I detta nu

så lider sommarens ledighet mot sitt slut. Och orken går mot samma håll. Att vara ledig är intensivt. Speciellt om ledigeten tillbringas med ett lilltroll som tycker att varje sekund från förskolan är en fest och bör levas som en sådan. Det finns liksom ingen hejd på energin hos henne. En dag utan evenemang på agendan är en bortkastad dag för henne.

Hennes tioitopplista ser ut så här:

*Gröna Lund

*Eriksdalsbadet

*Sjö/havsbad

*Lek med bästisen M

*Skansen. Om hon får rida och åka lite karuseller. Djuren är hon måttligt intresserad av.

*Låna Stina och gå promenad i Årstaskogen. (Stina är en hund)

*Andys Lekland...

*Gå till någon avlägsen lekpark där vi inte brukar vara

*Leka med playmobil/barbie med pappan

*Titta på prinsessan och grodan för sjuttifjortonde gången

Gärna ska två av ovanstående aktiviteter kombineras samma dag.

Om en liten vecka börjar någon slags vardag igen. Ska bli både skönt och sorgligt. Jag kommer sakna att vakna upp till ännu en dag där allt kan hända. För så är det nu. Vi planerar inget. Det blir som det blir. Och det blir intensivt. Och väldigt bra.

Bara så ni vet varför.

Sommaren, den korta, ljuva, intensiva. Jag har inte haft tid eller ro att blogga.

Jag tog liksom ledigt från allt - utom mitt lilltroll.

Vi har:

Vunnit på chokladhjul

Testat märkliga gigantbadbollar liksom inifrån.

Fångat gammelgäddan!

Njutit ljumma sommaraftnar i Vadstena.

Ätit snask så tungorna blev blå!

Därför har det varit lite tunt med blogginlägg från mig. Bara så ni vet.

Intet är som väntans tider...

Alltså, det är faktiskt rätt spännande att följa sitt pakets väg genom Europa via budfirmans webbsida. Spännande och nervöst. Ska paketet hinna fram i tid? Annars blir det en dryg väntan.
På måndag åker vi till Vadstena, Lilltrollet och jag. Sedan drar vi vidare till torpet. Det vore najs att ta med ipoden som resesällskap till Lilltrollet. Det vore trevligt för mamman att få med sig en sprillans ny Macbook att leka med. Det vore skönt att veta att paketet slipper bo i någon lagerlokal i 14 dagar i väntan på vår hemkomst.
Aviden hämtade jag igår. 4 st blanka skivor i lila fodral. Minimala instruktioner. Jag tittar på paketet och förundras över tekniken. Ett helt redigeringsprogram på några skatskrämmande blanka runda tingestar? Är det möjligt? Och är det möjligt att det är lika busenkelt att installera som den tunna manualen ger sken av?

Idag har jag massor jag borde göra. Men jag är fjättrad vid hemadressen tills dess budfirman anlänt. Till sällskap har jag Lilltrollet. Hon fick sluta en dag tidigare på förskolan pga kräksjuka som härjar. Och något sådant har vi inte tid med. Vi ska till fadern och maken. Hon längtar, jag längtar. Han längtar.

Ute skiner solen. Det är lite barndomssommar kring det hela. Strålande sol, nyklippt gräs, prunkande rabatter och lediga dagar. Jag tillåter mig att njuta som planerat.

Denna vecka har jag...

investerat i en...

Fått besked om att min...

finns att hämta på butiken i Aspudden.

Så nu kan jag börja skapa!

Som grädde på moset klickade jag också på köp för en...

Till mitt försvar fick jag löjligt bra rabatt eftersom jag är student. Och när man liksom ändå spenderar mer är man egentligen har, vilket typ aldrig händer annars, så kan man ju se till att göra det rejält, tänkte jag. Logiskt, eller hur?

Nu hoppas jag bara innerligt att mina appleppryttlar levereras innan lilltrollet och jag åker till maken i Östergötland. Det kan vara på snöret.

Sommar.

Vad vore en sommar utan ett inledande besök på AF? Ja. Så är det. Nu igen.
Igår - hyllad och nyexaminerad.
Imorgon - inskrivning på AF Kultur.

Men det här måste det bli ändring på. Jag har ingen lust att inleda varje sommar så här. Jag funderar på att bli min egen. Starta firma. Men den funderingen ger mig fjärilar i magen och lätt yrsel. Så kommer tvivlen. Kommer det fungera? Kommer jag kunna försörja familjen? Eller blir det pannkaka av allt?

Så jag tar sommaren som tid att fundera. Fundera på hur jag ska ha det i livet? Vad jag vill och hur tusan jag ska uppnå det.

