torsdag 19 mars 2009

I väntan på

besked.
Ett fick jag igår. Allt ser bra ut. SER bra ut. Visuellt inga hinder.
Nu återstår analysen av de tio rör jag tappades på i tisdags.
Om inget upptäcks där är vi på ruta ett igen. Och det är klart det är dubbelt. Jag vill vara frisk, men samtidigt få en förklaring.

Lilltrollets nattskräck håller i sig.
Jag har fått ett erbjudande om att följa med på miniskidsemester i fyra nätter. Det låter lockande. Samtidig funderar jag på hur snällt det är att lämna över hela nattkaoset på maken. Komiskt, egentligen. Han jobbade borta i 6 månader förra våren och ska jobba i Skåne hela sommaren och jag får dåligt samvete för att jag funderar på att dra iväg i fyra nätter.

Säg åt mig att åka.

10 kommentarer:

suziluz sa...

Åk.

Charlotta sa...

Åk.

Mamman sa...

Åk.

Charlotta sa...

Åk. Jag menar det. Jag är själv urdålig på att "ta för mig" när tillfälle bjuds. Du gör maken en tjänst genom att åka. Du ger honom hela ansvaret. Det är en gåva. Och sedan kommer du komma tillbaka full av energi. Det är nästa gåva.

Så åk. Var bara tvungen att skriva det en gång till.

zandrama sa...

Jag håller med Charlotta. Åk!

flickanochtanten sa...

Ja snälla du, det är klart du ska åka på semester. Alla förklaringar varför är onödiga.
kram.

Johanna sa...

Åk.

Jenny sa...

Åk.

sofi sa...

Åk!

Huskorset sa...

Ja, du hör ju.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅK!!!