Tiderna förändras, och jag med. Någonstans långt bak i minnet ekar en mening som jag sa ganska många gånger under min tonårstid och unga vuxentid. Den lät ungefär så här:
-Nej tack. Jag är inte särskilt förtjust i bakverk.
Och orden kommer alltså från mig! Jag som blivit kvarterets mest bull och kakbakande mamma. Här hänger doften av nybakt bröd, såväl småkakor som bullar, tung i lägenheten var och varannan dag. Idag behövdes småkakor till kaffet. Min kropp krävde det och jag bejakade. Så jag slängde ihop en plåt kolasnittar. Medan jag väntade på att de skull gräddas färdigt i ugnen så hörde jag plötsligt det där ekot från förr. Är jag samma människa som då? Hur i hela friden kunde jag inte gilla bakverk? Bullar ,kakor, bakelser, tårtor, muffins och klenäter. Rulltårtor, wienerbröd, sockerskorpor och biskvier. Livselixir och endorfintillskott på avancerad nivå! Fick jag mina kickar från andra håll då, när jag var yngre?
Idag kan en god Budapestbakelse med hallon istället för mandarinklyftor göra hela dagen för mig! Till och med två microtinade kanelbullar kan förbättra mitt humör avsevärt en grådaskig dag då jag är så där arbetslös så det känns.
Lilltrollet verkar inte ha ärvt min ungdoms aversion mot bakverk. Hon äter med god aptit allt sött som bjuds.
Vilken tur för mig att just du är min mamma, sa lilltrollet till fikat. Du bakar så goda kakor.
En kärleksförklaring god som en jordgubbstårta vid midsommar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar