Jag, en organisatör.

Så får äntligen den där hyperorganiserande och planerande sidan av mig plats ordentligt.

Först: Manusförfattande. Enligt strikt schema. 13 sidor som ska bli 15 minuter långt. Inte en sekund längre.

Sedan: Produktionsplanering. Rollbesättning. Inspelningsschema. Rekvisitalista och sceneritänkande. Allt uppspaltat på papper i tabellform. Såklart.

Idag: Kollationering med ensemblen. Instruktioner och information. Sprida entusiasm och trygg stämning.

På måndag: Inspelning. 3 h i studion. Logistik. Hämtande av barnskådespelare. Nyttjande av produktionsassistent. Regi.


Det kan vara så att jag är född till det här.
Som skådespelare kände jag alltid att jag la mig i allt. Och att det inte alltid var önskvärt. Som producent och regissör krävs det att jag gör det. Tänk om jag börjat hitta hem?

Lite mer som jag.

Hårddisken har fått ett nytt hem. Eller kanske snarare ett nytt fodral att förvaras i då den inte används. Nu är den lite mera jag.

Jag fick de första fjorton dagarnas schema igår också. Hjälp. På riktigt. På dag 8 har vi vår första redovisning. Då ska jag alltså hunnit lära mig ljudinspelning, ljudredigering och presentera resultatet. Samtidigt ska jag förberera mig inför besök på SVT och URs webbredaktioner. Samt delta i seminarier kring allsköns ämnen relaterade till min utbildning. Fast först ska jag lära mig hitta i den där gigantiska byggnaden.

Sa jag hjälp?

Vårkänning

Kanske var det den hela nattens sömn? Eller kanske vårvindarna och snödropparna i rabatten? Något var det i alla fall som gjorde att jag fick en plötslig lust att städa upp på uteplatsen. Så maken och jag har med hjälp av lilltrollet skurat uteplatsen, ställt undan stjärtlappar och pulkan, borstat bort alla bruna eklöv som virvlat runt sedan i höstas och organiserat lilltrollets uteleksaker och cyklar.

Vid kaffet hasplar maken ur sig att det förväntas bli kallt och kanske till och med nederbörd (han vågade inte säga snö) i veckan. Hmpf!

Nåväl. Grunden för en fin vår på uteplatsen är i alla fall lagd. Nu ska jag bara planera vad lilltrollet och jag ska plantera i rabatterna samt ragga upp någon (hoppeligen kära M) med bil som vill ta oss till en trevlig handelsträdgård. En syrén ska jag ha. Lila blommor. Mörklila. Och så måste jag smyga förbi vår förra bostad och sno lite lupinfrön senare i sommar.

Lilltrollet i full färd med att dekorera vår uteplats:

Och jag blev nästan religiös!

För i natt har lilltrollet inte vaknat en enda gång!

Jag är faktiskt ganska pigg. Konstig känsla. Nu ska jag ut och börja städa på uteplatsen. Göra vårfint. Bort med pulkor och stjärtlappar.

Och det lutar åt att jag åker. Med ca 80% säkerhet blir det så.

Jag är en bläckfisk

som samtidigt som jag bakar, lagar mat och diskar också spikar fast sladden till bänkdiskmaskinen som blev en skåpdiskmaskin samt borrar och sätter mollyplugg så att hyllorna ovanför micron äntligen kom upp! Det där sistnämnda har jag funderat på att göra i några dagar och det är så skönt att äntligen ha det ur världen. Det tog ca 25 min från det att jag lyft min magra häck från soffan till det att hyllorna var på plats. På den tiden hann jag alltså även sätta en deg och inventera frysen inför middagen. Och som bonus till mig själv fäste jag också den där fult hängande sladden som jag irriterat mig på sedan diskmaskinen flyttade ner i skåpet.

Japp, jag är nöjd.

Och jag är nöjd med mitt hem som mer och mer tar form. Jag omger mig av saker som gör mig glad. Som mina fina kökshanddukar i linne som jag använder till bakdukar. Titta bara vilka vackra monogram!

Och här är alltså hyllplanen som äntligen kom upp. Jag måste fixa en fin brödburk och en stor härlig cornflakesförvaring.

Insikt

Så här efter en flytt och ett julfirande så har jag kommit till en ny insikt. Jag är inte så pedant och katalogiserande som jag trodde. Eller så har jag förändrats. Nyligen städade jag undan julen. Och intentionen var att skapa samma typ av ordning som mästaren på Ekvalla visar prov på i detta inlägg, men resultaten blev inte detsamma. Det blev några kartonger märkta "JUL". Och på någon låda skrev jag "Blandade Julsaker". Det blir som vanligt att alltihop måste kånkas upp till första advent och sedan kommer karongerna bli stående i ett hörn fram till det är dags att klä granen och vid det laget har jag slutat se kartongerna så då kan de ju lika bra stå kvar där i hörnet tills det är dags att packa ihop alltsammans runt tjugondagknut.
Ett annat sätt att organisera mitt kaos verkar vara att helt enkelt lägga på minnet var jag lägger knasiga saker som ska stuvas undan. Det är inte helt logiskt att skarvsladdarna ligger i en låda som det står Classic Rose på, men så är det och det vet jag och därför behöver jag inte märka om den lådan. För chansen att maken kilar ner i källaren för att hämta en skarvsladd utan att höra efter med mig var de finns är snudd på obefintlig. Han är rar, men på sex år i vår gamla lägenhet lärde han sig aldrig i vilken kökslåda potatisstöten skulle ligga.
Ett annat sätt som jag organiserar mina prylar på är (och nu vill jag varna känsliga människor som har totalkoll på sina prylar) i sk blandatlådor. Översta lådan i vårt fina femtiotalshyllsystem är en sådan låda. Där finns hänglås, pennor, frimärken, gem, den minsta finaste akvarellpenseln, en telefonbok (men telefonen bor i andra änden av lägenheten) lite fina papper och annat skröfs som jag inte har hittat en naturlig hemvist för. Det är en bra låda som jag tycker mycket om. Sådana fanns det gott om i min barndom.
Det är precis i dagarna jag börjat bli tillfreds med min egen ordning, eller oordning. Jag har alltid strävat efter att ha det välordnat i mitt hem och således alltid varit lite besviken på mig själv för att jag inte lyckats vara så organiserad som jag vill vara. Jag har sett mina blandatlådor som ett misslyckande. Men det är de inte. De är ju jag. Och det är egentligen inte oordning. Det är bara en annan slags ordning. Som en mycket intern humor, kan man säga.