lördag 11 oktober 2008

Det är så mörkt ute

I sovrummet ligger lilltrollet och sover sött. Vi har haft tjejmys så som vi alltid har om pappan i familjen har annat för sig om aftonen. Ikväll var det något filmprojekt.

Tjejmys är lilltrollets uppfinning. Då lagar vi mysmat som vi äter framför bolibompa. Hon bestämmer menyn. Idag blev det kycklingklubbor och ugnsbakade rotfrukter. Till det en dippsås av creme fraiche och mango chutney. Lilltroll är såsansvarig och blandar och provsmakar. -Gudomligt! utbrast hon när hon för femte gången stoppat fingret i såsskålen. Lilltrollet är snart tre och ett halvt.

Nu sover hon sött. Mörkret är kompakt utanför mitt fönster. Hösten kom så fort i år. Jag har ingen lust att se på tv, ingen lust att diska eller plocka. För även om vi tokstädade vår lägenhet för blott en vecka sedan så är det svårt att tro det idag. Kvar finns bildbeviset på hemnet. Tur, annars hade jag nog trott att det var en önskedröm.

Jag hittade några dockor från min barndom i källaren. Luktdockor. Nostalgi och en konstig koppling till nutiden och mitt lilltroll. Tre veckor efter förlossningen stod jag i studio med lurar på öronen för att dubba Strawberry Shortcake. Jag var inte alls redo att jobba och skakade mig igenom timmarna. Jag tänkte inte så mycket på det då, men någonstans var ju dessa i mitt tycke anskrämliga figurer bekanta. Men varifrån? Poletten trillade ner när jag hittade mina gamla dockor. Pojkdockan är nämligen en strawberry shortcake figur. Som barn såg jag aldrig filmerna, men luktdockor hade jag flera st. Varav en original. Huckleberry Pie hette han enligt kartongen och blåbärspojken blev namnet jag gav honom. Jag har kvar kartongen. De andra två dockorna jag hade var kopior. Två flickdockor som luktade apelsin respektive vaniljglass. Doften anas fortfarande svagt. Gissa om min docktokiga flicka tyckte om mina gamla rariteter. Så dessa tre var med på tjejmyset idag. De står här brevid mig i detta nu. Och det är märkligt, för bara genom att de förflyttades upp till vår lägenhet och sattes i händerna på min tös så är de inte längre minnen från min barndom. De är nu påminnelser om att i detta hem bor ett underbart lilltroll som sätter spår i mitt hjärta varje dag.

1 kommentar:

Charlotta sa...

Du skriver ljuvligt vännen.