fredag 30 januari 2009

Nya ting och gammal skit.

Idag strejkar kroppen totalt. Jag är som en åttioåring i lederna. Så det blir ingen fyndrunda i stadens andrahandsbutiker idag. Kanske kanske ska jag försöka samla kraft till att sy en kjol till lilltrollet. Men nu sitter jag rätt skönt i soffan med ena benet i högläge för att få ner svullnaden i foten. Jag är ett väderorakel. Behöver inte kolla på termometern om det är minusgrader eller ej. Det är bara att känna efter i foten. Och det var runt tvåtiden i natt som tempereturen sjönk drastiskt, säger väderfoten.
Som tur är behöver man inte alltid gå långt för att shoppa. Tradera och grovsoprummet kan vara en guldgruva. Och på det förstnämnda stället hittades denna för en spottstyver:

Maken tycker att den har något öststatsbetonat över sig, så den har kommit att kallas Ukrainagardinen. Uttalas med samma betoning som konståkningskommentetorn Roger Blomquist använder. Uk-ra-iiiina. Ukraiiinagardinen, alltså. Jag kan inte bestämma mig för om den kommer få bo kvar eller ej. Nog för att jag gillar den, men den stjäl ljus i ett fönster som redan nu har ganska lite av den varan. Till våren blir den förmodligen utbytt mot något gladare, gissar jag.

Grovsoprummet är min andra fyndkälla. Eller rättare sagt, makens. Han tittar in där några gånger i veckan och ibland får jag skicka tillbaka honom med "fyndet". Andra gånger, som igår, får han en puss till tack. Äntligen fick jag en fin förvaring för mina glansiga blaskor!

Och som tröst i mörkret när kroppen strejkar så förbrukar jag grymt många värmeljus. Jag räknade till 12 st på vårt köksbord. Jag anser att taklampor och allmänbelysning är tortyr, medan mjuka varma ljuskällor är en lisa för själen.






5 kommentarer:

Mamman sa...

Åh! Såndär plastback hade vi när jag var liten. Fast gula. Undrar var de tagit vägen??

Tråkigt att höra att du har ont idag. Njut av värmeljusen. Det kan man inte få för mycket av :)

Kram

Charlotta sa...

Ukraina? Jag tycker det ser ut som kurbits...

ZaZi sa...

Charlotta: jag tror det är det dystra bruna i kombination med den röda franskanten nedtill som gör det.

Jenny sa...

Oh vilken underbar plastback! Jag har också en make som går i grovsoprum - han har kommit hem med "fynd" i flera månader!
Puss

flickanochtanten sa...

jag minns grovsoprummen. så enkelt, så lagom busigt att springa ner i tofflor och ta hem något fint och snabbt låsa dörren så att ingen, ingen kan ta ifrån mig det som just då är världens finaste, bästa fynd.
Jag gillar också såna gamla plastbackar föresten. Vi har en orange, en röd och en rosa.