Att googla är bra...

Igår formulerade jag ett lååångt argt blogginlägg om något som precis retat upp mig.
Vassa formuleringar, spetsigt, precist, på gränsen till elakt men välförtjänt.
Tyckte jag.

Nu jäklar fick det vara nog. Mitt inre fickminne gick på högvarv då jag lyckades få lite extra tid att formulera mig eftersom bussen hem avgick en halv minut tidigare än aviserat. Bra. Jag vässade argumenten ytterligare. Tog det hela ett steg längre. Oj, oj, oj. Ett gammalt fult och ELAKT troll var på G.

Väl hemma var jag laddad med tidernas inlägg. Krigsförklaringen. Nu jäklar!

Samtidigt som jag loggade in på min blogg slog mig tanken att jag kanske skulle googla lite kring fenomenet som upprört mig så.

Tack gode gud för google! Utan denna sökfunktion hade jag idag framstått som ett fån, ett totalmiffo.
Jag hade missupfattat saken - totalt!

Så dum jag kände mig.

Och känner mig. Jag var fortfarande lite röd om kinderna när jag vaknade i morse...