åter i verkligheten

efter en utflykt till mitt egentliga yrke.

Denna gång iklädd rollen som Idol.

Och vet ni, jag har haft roligt! För första gången på länge har jag åter upplevt det magiska i yrket. Faktiskt blev jag lite sugen på det igen. Konstigt och härligt.

Det startar liksom något kemiskt i kroppen när studiomannen räknar ner och så är det dags. Röda lampor på kamerorna lyser. Tänka på blickriktningar, placeringar. Återupprepa exakt så det går att efterredigera.

Jaha. Ett år senare och tusen erfarenheter rikare är jag nu åter skådespelare. Fast nu kan jag redigera bild och ljud också. Och skriva tv & radiomanus, planera inspelningar och leka bildproducent också. Det kunde jag inte förut.

Men vad jag ska bli när jag blir stor är fortfarande en gåta.

det där med att byta yrke...

... var ju en fin tanke. Men av någon outgrundlig anledning har jag skådespelat mer i år än jag gjort på länge. Orsaken är att skådespelare behövs i alla våra små projekt på skolan, av min klass och andra utbildningar. Och när behovet uppstår och jag finns på skolan (=gratis arbetskraft) så blir jag plötsligt väldigt eftertraktad.
Vårt eget stora slutprojekt, det som jag skulle skriva manus till, vara projektledare till och mixa, i det projektet ska jag nu göra huvudrollen pga att vår tilltänkta skådespelerska plötsligt blivit sjuk. Och jag skådespelar även i det inslag som ska kombineras med projektet. Det kommer se ut som om jag är den enda skådespelaren på jorden, eftersom jag dyker upp i bild överallt! Och i klasskamraternas projekt gör jag rösterna i deras bildsaga.
Imorgon gör jag radioteater med radioeleverna.
Ett år på skolan för att vidareutbilda mig har alltså istället blivit ett års studielån för att göra det jag redan är bra på. Märkligt.