På besök i Kamprads borg.

Dottern och jag har varit på IKEA idag. Igen. Vi trivs där, både lilltrollet och jag. Hon får leka och jag får köpa saker jag inte visste att jag behövde till mitt hem. Och så frossar vi glutamatspäckade köttbullar och pulversås. Exotiskt. Sådan man serveras inte hemma.
Och har lilltrollet tur så får hon någon liten sak hon också. Ofta väljer hon ett gosedjur. För gosedjur är ikea bra på. Fina och billiga. De senaste gångerna vi varit där har hon valt en liten mus. Finns i tre färger (grå, brun och vit) och kostar 9:- st. Lilltrollet valde först en vit och gången därpå en grå mus. Den första fick namnet Musis. Den andra fick också heta Musis. Musis och Musis har sedan dess varit hennes favoriter. Varje gång vi varit på resande fot har jag glatt mig åt att hennes resvänliga kamrater. Utan problem packas de 14 cm långa gosedjuren ned i handbagaget. Samtidigt har jag förbannat hennes två minikompisar om natten då hon vaknat och undrat var de är. Det är tamejtusan snudd på omöjligt att nattetid detektera så små gosedjur i en dubbelsäng med kuddar och duntäcken!
Idag hade vi ett trauma på IKEA. Lilltrollet stod i kö för att få ett ballongdjur. Några inhyrda snubbar stod utanför restaurangen och blåste sådana där avlånga ballonger och knycklade sedan ihop dem till diverse djur. När lilltrollet äntligen hamnade längst fram i kön så stängde de plötsligt butiken. De skulle pausa. Och lilltrollets underläpp började darra olyckligt då hon insåg att hon inte skulle få ett ballongdjur. Som jag kände med min tös. Jag fattade känslan precis. Så nära. Så snöpligt. Tårar av krokodilstorlek trillade olyckligt ned för hennes kinder medan hon bönade och bad att jag skulle säga till ballongtrollarna att de glömde en liten tjej! Men snubbarna var vid det laget långt borta. Så det blev till att ta rulltrappan upp till barnens IKEA och erbjuda henne att välja en kompis som fick föja med hem. Lite orolig blev jag att hon skulle ta en till Musis. Tänk er att leta reda på TRE minikompisar nattetid!
Nu blev det ingen kompis till musgänget, hon valde en underbart gosig Golden Retriver valp. 40 cm lång och kärlek vid första ögonkastet för lilltrollet. Något dyrare än 9:- men det var det värt. -Mycket bättre än en gammal ballongpudel, löd lilltrollets omdöme.
Jag är ganska nöjd jag också. Hunden som ännu inte fått något namn (sånt måste man ju känna in, mamma) är betydligt lättare att hålla reda på än Musis och Musis.
Så från att ha varit de mest betydelsefulla godesdjuren i samlingen är Musis och Musis nu ute i kylan. Ratade. Sådan tur att de åtminstone har varandra.

En seger värd att fira!

Lillan är nappfri av egen vilja!
Tre nätter i rad.
Det är stort, för henne och för oss.
Idag firar vi hennes seger genom ett besök i leksaksaffären.
Jag har dristat mig till att säga:
-Du får välja fritt.
Hur tänkte jag då?
Vems saldo på kontot hade jag framför ögonen?
Inte mitt eget i alla fall.
Jag ska tamejtusan hålla mitt löfte, även om det innebär att jag får sälja något här hemma för att finansiera hennes önskan.
Men troligt är att vi hamnar vid Barbiehyllan där den är som mest rosa och glittrande.
Då får det bli så.
Idag väljer lilltrollet fritt.

Och sedan blir det fika på Kondiset.

Energidränage

Jag har sökt ett jobb. Dvs jag har författat en ansökan och skickat in den till angiven adress och fått bekräftelse på att mottagaren mottagit mailet. Och nu sitter jag här i soffan som en död sill. Eller kanske mer en döende sill, för vid liv tror jag att jag är. Kanske är det så att det kostar extra mycket energi för en kulturarbetare att skriva en traditionell ansökan för att det är så sällan man behöver göra det. Men nu när jag söker jobb utanför mitt yrkesområde så får jag snällt försöka anpassa mina personliga brev därefter. Svårt och energikrävande till tusen. Vilken tur att jag hade en chokladkaka (marabou frukt och nötter) i skafferiet. Den + en kopp java i finaste kaffekoppen kanske kan få mig på banan igen. För när lilltrollet kommer hem krävs en hel del energi att hålla henne på bra humör. Operation nappavvänjning inleddes igår kväll, på lilltrollets initiativ. Hon ångrade sig bittert vid läggdags, men jag försökte vara en fast men öm moder och hjälpte henne komma till ro utan plastbit i munnen. Jag tror i och för sig att hon somnade mer av utmattning än av min lugnande stämma. Eller så var det tanken på den utlovade presenten på onsdag som slutligen fick henne att fullfölja nappavslutet. Att få välja fritt i Lekiabutiken i Globen torde vara rätt lockande för en snart fyraårig tös. Dyrt för mamman, dock.

LEGO

Världens smartaste leksak. Nu har vi 3,7 kg av den varan hemma. Och jag ska sätta mig och sortera bitarna helt i enighet med det kontrollfreak jag är. Ska skaffa mig överblick, rensa trasiga bitar och kategorisera. Till ingen nytta alls. Om några timmar ligger alltihop i en röd plastback.

Nästan fyra kilo lego

tror jag att jag köpt.
Ska hämta lasset i kväll om allt går som det ska.
Vem kommer ha roligast? Jag eller lilltrollet?