I detta nu

så lider sommarens ledighet mot sitt slut. Och orken går mot samma håll. Att vara ledig är intensivt. Speciellt om ledigeten tillbringas med ett lilltroll som tycker att varje sekund från förskolan är en fest och bör levas som en sådan. Det finns liksom ingen hejd på energin hos henne. En dag utan evenemang på agendan är en bortkastad dag för henne.

Hennes tioitopplista ser ut så här:

*Gröna Lund

*Eriksdalsbadet

*Sjö/havsbad

*Lek med bästisen M

*Skansen. Om hon får rida och åka lite karuseller. Djuren är hon måttligt intresserad av.

*Låna Stina och gå promenad i Årstaskogen. (Stina är en hund)

*Andys Lekland...

*Gå till någon avlägsen lekpark där vi inte brukar vara

*Leka med playmobil/barbie med pappan

*Titta på prinsessan och grodan för sjuttifjortonde gången

Gärna ska två av ovanstående aktiviteter kombineras samma dag.

Om en liten vecka börjar någon slags vardag igen. Ska bli både skönt och sorgligt. Jag kommer sakna att vakna upp till ännu en dag där allt kan hända. För så är det nu. Vi planerar inget. Det blir som det blir. Och det blir intensivt. Och väldigt bra.

Bara så ni vet varför.

Sommaren, den korta, ljuva, intensiva. Jag har inte haft tid eller ro att blogga.

Jag tog liksom ledigt från allt - utom mitt lilltroll.

Vi har:

Vunnit på chokladhjul

Testat märkliga gigantbadbollar liksom inifrån.

Fångat gammelgäddan!

Njutit ljumma sommaraftnar i Vadstena.

Ätit snask så tungorna blev blå!

Därför har det varit lite tunt med blogginlägg från mig. Bara så ni vet.

Sommar i sanning

Och jag kan inte låta bli att undra om det här är en sådan där dag som hon kommer minnas resten av livet? Som hon kommer tänka tillbaka på och le? Om hon kommer minnas känslan av trötthet i kroppen, så som det känns när man är 5 år och lekt timtals i vikens ljumma vatten med favoritkusinen? Och kommer hon som jag få ett litet barn att följa genom livet och därigenom få återuppleva det igen? Jag hoppas det. Det vore fint.

Livet går vidare

trots att maken som vanligt dragit till annan ort för att spela sommarteater. Men innan han for var det mors dag. Vi fikade på ett grönskande Dianelund och jag fick en bukett favoritblommor av lilltrollet.

Solen.

Nu är det sommar på riktigt, sa lilltrollet då hennes far sa adjö. För sommarteater spelar man på sommaren och det är det pappa ska göra.

Så nu är det sommar.

Jag grillar var och varannan kväll.

Kan inte låta bli.

Litet troll på sjukhus.

Det var igår. Nu studsar hon runt i vår lägenhet med smurfpitchad röst.

De läker snabbt, de små.

Tur.

repris

I maj för snart ett år sedan opererades Lilltrollet. Jag skrev om det i bloggen. Här och här. Allt gick fint. Jag bröt ihop litegrann när hon sövdes. Förbannade makens jobb som gjorde att han inte kunde finnas med som stöd.

Imorgon opereras hon igen. Lite större ingrepp. Vi ska stanna över natten för observation. Tanken med operationen är att hon ska slippa sin jobbiga krupphosta vid förkylning, samt att hon ska sova bättre, utan snarkningar.
I år är maken hemma. Vi är två föräldrar som kan avlösa och avlasta. Hålla ihop varandra. För det är satans så jobbigt att se sitt barn sövas.
Stackars Lilltrollet ska fasta från kl 8.30. Vi ska vara på Sophiahemmet kl 14.30. Hennes blodsocker kommer vara lågt och humöret i samma nivå.
När vi kommer hem på tisdag väntar henne en efteroperationenpresent. Det fick hon förra gången och det förväntar hon sig igen. En cykelsits till dockan stod överst på önskelistan, och det ska hon få. Plastig, ful och precis det hon vill ha.
Själv tar hon det hela med ro. Det är mest mamman som är nervös.

vitt och grönt

Ja, jag bor i Bajenland. Fotbollspojkarna har sin träningsplan här i mina trakter. Men det var inte det jag tänkte på med rubriken (även om det är passande just idag då de precis tagis SM-guld i bandy). Jag tänkte mer på vädret, denna outsinliga källa till kallprat.

