H*J*Ä*L*P

Jag behöver hjälp.
Hjälp med att få tummen ur & att få upp entusiasmen.
Jag vet inte riktigt var den tog vägen (entusiasmen alltså, tummen sitter där den ska) och jag behöver den mer än någonsin om jag ska orka den här sista tiden på skolan. Missförstå mig rätt, jag älskar min utbildning och är tacksam för den här chansen.
Men...
Det vi gör just nu är liksom inte det jag vill göra i framtiden. Och likväl ska jag lägga många veckor och mycket energi på just detta projekt som väl är att ses som ett slags examensarbete.
Jag längtar efter ledighet, efter små finurliga projekt och sköna sammarbeten. Efter lite flyt och lite inspiration.
Mina pappershögar här hemma vittnar om min bristande energi. De växer som dammråttorna i hörnen och ger mig dåligt samvete vid blotta åsynen. Ibland rättar jag till tornen så att de inte ska rasa. Men annars gör jag ingenting här hemma.
Jag låter maken städa, tvätta, diska, natta Lilltrollet, hämta och lämna på förskolan osv.
Jo, jag ser till att räkningarna blir betalda när maken påminner mig om det. Det gör jag. Men annars är jag en oengagerad och oinspirerad mamma och hustru också.

Så hur tusan ska jag få upp lite entusiasm för mitt slutprojekt? För får jag mer lust till det sköter liksom det andra sig själv.

vitt och grönt

Ja, jag bor i Bajenland. Fotbollspojkarna har sin träningsplan här i mina trakter. Men det var inte det jag tänkte på med rubriken (även om det är passande just idag då de precis tagis SM-guld i bandy). Jag tänkte mer på vädret, denna outsinliga källa till kallprat.

Men den här helgen har verkligen bjudit på både grönt och vitt. I lördags gassade solen så pass att de enorma snömassorna utanför vårt fönster plötsligt försvann & blottade den gröna gräs/mossmattan under! Vi tog fram Lilltrollets sparkcykel och tillbringade någon timme eller två nere på torget. Hon sparkade runt i vattenpölar och grus och tjöt av glädje att slippa överdragsbyxor och mössa. Kön till korvkiosken ringlade sig lång. Men maken kirrade korv till oss alla och så käkade vi lunch på en bänk i solgasset.

-Bästa lördagen på evigheter! utbrast Lilltrollet och log med ansiktet clownmålat av ketchupen.

Jag njöt. Kände hopp om livet.

Bara för att vakna upp till dagens grådask med åtföljande snöfall. Suck. Allt grönt blev vitt och Lilltrollet ylade -Neeeeej! Det ska vara vår nu! men snön vägrade lyssna.

Vi tog vår tillflykt till Folkets Husbiografen på torget. Lilltrollet sneglade på den blöta kalla bänk där vi igår satt och njöt och undslapp ett -Hmpf...

Sedan visade bion Alfons och Milla. Samma två korta filmer två gånger i rad. De hade fått fel rullar, informerade den mycket trötte maskinisten när publiken protesterade. Jaja. En utflykt blev det i alla fall. Sedan blev det Memory på vardagsrumsgolvet. Lilltrollet vann hela tiden. Även när hon inte vann. Hon är ingen vidare förlorare, den tösen.

Nu läser Maken boken "När Greger blev skalbagge" för Lilltrollet.

Någon slags Kafkavariant för barn, tror jag. Själv funderar jag på att plocka fram spikmattan för att leka fakir ett tag. Jag vet inte om det fungerar så väldans värst, men det är skönt att späka sin kropp ibland.

Ny vecka imorgon.

Bjuder på en bild från förra helgen. Det har varit svårt för de vilda att finna käk i vinter. Den här hade förirrat sig in på vår innergård och stod och bankade nosen mot vårt vardagsrumsfönster för att ta en tugga av krukväxterna där.

Snart måste det bli vår på riktigt.

...

Jag är lite för trött för att orka uppdatera här. Hjärnan orkar inte formulera en enda vettig tanke utanför skoltid.

Jag är en tråkig, blek och glåmig mamma nu. Med massor av måsten.

Längtar efter semester.

En fiffig sak

...med att sätta upp en fototapet på insidan av dörren till toaletten föreställande en söderhavsstrand och palmer är att den förut så tråkiga gulbeiga plastmattan plötsligt ser ut som finkornig sand! Man kan leka Robinsondeltagare medan man gör vad man nu ska där att göra, men med rinnande vatten och vattenklosett. Och utan kameror.
Bildbevis? Ja men jag har inte tid att fotografera nu. Jag lär mig att bildproducera, filma i trekamerastudio och skriva bildmanus. "-Klipp till kamera tre... NU! Mixa till kamera ett... NU! Bildproducentens makt är förförisk. Alla gör som jag säger, till skillnad från hur det är på hemmaplan. Gissa vad som händer om jag använder samma typ av kommando här hemma.

Mamman:

Tvätta händerna... NU!

Lilltrollet:

...

Vrak.

Eller strandad val. Mager sådan. Det är jag. För när plikterna hopar sig vad gör jag då? Jo, jag ser till att boka upp mig lite mer. Gå ut med tjejerna och åka till badhuset med lilltrollet. Är det konstigt att jag vaknar varje natt runt två och grubblar på skolarbetet? Troligtvis inte. Jag jobbar så hårt på att ledig tid ska vara ledig att jag i sömnen (eller ickesömnen) försöker lösa problemen jag skjutit framför mig.
Det komiska i det hela är att varje natt kommer jag på hur jag ska komma vidare med det tv-manus jag just nu kämpar med. Men sedan när morgonen gryr är det som bortblåst. Snacka om bortkastade vakentimmar. Jag vet, papper och penna eller kanske diktafon vid sängbordet. Men ärligt talat betvivlar jag att mina nattliga lösningar är speciellt bra eller användbara. Jag tror min hjära tillslut bara vill att jag ska sova och så sänker den ribban för vad som faktiskt är bra. Ni hör vilket tillstånd jag är i - separerar mig själv från hjärnan.

KAOS

På tunnelbanan mot skolan. Makens Chilienska släkt 9 mil från epicentrum har klarat sig. Lättad efter dagar av oro. I väskan ett manus skrivet i kaos som ska upp till granskning. Tid över. Jag mobilsurfar lite. Vilka märkliga statusuppdateringar på fejan, tänker jag. Emil. Vad är det med honom. Det låter som han är...

Hur undgick jag att se löpsedlarna som skrek ut budskapet? tänker jag. Är jag så i min värld att jag inget ser? Eller var det så otänkbart?
Han, nybliven far.
Vi var aldrig nära vänner. Men plötsligt ser jag framför mig, så klart, hur han satt i skolans slitna soffa vid intagningsprovet. Så nervös att jag fick bjuda på en novalucol. Jag ser hans blick, hans leende.
Han lever inte längre. Han orkade inte leva längre.
Och det är så sorgligt att det blir svårt att andas.
Lika ung/gammal som undertecknad. Mitt i livet. Nybliven far.
Mina tankar går till hans familj.
Manuset blev hårt kritiserat och jag kunde inte bry mig mindre. Jag vill bara hem och krama om de jag håller kär.

Chokladfågel

Somliga dagar blir frukoststunden något mer lyckad än andra. Som denna. Lilltrollet spillde Oboy på bordet. En klockren fågel uppenbarade sig omedelbart. Vad betyder detta måntro?