lördag 3 oktober 2009

Aj!

Det gör faktiskt ont att bli så ifrågasatt som jag blev på redovisningen igår.
Det är faktiskt inte rolig med kritik som inte är konstruktiv.
Jag är banne mig under utbildning och tycker att det minsta man kan förvänta sig av inbjudna branchåhörare är en någorlunda proffsig hållning på rätt sida gränsen för vad som är anständigt att säga vid en redovisning.
Så tycker jag.
Och jobbar som ett djur för att orka resa mig tills på måndag då det är dags att starta upp nästa projekt med en av de som halshögg mig som handledare...

2 kommentarer:

Mamman sa...

En kram fylld med styrka och inspiration inför måndagen.

Att det ska vara så svårt att vara konstruktiv i sin kritik. Man vinner absolut ingenting på att vara elak.

Kram igen

Johanna sa...

Urk. Jag vet hur det känns. Du får träna på gåsmentaliteten, låt det rinna av dig. Den mentala regnrocken liksom.

Och så får du tänka att du är större än dem. Om man har ett sånt behov av att trycka ner andra, utan att göra sig mån om att hjälpa dem att växa, då är man ganska liten själv inuti.

Och den där handledaren, du får väl själv visa vart skåpet ska stå. Om hon eller han kommer med kritik som är icke-konstruktiv så får du helt enkelt fråga: hur ska jag göra för att det ska bli bättre? hur hade du gjort? finns det något jag kan ta lärdom av här? hur hur hur? på vilket sätt? och: finns det något som är bra som jag kan utveckla?

Du är bra, Zara, glöm inte det!

Kram!