Det är på riktigt.

I den gigantiska högen post (nja, egentligen mest reklam och DN) som bildats innanför ytterdörren under tiden vi varit borta fanns ett brev som fångade min upmärksamhet lite extra: Ett brev från DI innehållandes information om kursstarten. Jag måste tydligen införskaffa en extern hårddisk av en viss typ och prestanda. En hårddisk som skall rymma det redigeringsverktyg jag tydligen ska lära mig hantera samt alla mina arbeten gällande kursen. (De rek. denna )
Shit!
Det här är på riktigt! Jag hoppas bara att de har förstått att jag fullständigt saknar erfarenhet från den sidan mixerbordet.

Midsommar 2009

dag ett:

dag två:

Jag skulle kunna skriva en roman om midsommaren 2009.

Ny lärdom:

Om Bean skär sig tillsynes bortom all räddning så behöver det inte betydyda att den faktiskt är körd. Vänd bara såsen ryggen, rör ihop ett kryddsmör, ät din måltid utan att sura över skuren Bea och vips ska du se att den självläkt lagom till det är dags att diska.

Och allt däremellan.

Liv. Död. Kärlek.
Allt på en vecka.
Igår fyllde brorsbarnet år sju år.
Imorgon tar jag farväl av gammelfaster Barbro.
På lördag bevittnar jag min kusins vigsel.
Allt på en liten vecka.

Liv. Död. Kärlek.

Som ett brev på posten

kommer förkylning och ledvärk när stressen och pressen varit för stor. Idag skulle jag har haft en Suziluz-dag. Säkerligen hade vi fikat gott någonstans, pratat om allt mellan himmel och jord som man gärna gör med denna härliga människa. Skrattat. Och jag skulle cyklat till förskolan för att hämta mitt lilltroll med ny energi i bagaget. För det får man av att umgås med Suziluz.
Istället får jag bädda ner mig själv i soffan. Sova lite. Dricka te med honung. Sedan måste jag masa mig upp ur samma sköna möbel vid 15.30 för att hämta lilltrollet på förskolan.
Resten av veckan måste jag stå på benen. Begravning på torsdag och bröllop på lördag.
Den där digra listan jag borde betat av innan dess får förbli ett borde.