Men den här helgen har verkligen bjudit på både grönt och vitt. I lördags gassade solen så pass att de enorma snömassorna utanför vårt fönster plötsligt försvann & blottade den gröna gräs/mossmattan under! Vi tog fram Lilltrollets sparkcykel och tillbringade någon timme eller två nere på torget. Hon sparkade runt i vattenpölar och grus och tjöt av glädje att slippa överdragsbyxor och mössa. Kön till korvkiosken ringlade sig lång. Men maken kirrade korv till oss alla och så käkade vi lunch på en bänk i solgasset.

-Bästa lördagen på evigheter! utbrast Lilltrollet och log med ansiktet clownmålat av ketchupen.

Jag njöt. Kände hopp om livet.

Bara för att vakna upp till dagens grådask med åtföljande snöfall. Suck. Allt grönt blev vitt och Lilltrollet ylade -Neeeeej! Det ska vara vår nu! men snön vägrade lyssna.

Vi tog vår tillflykt till Folkets Husbiografen på torget. Lilltrollet sneglade på den blöta kalla bänk där vi igår satt och njöt och undslapp ett -Hmpf...

Sedan visade bion Alfons och Milla. Samma två korta filmer två gånger i rad. De hade fått fel rullar, informerade den mycket trötte maskinisten när publiken protesterade. Jaja. En utflykt blev det i alla fall. Sedan blev det Memory på vardagsrumsgolvet. Lilltrollet vann hela tiden. Även när hon inte vann. Hon är ingen vidare förlorare, den tösen.

Nu läser Maken boken "När Greger blev skalbagge" för Lilltrollet.

Någon slags Kafkavariant för barn, tror jag. Själv funderar jag på att plocka fram spikmattan för att leka fakir ett tag. Jag vet inte om det fungerar så väldans värst, men det är skönt att späka sin kropp ibland.

Ny vecka imorgon.

Bjuder på en bild från förra helgen. Det har varit svårt för de vilda att finna käk i vinter. Den här hade förirrat sig in på vår innergård och stod och bankade nosen mot vårt vardagsrumsfönster för att ta en tugga av krukväxterna där.

Snart måste det bli vår på riktigt.

En fiffig sak

...med att sätta upp en fototapet på insidan av dörren till toaletten föreställande en söderhavsstrand och palmer är att den förut så tråkiga gulbeiga plastmattan plötsligt ser ut som finkornig sand! Man kan leka Robinsondeltagare medan man gör vad man nu ska där att göra, men med rinnande vatten och vattenklosett. Och utan kameror.
Bildbevis? Ja men jag har inte tid att fotografera nu. Jag lär mig att bildproducera, filma i trekamerastudio och skriva bildmanus. "-Klipp till kamera tre... NU! Mixa till kamera ett... NU! Bildproducentens makt är förförisk. Alla gör som jag säger, till skillnad från hur det är på hemmaplan. Gissa vad som händer om jag använder samma typ av kommando här hemma.

Mamman:

Tvätta händerna... NU!

Lilltrollet:

...

Chokladfågel

Somliga dagar blir frukoststunden något mer lyckad än andra. Som denna. Lilltrollet spillde Oboy på bordet. En klockren fågel uppenbarade sig omedelbart. Vad betyder detta måntro?

The answer is:

Kälke

Bild lånad från www.barn-fritid.se

Precis en sådan här, fast med gul plast fann jag på vår nyöppnade lilla secondhandbutik för barn på torget. No more trasiga pulkor till dagis!
Och hopfällbar är den också. Behöver jag säga mer?

Som alla andra.

