Som alla andra.

Veckan på väg mot sitt slut. Lilltrollet har anammat tv-reklamens bud om fredagsmyyys. Den heliga fredagen. Upptakten till helg. Intensiva dagar två som ska kompensera veckans annars inrutade schema. Två fria dagar som borde varit tre för att jag ska hinna slappna av.
Något gott att äta. Vin till mamman och pappan. Lingondricka till Lilltrollet. Lek i vardagsrummet. Legobygge och dessertost. Familjetv och pigg unge. Trötta vårdnadshavare som somnar samtidigt eller innan barnet. Ja, vi är som alla andra. Kanske har vi lite färggladare tapeter, men annars är vi väl som de flesta småbarnsföräldrar.
Och hon längtar, mitt Lilltroll. Längtar efter vetskapen att imorgon är det sovmorgon. Långfrukost i pyjamas och kanske till och med kokta ägg. För henne är två dagar lång tid. För mig är det kort. På tok för kort.
Så fredagen är helig.
Det fanns en tid innan Lilltrollet. Jag minns den som en film jag en gång sett. En tid då fredagarna var som alla andra och lördagen var veckans fredag. Det blir lätt så när man jobbar på scen. Lilltrollets far och jag jobbade ofta på olika ort och lördagen vad dagen då vi eventuellt kunde sammanstråla igen. Bad i badkaret. Vin. Middag kl. 22.00. Småprat till långt in på småtimmarna. Sovmorgon i ordets rätta bemärkelse. Sova tills man vaknar. Kanske kl 11.00. Ligga kvar i sängen och dra sig. Det är år sedan.
Och nu menar jag inte att jag längtar tillbaks till den tiden. Det går inte. Jag kan inte längta till något som skulle betyda att Lilltrollet aldrig gjort entré i vårt liv. Men jag kan med värme minnas tiden och på något sätt förstå vilken betydelse den haft för oss i vår relation. Nu när tiden för tvåsamhet är starkt begränsad kan jag plocka fram sådana här minnen och med ett leende konstatera hur bra vi klarat transformationen till vårt nuvarande liv. Och den dagen Lilltrollet och eventuellt syskon blivit flygga så tror och hoppas jag att den tiden återkommer i ny skepnad.
Tills dess ska jag vårda fredagsmyyyset med Lilltrollet. Leka med lego i vardagsrummet samtidigt som jag sippar på ett glas rött och tittar på min helgtrötte make. Somna med näsan inborrad i Lilltrollets mjuka, lena nacke och insupa doften av vår kärlek. Och minnas hur vi hamnade här och hur fantastiskt det ändå är. Jag ska sluta stressa över helgens korta timmar och försöka ta tillvara dem.
Lättare sagt än gjort.