I fredags när jag kom hem hängde ballonger på dörren. Lilltrollet och mormodern tog emot i dörren. Lilltrollet iklädd finaste klänningen, prinsessdiademet och det mest luriga leendet jag sett.
Hon tog mig i handen och ledde in mig i bostaden. Serpentiner, ballonger, banderoll och blommor. Jag fick svårt att andas. Så fint! För mig. För det jag åstadkommit.
På bordet rosa champagne och jordens härligaste buffé! Men hur mycket mat tror min mor egentligen att jag kan äta? tänkte jag...
Så knackar det på dörren och där står min far! Ja då började jag nästan grina igen.
Sedan kom min faster, min kusin, min syster och hennes barn.
Storfest, blev det. Överraskningsstorfest. För mig.

Och imorgon - AF. Tvära kast.

Men jag har en magisterexamen i området scen och medier. Det har jag. Och det känns gott!

Jag. En fil mag.

Idag vaknade jag som Magister minsann! Jodå, min uppsats är godkänd och därmed har jag tagit mina sista poäng.

Snart stundar ledighet och ovisshet. Ledigheten längtar jag efter - ovissheten struntar jag i.

Livet går vidare

trots att maken som vanligt dragit till annan ort för att spela sommarteater. Men innan han for var det mors dag. Vi fikade på ett grönskande Dianelund och jag fick en bukett favoritblommor av lilltrollet.

Solen.

Nu är det sommar på riktigt, sa lilltrollet då hennes far sa adjö. För sommarteater spelar man på sommaren och det är det pappa ska göra.

Så nu är det sommar.

Jag grillar var och varannan kväll.

Kan inte låta bli.

The answer is:

Kälke

Bild lånad från www.barn-fritid.se

Precis en sådan här, fast med gul plast fann jag på vår nyöppnade lilla secondhandbutik för barn på torget. No more trasiga pulkor till dagis!
Och hopfällbar är den också. Behöver jag säga mer?

Ny kvällskompis.

En redig tebalja. Det måste man ha.

Te och smörgåsrån är måsten i livet.

Sammanfattning.

Mormor sover.
Begravningsdatum spikat.
Livet rullar på.

Det är så konstigt.

Julklappsinköpen är påbörjade.
Ostrukturerat kringflängande i svettiga butiker.
Skoljobbet går på halvfart och jag vill hinna orka så mycket.
Kan man kanske klämma in lite julstämning i agendan?
Luciatåg på dagis, julfest och glöggmingel.
Ska vi inte passa på att tapetsera om i vardagsrummet?
Och den där gigantiska högen med papper som tillåtits växa in absurdum,
när ska vi ta itu med den?
Räkningarna passar på att landa som julklappar på hallmattan.
Varför får man inget studielån i december?
Julgran.
Kompisar på middag i afton, det blir mysigt.
Om jag hinner slappna av.
Glöm inte titta förbi studion för en missing line som måste göras igår.
Tvätta på söndag.
Och hur var det nu? Måste jag skydda min SGI när studierna gör uppehåll över julen?

Mormor sover.
Plötsligt landar insikten.
Det får vänta, det där andra.
Mormor sover nu.

Jag skolkar...

Busigt värre för ett kontrollfreak som jag.

Musikmuséet. Där har inte Lilltrollet och jag varit sedan hon bodde i min livmoder. Då reagerade hon kraftigt på ljudet av Didgeridoo. Nu intresserade hon sig främst för stråkinstrumenten & mikrofonen.

Jag, en organisatör.

Så får äntligen den där hyperorganiserande och planerande sidan av mig plats ordentligt.

Först: Manusförfattande. Enligt strikt schema. 13 sidor som ska bli 15 minuter långt. Inte en sekund längre.

Sedan: Produktionsplanering. Rollbesättning. Inspelningsschema. Rekvisitalista och sceneritänkande. Allt uppspaltat på papper i tabellform. Såklart.

Idag: Kollationering med ensemblen. Instruktioner och information. Sprida entusiasm och trygg stämning.

På måndag: Inspelning. 3 h i studion. Logistik. Hämtande av barnskådespelare. Nyttjande av produktionsassistent. Regi.


Det kan vara så att jag är född till det här.
Som skådespelare kände jag alltid att jag la mig i allt. Och att det inte alltid var önskvärt. Som producent och regissör krävs det att jag gör det. Tänk om jag börjat hitta hem?

En vanlig lördag

när hösten är så vacker så att den gör ont.

Utflykt, vardagsflykt. Till fruktparken vid Liljeholmen.

Lilltrollet. Hon gungar högre än höstluften.

