Denna vecka har jag...

investerat i en...

Fått besked om att min...

finns att hämta på butiken i Aspudden.

Så nu kan jag börja skapa!

Som grädde på moset klickade jag också på köp för en...

Till mitt försvar fick jag löjligt bra rabatt eftersom jag är student. Och när man liksom ändå spenderar mer är man egentligen har, vilket typ aldrig händer annars, så kan man ju se till att göra det rejält, tänkte jag. Logiskt, eller hur?

Nu hoppas jag bara innerligt att mina appleppryttlar levereras innan lilltrollet och jag åker till maken i Östergötland. Det kan vara på snöret.

Sommar i sanning

Och jag kan inte låta bli att undra om det här är en sådan där dag som hon kommer minnas resten av livet? Som hon kommer tänka tillbaka på och le? Om hon kommer minnas känslan av trötthet i kroppen, så som det känns när man är 5 år och lekt timtals i vikens ljumma vatten med favoritkusinen? Och kommer hon som jag få ett litet barn att följa genom livet och därigenom få återuppleva det igen? Jag hoppas det. Det vore fint.

Belöning.

För goda studieresultat och idogt slit.
Det är motiveringen till den belöning jag gav mig själv.
Belöningen bestod av att jag befriade mig och min familj från epitetet: enda familjen i grannskapet med tjocktv.

Nu bor det en platt sak på tv-bänken. Platt och lagom stor.

Lilltrollet dansade runt och skanderade: nu har vi en sån som alla andra!

Ja, man kan väl inte vara nyutbildad producent för tv och leva i medeltiden. (Att vår radioapparat är från 50-talet bryr jag mig inte om.
Och någonstans är det ett estetiskt ställningstagande också. Radion från 50-talet är snygg. Det var inte tvn från 90-talet.)

Sommar.

Vad vore en sommar utan ett inledande besök på AF? Ja. Så är det. Nu igen.
Igår - hyllad och nyexaminerad.
Imorgon - inskrivning på AF Kultur.

Men det här måste det bli ändring på. Jag har ingen lust att inleda varje sommar så här. Jag funderar på att bli min egen. Starta firma. Men den funderingen ger mig fjärilar i magen och lätt yrsel. Så kommer tvivlen. Kommer det fungera? Kommer jag kunna försörja familjen? Eller blir det pannkaka av allt?

Så jag tar sommaren som tid att fundera. Fundera på hur jag ska ha det i livet? Vad jag vill och hur tusan jag ska uppnå det.

I fredags när jag kom hem hängde ballonger på dörren. Lilltrollet och mormodern tog emot i dörren. Lilltrollet iklädd finaste klänningen, prinsessdiademet och det mest luriga leendet jag sett.
Hon tog mig i handen och ledde in mig i bostaden. Serpentiner, ballonger, banderoll och blommor. Jag fick svårt att andas. Så fint! För mig. För det jag åstadkommit.
På bordet rosa champagne och jordens härligaste buffé! Men hur mycket mat tror min mor egentligen att jag kan äta? tänkte jag...
Så knackar det på dörren och där står min far! Ja då började jag nästan grina igen.
Sedan kom min faster, min kusin, min syster och hennes barn.
Storfest, blev det. Överraskningsstorfest. För mig.

Och imorgon - AF. Tvära kast.

Men jag har en magisterexamen i området scen och medier. Det har jag. Och det känns gott!

Jag. En fil mag.

Idag vaknade jag som Magister minsann! Jodå, min uppsats är godkänd och därmed har jag tagit mina sista poäng.

Snart stundar ledighet och ovisshet. Ledigheten längtar jag efter - ovissheten struntar jag i.

Livet går vidare

trots att maken som vanligt dragit till annan ort för att spela sommarteater. Men innan han for var det mors dag. Vi fikade på ett grönskande Dianelund och jag fick en bukett favoritblommor av lilltrollet.

Solen.

Nu är det sommar på riktigt, sa lilltrollet då hennes far sa adjö. För sommarteater spelar man på sommaren och det är det pappa ska göra.

Så nu är det sommar.

Jag grillar var och varannan kväll.

Kan inte låta bli.