Så här efter en flytt och ett julfirande så har jag kommit till en ny insikt. Jag är inte så pedant och katalogiserande som jag trodde. Eller så har jag förändrats. Nyligen städade jag undan julen. Och intentionen var att skapa samma typ av ordning som mästaren på Ekvalla visar prov på i detta inlägg, men resultaten blev inte detsamma. Det blev några kartonger märkta "JUL". Och på någon låda skrev jag "Blandade Julsaker". Det blir som vanligt att alltihop måste kånkas upp till första advent och sedan kommer karongerna bli stående i ett hörn fram till det är dags att klä granen och vid det laget har jag slutat se kartongerna så då kan de ju lika bra stå kvar där i hörnet tills det är dags att packa ihop alltsammans runt tjugondagknut.
Ett annat sätt att organisera mitt kaos verkar vara att helt enkelt lägga på minnet var jag lägger knasiga saker som ska stuvas undan. Det är inte helt logiskt att skarvsladdarna ligger i en låda som det står Classic Rose på, men så är det och det vet jag och därför behöver jag inte märka om den lådan. För chansen att maken kilar ner i källaren för att hämta en skarvsladd utan att höra efter med mig var de finns är snudd på obefintlig. Han är rar, men på sex år i vår gamla lägenhet lärde han sig aldrig i vilken kökslåda potatisstöten skulle ligga.
Ett annat sätt som jag organiserar mina prylar på är (och nu vill jag varna känsliga människor som har totalkoll på sina prylar) i sk blandatlådor. Översta lådan i vårt fina femtiotalshyllsystem är en sådan låda. Där finns hänglås, pennor, frimärken, gem, den minsta finaste akvarellpenseln, en telefonbok (men telefonen bor i andra änden av lägenheten) lite fina papper och annat skröfs som jag inte har hittat en naturlig hemvist för. Det är en bra låda som jag tycker mycket om. Sådana fanns det gott om i min barndom.
Det är precis i dagarna jag börjat bli tillfreds med min egen ordning, eller oordning. Jag har alltid strävat efter att ha det välordnat i mitt hem och således alltid varit lite besviken på mig själv för att jag inte lyckats vara så organiserad som jag vill vara. Jag har sett mina blandatlådor som ett misslyckande. Men det är de inte. De är ju jag. Och det är egentligen inte oordning. Det är bara en annan slags ordning. Som en mycket intern humor, kan man säga.
Inlägg
3 kommentarer:
Även mästaren på Ekvalla har ett antal blandatlådor. Och innan du tror för mycket så borde du komma hit och exempelvis kika in i garaget (där står ingen bil) (men en del annat...).
På Skrubba-forumet försöker jag framhålla inställningen. Istället för att se de delar som är fula/oordnade/ostädade ska man glädjas åt det man faktiskt förfinat/ordnat/städat. Får man till den inställningen så ger det energi. Energi att ta tag i fler saker.
kram
Och jag tror det är dit jag börjar komma så smått: jag gläds åt de saker som jag faktiskt lyckats förfina (Signes rum är ett sådant exempel. Där har var sak sin plats). Och inser även charmen i det röriga (det stora skåpet vi köpte för att förvara finporslin mm fick mer av mm än av finporslin i sig).
Lite skönt är det att höra att även du har blandatlådor.
Jag får nog ta och besöka ert garage någon dag ;-) Ja, hela ert fina hem vill jag besöka.
Kram kram Z
Asch då. Ordning och reda är ju bara till för att man ska hitta utan problem. Och hittar man utan problem i sin oordning och oreda, då är det ju inga problem.
Rörigt uttryckt, men sant! ;)
Skicka en kommentar