Förlamande trötthet

och hörlursfrilla. Samt en tand och 3430:- fattigare. Så kan en sammanfattning av de senaste veckorna se ut.
Men jag skulle också kunna skriva att jag varit gräsligt produktiv, fått lite pengar från en oväntad välgörare och har längre hår än jag haft på 15 år.
Sammanfattningsvis har jag det bra. Mycket bra. Jag är lite smånykär i radiofenomenet och känner mig hemma i hela processen.
På hemmaplan har vi gjort höst. Uteplatsmöblerna är fint paketerade i pressenning och Grindtorpafrukt bor i ICA-kassar brevid det stora gröna möbelpaketet. Det har blivit kallt och jag måste snart rota fram vantar till min dagliga cykeltur. Det biter om morgnarna.
Lilltrollet har lärt sig blåsa upp ballonger och ritar så detaljrika fina teckningar att jag blir alldeles mjuk i hjärtat. Kampen mot förskolechefen fortskrider och mina grannar har just blivit föräldrar till en liten flicka.

Jag gjorde det!

Jag har producerat min första lilla barnpjäs!
Förvisso endast för skolbruk, men i alla fall.
Jag skrev, regisserade, skådespelade lite, klippte, ljudsatte, musiksatte och mixade!
Detta under min sjätte vecka i skolan.
Jupp, jag är lite stolt.


Nästa vecka är det uppspel. Då kanske jag inte är lika kaxig längre. Men tills dess njuter jag av känslan att jag faktiskt presterat något. Från ax till limpa. En originalidé.

Kärlek till de mina genom köket:

Lite spontanfika till familjen. För att jag älskar min make och mitt lilltroll.

Hallongrädden står i kylen i väntan på att de ska komma från lekparken.

The beginning

Nu har det börjat. På riktigt. Hjärnan är i chock. Informationsöverflöd. Ny terminologi. Ny teknik. Gammal rädsla för att göra fel. Modigare än modigast måste jag vara för att våga ta för mig. Och jag vågar. Lite nostalgi i nya lokaler. Åt lunch i restaurangen i huset brevid som nu huserar min gamla skola. Bilden på väggen - där är jag! Nio år yngre. Förra livet. Nu är det nu och jag tror jag kommer andas lugnare redan imorgon. Träningsvärk av anspänningen. Tur att jag inte cyklade till skolan i morse.

...

Värmeböljan är över för denna gång och jag har inte klagat en endaste minut! Kanske beror det på att vi bor så förbenat bra? Svalt inne och bra grillplats ute. Kan det bli bättre på sommaren? Det bästa vore förstås om vi var hela familjen här hemma. Det är klart det är roligare att grilla när man är fler. Och rosévin smakar bättre när flaskan delas med någon man har kär.
Snart packar vi ihop våra saker och drar ut till torpet igen. Jag ska hjälpa min mor med kaffestugan i några dagar och sedan åker vi vidare mot Skåneland för ett besök hos maken i hans lilla stuga vid havet. Och då får värmeböljan mer än gärna vara tillbaks.

Det är farligt för mig att vara så här ledig. Jag drabbas av investeringstvång. Dvs jag hittar något som jag helt plötsligt inte förstår hur jag kunnat leva utan och sedan läser jag på och jämför modeller och kollar blocket ca 30 ggr om dagen för att finna en prisvärd beg. sådan. Oftast slutar det med att jag ändå köper en ny vara med minst två finesser mer än jag egentligen anser mig behöva.
Nu har jag siktet inställt på en cykelvagn. Vi är inte bilburna och jag har precis insett hur fri jag blir med maj månads investering (min fina cykel) och fantiserar nu om hur vansinnigt praktiskt det vore att kunna storhandla med cykelvagn.
Detta är en så pass stor investering att jag faktiskt inte kan spana in de mest avancerade modellerna. Jag nöjer mig med att titta på lågprisalternativen och välja däremellan.
Bli inte förvånade, kära vänner, om jag inom kort visar bild på juli månads "måste". Det ska nästan bli lite skönt att börja plugga i höst. Jag kommer liksom inte ha tid att göra sådana här omfattande undersökningar och således borde köplusten dämpas något.
Hoppas jag.
Och kontot.

Vill du att två dagar ska kännas som en vecka

åk då till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby med din 4 åring. Intensivt som tusan. Och nostalgiskt. I alla fall om du som jag i ett tidigare liv arbetat där. (1993 får mig om någon undrar)

Lilltrollet hade roligt & vi hade löjligt tur med vädret. Det stora åskskyfallet behagade komma när vi stod och väntade på tåget hem till Stockholm.

Vi bodde på stadshotellet. Lilltrollet undrade hur tusan jag skulle kunna komma in genom dörren.

Liten blir stor

Hela fyra år.

Tänk att jag har fått vara mamma till denna tös i fyra år.

Jag älskar henne så att hjärtat gör volter.

Och nu kan hon vissla också. Lite tyst, men ändå.