Och vackrast av dem alla:

Jag har fyllt år! Och min kära mor fyllde på mitt förråd av Iittalaskålar. Nu har jag fem st. Vi äter glass ur dem på fredagarna. Lyx. Jag har en klar, en turkos, en blå, en ljusgrön och vackrast av dem alla: en röd. Nu önskar jag mig en rosa. Och en orange. Men det tror jag inte finns än.

En gång i tiden

för inte så länge sedan. Då satte jag en ära i att baka allt vårt matbröd själv.
Nu sätter jag en ära i att försöka hinna handla en skogaholmslimpa själv.

Det är så olika det där.

Ett liv på två dagar

Igår ville jag bara gråta när jag kom hem från skolan. Gårdagens föreläsare var inte i min smak. Uppgiften som snabbt skulle redovisas på storbild blev smått förnedrande. Jag gillade inte språket, eller uttrycken. Säger någon "tänket" en gång till kräks jag.
Idag har jag haft stimulerande samtal om livet, konsten, etik & moral, om gränser och mod. Jag dricker vin till bloggandet och tänker att jag börjar vakna till liv igen.

The beginning

Nu har det börjat. På riktigt. Hjärnan är i chock. Informationsöverflöd. Ny terminologi. Ny teknik. Gammal rädsla för att göra fel. Modigare än modigast måste jag vara för att våga ta för mig. Och jag vågar. Lite nostalgi i nya lokaler. Åt lunch i restaurangen i huset brevid som nu huserar min gamla skola. Bilden på väggen - där är jag! Nio år yngre. Förra livet. Nu är det nu och jag tror jag kommer andas lugnare redan imorgon. Träningsvärk av anspänningen. Tur att jag inte cyklade till skolan i morse.

Fortfarande snart...

Men hur långsamt kan en dag gå? Nog för att jag var nervös och entusiastisk inför Teaterhögskolestarten. Men detta! Jag känner mig som när jag skulle börja i 1c på Parkskolan i Skärblacka. 1982. Förväntansfull. Ivrig att komma igång. Imorgon när jag kommer hem har jag 9 nya klasskamrater, ett nytt skåp, ett passerkort till skolans dörrar samt kunskap om hur man hanterar en flashbandspelare.

Snart...

Kursansvarige på min utbildning gillar att maila info till oss blivande adepter. Ofta får man två, tre nästan likadana mail innan hon får det helt rätt och lyckas bifoga bilagan hon omnämner i första mailet.
Jag tror vi kommer komma bra överens.

Lite mer som jag.

Hårddisken har fått ett nytt hem. Eller kanske snarare ett nytt fodral att förvaras i då den inte används. Nu är den lite mera jag.

Jag fick de första fjorton dagarnas schema igår också. Hjälp. På riktigt. På dag 8 har vi vår första redovisning. Då ska jag alltså hunnit lära mig ljudinspelning, ljudredigering och presentera resultatet. Samtidigt ska jag förberera mig inför besök på SVT och URs webbredaktioner. Samt delta i seminarier kring allsköns ämnen relaterade till min utbildning. Fast först ska jag lära mig hitta i den där gigantiska byggnaden.

Sa jag hjälp?

Nyinvesteringar.

Paket från Dustin Home. Hårddisken jag beställt. Jag känner mig som ett fån.
Det är sladdar och prylar och... liksom inte jag.
Jag måste sy mig ett fint fodral att förvara den här grå metallklumpen i när den inte används. (Hur det är tänkt att jag ska kunna använda den lägger jag i händerna på DI.)

Så den blir lite mer jag.

Det här är mer jag:

Hårdplastmuggar till utflykterna (jaja, sommaren är på upphällningen, men man kan väl fika utomhus vintertid också. Om inte annat blir det sommar igen om ett år och jag planerar att vara med då också.) Visst är de fina? 79:- på Åhlens. Funkar att maskindiska.

Och för varma drycker:

Kaffekoppar från Sagaform. 89:- på Järnia.

På Östermalm råder egna lagar.

Har du en bil värd en kvarts milijon eller mer får du dubbelparkera. Så måste det vara. Varför är det annars bara på Östermalm man hittar så många dubbelparkerade Lexus, BMW och stora stadsjeepar?
Jag var på studiebesök i trakten inför min stundande studiestart. Jag och Lila faran (min cykel) kollade bästa vägen från Årsta till Valhallavägen. Jodå. Jag börjar bli nervös.

Se det som ett sundhetstecken

att jag bloggar allt mer sällan.
Jag njuter av livet, förstår ni. Så här på årsdagen så tillåter jag mig att bara njuta.
Igår firade vi livet, Lilltrollet och jag. På Grönan. Med sockervadd, karuseller, klibbiga pussar, Orup och Lena, vinst på nallelotteriet (jaja - det hade varit billigare att köpa en i nalleshopen brevid, men det är liksom ingen sport), ännu mer karuseller, mora träsk, godis och popcorn och färjetur hem. Stockholm kan vara bedövande vackert. Igårkväll var en sådan afton.
Nu njuter jag av lilltrollets glada lekskrik. Hon leker simhoppstävling med barbiesarna på gräsmattan här utanför med bästisen E.
Jag väntar på att blomkålen ska koka klart på spisen.
På onsdag blir vi en hel familj igen.

Som Madicken sa (eller är det månne den alkoholiserade Nilsson som är upphov till citatet? ): Idag känner jag livet i mig!