Veckan på väg mot sitt slut. Lilltrollet har anammat tv-reklamens bud om fredagsmyyys. Den heliga fredagen. Upptakten till helg. Intensiva dagar två som ska kompensera veckans annars inrutade schema. Två fria dagar som borde varit tre för att jag ska hinna slappna av.
Något gott att äta. Vin till mamman och pappan. Lingondricka till Lilltrollet. Lek i vardagsrummet. Legobygge och dessertost. Familjetv och pigg unge. Trötta vårdnadshavare som somnar samtidigt eller innan barnet. Ja, vi är som alla andra. Kanske har vi lite färggladare tapeter, men annars är vi väl som de flesta småbarnsföräldrar.
Och hon längtar, mitt Lilltroll. Längtar efter vetskapen att imorgon är det sovmorgon. Långfrukost i pyjamas och kanske till och med kokta ägg. För henne är två dagar lång tid. För mig är det kort. På tok för kort.
Så fredagen är helig.
Det fanns en tid innan Lilltrollet. Jag minns den som en film jag en gång sett. En tid då fredagarna var som alla andra och lördagen var veckans fredag. Det blir lätt så när man jobbar på scen. Lilltrollets far och jag jobbade ofta på olika ort och lördagen vad dagen då vi eventuellt kunde sammanstråla igen. Bad i badkaret. Vin. Middag kl. 22.00. Småprat till långt in på småtimmarna. Sovmorgon i ordets rätta bemärkelse. Sova tills man vaknar. Kanske kl 11.00. Ligga kvar i sängen och dra sig. Det är år sedan.
Och nu menar jag inte att jag längtar tillbaks till den tiden. Det går inte. Jag kan inte längta till något som skulle betyda att Lilltrollet aldrig gjort entré i vårt liv. Men jag kan med värme minnas tiden och på något sätt förstå vilken betydelse den haft för oss i vår relation. Nu när tiden för tvåsamhet är starkt begränsad kan jag plocka fram sådana här minnen och med ett leende konstatera hur bra vi klarat transformationen till vårt nuvarande liv. Och den dagen Lilltrollet och eventuellt syskon blivit flygga så tror och hoppas jag att den tiden återkommer i ny skepnad.
Tills dess ska jag vårda fredagsmyyyset med Lilltrollet. Leka med lego i vardagsrummet samtidigt som jag sippar på ett glas rött och tittar på min helgtrötte make. Somna med näsan inborrad i Lilltrollets mjuka, lena nacke och insupa doften av vår kärlek. Och minnas hur vi hamnade här och hur fantastiskt det ändå är. Jag ska sluta stressa över helgens korta timmar och försöka ta tillvara dem.
Lättare sagt än gjort.

SMHI spår snö

och jag tvingades återigen ge mig ut på pulkajakt.
En blå sak, dubbelt så dyr som den förra, fann jag i stadens stora leksakspalats.
Ingen reklamation detta år, sade den glade kassakillen när jag berättade om vår förra pulkas korta livstid. Hmpf, tänkte jag och sparade kvittot på säkert ställe. Vi ses snart igen.

Och pulkan var ful och fel menade Lilltrollet när jag släpat det knallblå plastmonstret hem genom kollektivtrafikens allra mest ocharmiga tidpunkt.
Må så vara tänkte jag. Men den går ändå snart sönder.

Sedan stekte jag plättar och agerade god moder. Tålamod. Mitt nya mantra när Lilltrollets yl sätter lägenhetens väggar i gungning. Tålamod.

10 dagar.

Så länge håller en pulka inköpt på Stadium.

7.90:- per dag för att dra lillfisen till förskolan.

Ska det vara så?

Var det så när jag var liten? Alltså att en pulka höll endast 10 dagar?

Inte undra på att det är gapande tomt i pulkahyllorna. Om varje hushåll tvingas köpa ny pulka var tionde dag så går det åt en hel del.

Nästa år blir det en snowracer. En stiga classic.

(bild lånad från stigagames.se )

Nytt år. Igen.

Tiden. Den snurrar faktiskt fortare för varje år. Den gör det.
Jag har en skridskoprinsessa nu, inget spädbarn. En självständig unge som växer ur sina kläder snabbare än jag hinner blinka. Jag ligger efter. Hinner inte med.

Pepparkakshuset äts upp nu. Granen barrar efter för lite omsorg de dagar vi var på torpet. Det börjar bli dags att titta på schemat inför nästa termin.

Och mormor. Nu har vi tagit farväl. Natten efter begravningen snurrade hennes favoritsång på repeat i min hjärna.

