ensamt. Ekande ensamt.
Vuxentvåsamheten som hans närvaro innebär var bra för mig. Barnet blev ett lyckligare barn av att ha sin far hemma. Jag blev en gladare fru som slapp tänka på allt hela tiden.
Jag laddade mammabatterierna och vinkade hej då med föresatsen att fortsätta vara en glad tålmodig moder. Men när han åkte måste han tagit laddaren med sig, för inte höll den laddningen länge.
Jag måste måste hitta ett nytt sätt att ladda batterierna på dagarna.

Jag börjar med att besöka det internetforum där jag mött så många vänner. Där har jag det bra. En god start på dagen. Sedan sätter det dåliga samvetet in och jag surfar in på Platsbanken. Där går humöret i botten. Ångest.
Då behöver jag kaffe. Så blir jag glad igen. Snor ett bokstavskex från dottern. Äh - hon märker inget om jag tar x, q och g...
Med kex & kaffe i magen borde allt kännas lite bättre. Men inom mig finns den där gnagande oron som liksom lägger sordin på allt.
Njutningen i att ta dagen som den kommer försvann den 4:e maj 2005.

Och mitt i allt detta sätter jag igång processen att köpa ny bostad! Är det inte märkligt?
Vi var på tre visningar igår och mitt hjärta svarade på ett av objekten. Det roliga är att den lägenheten är precis likadan som vår nuvarande + ett sovrum. Precis vad vi vill ha.
Men så börjar jag analysera. Borde vi inte satsa på en ännu större bostad? Blir det inte väldigt trångt i det pyttiga köket? Kanske är det klokare att buda på det något större renoveringsobjektet? Där måste man göra allt - från golv till tak, men den har ett "riktigt" kök...
Varför försätter jag mig alltid i dessa situationer? Skaffar mig huvudbry när jag redan har tusen projekt jag borde lägga min energi på?
Kanske är det en åkomma, en sjuka? Något som har ett namn?
Borde googla på det. Ska jag kanske skriva en bok om syndromet? "Multipla projektsyndromet - med tjugotvåtusen bollar i luften."
Är det därifrån jag ska få alla de pengar jag behöver för att köpa det där kråkslottet med punchverandan och åldriga fuktträd på tomten nära stan men i väldigt privat läge?
Kanske...
Först ska jag bara avsluta barnboken, ungdomsboken, deckaren, dramatiseringen av en underbar utgiven barnbok, sömnadsprojektet, flyttprojektet samt skaffa mig ett jobb som ger lite pengar.