Ny lärdom:

Om Bean skär sig tillsynes bortom all räddning så behöver det inte betydyda att den faktiskt är körd. Vänd bara såsen ryggen, rör ihop ett kryddsmör, ät din måltid utan att sura över skuren Bea och vips ska du se att den självläkt lagom till det är dags att diska.

I give you...

... the salladstång i nysilver:

Dagen är kommen.

Det tog över tre år innan den kom till användning. Idag är dagen som jag väntat på ända sedan Mårtensmässan i Årsta Folkets Hus år 2006 då jag tog en lott i Stora Tombolalotteriet och fann ordet VINST på den.
Glad i hågen löste jag in lotten och väntade med spänning på vad jag kunde ha vunnit. Kanske den fina skålen eller rent av en kaffebryggare. Men icke. Jag glömmer aldrig lotteritantens ord vid utdelandet av vinsten:
-Grattis! En salladstång i nysilver! Så roligt för dig.
Och jag skrattade så mycket som är farligt för en kvinna som fött vaginalt men struntat i knipövningarna.
Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. (Nu bättre gymnastiserad i de regionerna) Det var ett riktigt Staffan Göthiskt ögonblick. Jag kan lätt se någon i En uppstoppad hund eller Boogie Woogie vinna just en salladstång i nysilver.
Men nu var det i verkligaste verkligheten det hände, där på scouternas mårtensmässa i Årsta Folkets Hus.
Den är ful, den där salladstången. Prålig. Totalkitsch. Likväl har jag liksom inte kunnat göra mig av med den. Den har legat där och bidat sin tid, kan man säga. Och idag var dagen då jag plötsligt kände att jag behövde den. 19 februari 2009. Jag hade gjort en god pizzasalladslik vitkålssallad och behövde lämpligt verktyg att servera den med. Medan jag rotade runt bland mina köksverktyg hörde jag plötsligt några bekanta ord eka i mitt huvud: -Grattis! En salladstång i nysilver! Så roligt för dig.
Och någonstans långt bak i minnet kunde jag plocka fram var den borde finnas. Precis där var den. Lådan längst ner, längst in. Oanvänd tills nu.
Kan ni tänka er, den var helt suverän! Ergonomisk och praktisk. Och den får mig att le. För jag kan inte se den utan att tänka på Staffan Göthe och att tänka på honom gör mig glad. Så från och med nu ska min salladstång i nysliver få en betydligt mer framträdande roll i mitt kök.
Så roligt för mig.

In i köket och baka bort ångesten

igen.
Jag har någon form av självinsikt. Jag försöker inte lura mig själv att tro att mitt idoga bakande har med enbart nojja för läbbiga tillsatser att göra. Faktiskt. Det är rätt uppenbart att jag håller mig sysselsatt i köket för att jaga iväg de jobbiga tankarna. Sedan är det ju en trevlig bieffekt att jag sparar pengar och slipper skit i maten.
Så. Gårdagens jobbiga sösbesök utmynnade i följande meny för fredagen:

Älgfärsburgare med coleslaw och potatisklyftor.

Till det ett rustikt rött till de vuxna och lingondricka till lilltrollet.

Fredag = glass, och glass ska det också bli.

Så idag har jag förberett det som måste göras dagen innan, dvs baka hamburgerbröd:

Jag har gjort majonnäs:

Jag köper aldrig majonnäs. Jag gör själv. Och jag är bra på det.


Sedan blandade jag ihop majjon med vitkålen, morötterna, filen, senapen, kryddorna och purjon i favoritbunken som är sådär lagom stor. Ett dygn måste den stå och dra för att bli riktigt god.
Och så kom maken hem med en kvast tulipaner istället för potatisen jag bad honom köpa. Han är förlåten tusenfalt.Så.
Nu är livet lite lättare igen.
Mitt kök är min räddning.

In case of emergency - jump!

I vår lägenhet på 70 kvm har vi två brandvarnare, varav den ena sitter i taket vid lilltrollets dörr. Alldeles intill köket. Den andra är i hallen, utanför vårt sovrum. Nu bor vi tack och lov på entréplan, så det blir enkelt att evakuera vid eventuell brand. Hoppet blir inte speciellt högt. Kanske är det därför det känns tryggt att använda den fina brödrosten vi fick i bröllopsgåva för tre år sedan av vänner med känsla för vår stil.

Det är ingen retroinspirerad nyproduktion, nej detta är äkta vara! Elen har genomgått en renovering innan den hamnade i vårt hem. Men färgen, avflagnad på sina ställen, är original. Här finns inga knappar eller vred, det är i med kontakten som gäller - och ur med den när önskat rostresultat uppnåtts. Och det går snabbt! Snabbare än moderna varianter. Man måste stå och passa på mackan.

Lilltrollet gillar rostat (med sylt och ost) så vi rostar i princip varje morgon. Endast en gång har jag glömt lilltrollets macka. Då började den brinna. Mackan fick slängas, lägenheten vädras - men brödrosten funkar fortfarande.