Ett nytt år gör entré

-Aaaaaaaaaaaaaaaaaj ajajajajajajaj! Precis när det är dags att sätta sig till bords för en enkel nyårssupe med en god köttbit, örtsmör, ugnsbakade rödbetor och rödlök samt lätt förvällda morötter och suger snap peas så får lilltrollet akutont i örat. Riktigt ont. Hon gråter förtvivlat och vägrar vara någon annanstans än i min famn. Jag drar mig till minnes en annan fin middag som slutade på liknande sätt. Den då vi precis kommit hem från BB och jag var så trött och nyförlöst att jag bara ville ligga i sängen och bli servad. Då fixade maken en fin middag till oss. För att fira den lillas ankomst. Vi satt inte samtidigt vid bordet ens en sekund då. Lilltrollet ville bli buren. Köttet kallnade, ljusen brann ut och jag grät av trötthet. Nu, tre och ett halvt år senare grät jag inte av trötthet. Men känslan av otillräcklighet i kombination med kallt kött var samma lika som då. Jag bar min 15 kg tunga tös, vyssjade, vaggade som vore hon en bebis. Tröstade med en trygghet som jag inte hade då, för tre och ett halvt år sedan. Och tillslut slocknade hon i min famn. Jag kunde sätta mig med 15 kg lilltroll i knät och avsluta min middag. Med en hand. Maken fick skära köttet.
En halvtime senare vaknade hon. Ont. Skrik och förtvivlan. Ny tur med vaggande och vyssjande. Så somnade hon om i min famn och jag kunde sjunka ner i soffan medan maken fixade disken och serverade lite snacks och vin till mig. Så hände något märkligt. Lillfisen vaknade efter ca en timme och var pigg. Glad. Smärtfri!
-Lek med mig pappa! Krävde hon och studsade in på rummet för att hämta tiaran till pappan och kronan till sig själv. Sedan var det prinsesslek för hela slanten i några timmar tills hon återigen kröp upp i min famn och slockande. Vid tolvslaget låg hon och snarkade på soffan. Totalt utslagen. Jag försökte fråga om hon ville upp och se fyrverkerierna, men hon var inte kontaktbar. Jag stod således i vid vardagsrumsförstret vid tolvslaget, och maken på berget utanför. Han hade definitivt en bättre vy över Årsta, men jag såg också en hel del fantastiska raketer. Lilltrollet sov djupt vidare, trots de ständiga explotionerna.
Sedan spanade maken och jag på en repris på kunskapskanalen innan vi tog med oss lilltrollet in i vårt sovrum och bäddade ner henne mellan oss. Kl nio vaknade hon. Pigg och glad. Inte ett spår av gårdagens ontiörat. Men jag... jag är tokförkyld. Feber och ont i hela kroppen. Har legat nerbäddad i soffan och tittat på Ivanhoe med lilltrollet. Förklarade intrigen för henne på ett tre och ett halvtåringsanpassat sätt. Hon höll koncentrationen förvånansvärt länge. Jag var rädd att behöva byta till Dora, och det hade mitt huvud inte klarat.
Nu har maken nattat lilltrollet. Första dagen på 2009 är avklarad. Jag tror det blir bra det här.