onsdag 2 april 2008

Det bidde inte ens en tumme.

Jag hade ju nästan blivit polare med mäklar-Björn vid det här laget och så ringer han för att meddela att "Dominique" bjudit över oss - igen. Och vår smärtgräns är nådd.
Nu är det ödsligt tyst. Mäklar-Björn ringer inte mer.
Lägenheten gick till Dominique som troligtvis aldrig kommer grilla vid grillplatsen eller gräva i den stora fina sandlådan. Han kommer nog inte heller laga mat i det fina lilla köket - han köper säkert take away. Mutter...
Surt sa räven.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är som med sex, vännen.

Det är aldrig första försöket som är det bästa. Keep tryin'.