?

Idag på väg till lilltrollets förskola formulerade jag ett finfint blogginlägg. Jag minns att jag tänkte att det här blir ett blogginlägg i särklass! Jag kände mig stolt över mina underfundiga formuleringar och jag minns att jag fick till en snygg knorr på slutet.
Vad det handlade om?
Ja, det är liksom det som är problemet. Jag minns inte! Har inte en aning! Det kan ha varit något med förskolan för jag har en vag minnesbild av att jag tänkte på min egen dagisfröken (ja, på den tiden fick man säga så om personalen) Mimmi med det blonderade krulliga håret och bländvita tänder i ett onaturligt brett leende. Hon, som utökade mitt vokabulär med "pussgurka".
Men mer än så är omöjligt att minnas. Det kom pannkakor, tvätt, tandborstningskamp och treåringsprovokationer emellan. Och någonstans, säkert på vägen från tvättstugan, försvann det där braiga jag tänkte på.
Så var det inte när jag var yngre. Har de små grå redan börjat avvecklas i sådan takt att jag måste skaffa diktafon? Andra ålderstecken (förutom de uppenbara så som påsar under ögonen och fler skrattrynkor) är att det har blivit oroväckande svårt att sitta på knäna en längre tid. Jag är stel som en fryst lax! Så var det inte förr, och då är jag ändå rehabiliterad reumatiker!
Nåväl, jag räds inte åldrandet som sådant, men känner mig en smula överumplad. Det kom så väldigt plötsligt. Eller så är det jag som börjat vakna ur vällingdimman.