Till grönskande skogen en sommardag

till blommor och fågelsång längtar jag.

Jag längtar att ligga vid klarblå sjö

och andas in doften av nyfällt hö.

//Och glömma all vardagens sorg och besvär

endast minnas hur ljuvligt dock livet är.//

Det ringer på dörren igen.

Och den här gången är det ingen com hem säljare. Det är den lilla som bor ovanpå. Hon som skuttar fram över parketten så det dunsar hemtrevligt i vårt tak. Hon som studsar färgglada studsbollar om kvällarna.
Vill Lilltrollet ha de här? säger hon och håller fram ett par vinterkängor i precis lagom storlek för just ett lilltroll. Jag tackar hjärtligast och tar emot. Ja, lilltrollet behöver ett par vinterkängor till. Och ja, jag tar tacksamt emot. CSN ger inte mycket utrymme för skoinköp i år.
Ute faller snön och det ligger ett ovanligt lugn i bostaden på apberget här i Årsta. Lilltrollet och fadern har åkt söder över för att besöka Lilltrollets farmor. Jag är ensam hemma. Och snön är så vit. Av hela mitt hjärta önskar jag att den behagar stanna till helgen så jag får åka pulka och stjärtlapp med min fina lilla. Utvilad ska jag tumla runt i snön och njuta av jullovet. Ledighet. Tre veckor med familjen innan allt drar igång igen.

Sammanfattning.

Mormor sover.
Begravningsdatum spikat.
Livet rullar på.

Det är så konstigt.

Julklappsinköpen är påbörjade.
Ostrukturerat kringflängande i svettiga butiker.
Skoljobbet går på halvfart och jag vill hinna orka så mycket.
Kan man kanske klämma in lite julstämning i agendan?
Luciatåg på dagis, julfest och glöggmingel.
Ska vi inte passa på att tapetsera om i vardagsrummet?
Och den där gigantiska högen med papper som tillåtits växa in absurdum,
när ska vi ta itu med den?
Räkningarna passar på att landa som julklappar på hallmattan.
Varför får man inget studielån i december?
Julgran.
Kompisar på middag i afton, det blir mysigt.
Om jag hinner slappna av.
Glöm inte titta förbi studion för en missing line som måste göras igår.
Tvätta på söndag.
Och hur var det nu? Måste jag skydda min SGI när studierna gör uppehåll över julen?

Mormor sover.
Plötsligt landar insikten.
Det får vänta, det där andra.
Mormor sover nu.

Jag skolkar...

Busigt värre för ett kontrollfreak som jag.

Musikmuséet. Där har inte Lilltrollet och jag varit sedan hon bodde i min livmoder. Då reagerade hon kraftigt på ljudet av Didgeridoo. Nu intresserade hon sig främst för stråkinstrumenten & mikrofonen.

En vanlig lördag

när hösten är så vacker så att den gör ont.

Utflykt, vardagsflykt. Till fruktparken vid Liljeholmen.

Lilltrollet. Hon gungar högre än höstluften.

Förlamande trötthet

och hörlursfrilla. Samt en tand och 3430:- fattigare. Så kan en sammanfattning av de senaste veckorna se ut.
Men jag skulle också kunna skriva att jag varit gräsligt produktiv, fått lite pengar från en oväntad välgörare och har längre hår än jag haft på 15 år.
Sammanfattningsvis har jag det bra. Mycket bra. Jag är lite smånykär i radiofenomenet och känner mig hemma i hela processen.
På hemmaplan har vi gjort höst. Uteplatsmöblerna är fint paketerade i pressenning och Grindtorpafrukt bor i ICA-kassar brevid det stora gröna möbelpaketet. Det har blivit kallt och jag måste snart rota fram vantar till min dagliga cykeltur. Det biter om morgnarna.
Lilltrollet har lärt sig blåsa upp ballonger och ritar så detaljrika fina teckningar att jag blir alldeles mjuk i hjärtat. Kampen mot förskolechefen fortskrider och mina grannar har just blivit föräldrar till en liten flicka.

En delseger!

Jag firar delseger idag!
Det är så jäkla skönt när ihärdighet lönar sig.