söndag 21 mars 2010

vitt och grönt



Ja, jag bor i Bajenland. Fotbollspojkarna har sin träningsplan här i mina trakter. Men det var inte det jag tänkte på med rubriken (även om det är passande just idag då de precis tagis SM-guld i bandy). Jag tänkte mer på vädret, denna outsinliga källa till kallprat.
Men den här helgen har verkligen bjudit på både grönt och vitt. I lördags gassade solen så pass att de enorma snömassorna utanför vårt fönster plötsligt försvann & blottade den gröna gräs/mossmattan under! Vi tog fram Lilltrollets sparkcykel och tillbringade någon timme eller två nere på torget. Hon sparkade runt i vattenpölar och grus och tjöt av glädje att slippa överdragsbyxor och mössa. Kön till korvkiosken ringlade sig lång. Men maken kirrade korv till oss alla och så käkade vi lunch på en bänk i solgasset.
-Bästa lördagen på evigheter! utbrast Lilltrollet och log med ansiktet clownmålat av ketchupen.
Jag njöt. Kände hopp om livet.
Bara för att vakna upp till dagens grådask med åtföljande snöfall. Suck. Allt grönt blev vitt och Lilltrollet ylade -Neeeeej! Det ska vara vår nu! men snön vägrade lyssna.
Vi tog vår tillflykt till Folkets Husbiografen på torget. Lilltrollet sneglade på den blöta kalla bänk där vi igår satt och njöt och undslapp ett -Hmpf...
Sedan visade bion Alfons och Milla. Samma två korta filmer två gånger i rad. De hade fått fel rullar, informerade den mycket trötte maskinisten när publiken protesterade. Jaja. En utflykt blev det i alla fall. Sedan blev det Memory på vardagsrumsgolvet. Lilltrollet vann hela tiden. Även när hon inte vann. Hon är ingen vidare förlorare, den tösen.
Nu läser Maken boken "När Greger blev skalbagge" för Lilltrollet.
Någon slags Kafkavariant för barn, tror jag. Själv funderar jag på att plocka fram spikmattan för att leka fakir ett tag. Jag vet inte om det fungerar så väldans värst, men det är skönt att späka sin kropp ibland.
Ny vecka imorgon.
Bjuder på en bild från förra helgen. Det har varit svårt för de vilda att finna käk i vinter. Den här hade förirrat sig in på vår innergård och stod och bankade nosen mot vårt vardagsrumsfönster för att ta en tugga av krukväxterna där.
Snart måste det bli vår på riktigt.



1 kommentar:

Charlotta sa...

Hoppas våren återvänder snart igen. Och ligg extra länge på spikmattan, jag längtar nämligen efter min.

Igår när vi var på utflykt skulle Sverre prompt ha på sig manteln. Han skapade många leenden längs gatan. För JA, de leker med sina mantlar varje dag och det gör att jag tänker på dig varje dag.

KRAM. Hoppas lördagens sol gav dig några små fräknar.