Jag - en halvmessyr.

Vännen och kollegan bjöd med mig på generalrepetition på nationalscenens senaste storsatsning. Det var trevligt. I alla fall den första halvan av det hela. För sedan var jag tvungen att gå. Min lillfisa ska hämtas på förskolan vid ett visst klockslag. Det har jag skrivit papper på.
Så det blev en halv föreställning som var nästan färdigrepeterad.
Lite som jag är.
Lite som mitt liv.
Halvt.
Jag är skådespelerska, litegrann. Men inte tillräckligt för att kvala in till teateralliansen som nyanställer ett fåtal lyckliga frilansare. De senaste tre åren ska man ha minst 12 månaders anställning inom yrket. För exakt tre år sedan blev jag mor. Det innebär att jag har ca 14 månaders föräldraledighet under den perioden. Och så har jag varit arbetslös.
Nä. Jag får inte ihop till 12 månader under den perioden. Deras andra krav: under de senaste femton åren ha haft minst fem års sammanlagd anställning vid statsunderstödd teater, antingen institutionsteatrar eller fria teatrar med statligt bidrag för sin verksamhet, det klarar jag.
Men de tre senaste åren har inte handlat om teater för min del. Det har handlat om barnet, trollungen, lillfisan. Och om att överleva sedan den andra alliansen tog över makten i Svearike.

Och jag känner mig lite som en bluff, eller en halvmessyr. Jag känner mig inte som skådespelare på riktigt, trots att jag innan lilltrollet i allra högsta grad försörjde mig som sådan.
Jag känner mig inte heller som mamman med stort M, kanske för att jag inte är riktigt som alla andra mammor i lekparken.

Jag är splittrad och vet varken ut eller in.
I sommar ger jag mig på en ny branch - turisbranchen.
Jag ska guida kunskapstörstande/turistande människor runt omkring en sevärdhet i Östergötland.
Vad gör det mig till? En skådespelarutbildad småbarnsmor med anställning som guide.
Det snurrar i min skalle. Och mitt i dessa tankar blandas dagens halva genrep in och jag står i mitten som en androgyn Tintomara och hör sufflösen väsa att jag hoppar i texten och den enorma vridscenen jagar mig vidare ut i kulissen.

Dags för semester från mig själv ett tag, tror jag.

Stora moln på himlen...

... men en liten solstråle letar sig ner till mitt bo. Jag har tidigare skrivit om min kamp för förbättringar på dotterns förskola. Barnvagnsparkeringsproblematiken var droppen som fick bägaren att rinna över för många föräldrar. Och se - tillsammans kan vi förändra. Igår satt en ny liten lapp på dörren till förskolan. Ett trevligt formulerat meddelande som lät oss föräldrar förstå att vi vunnit kampen. Barnvagnsförrådet står åter till vårt förfogande!
En lite seger, i all enkelhet. Det är bara det att nu har vi slutat använda vagn och behöver inte nyttja förrådet... Men principen, gott folk. Principen.

Och den lilla segern satt bra nu. För molnen på min himmel hopar sig. Jag söker jobb på jobb och får nej på nej. Jag söker jobb jag uppenbart är överkvalificerad för och får nej tillförmån för någon snärta på knappt tjugo. Jag är helt enkelt inte attraktiv på arbetsmarknaden.
I veckan måste jag kontakta min handledare på arbetsförmedlingen och försöka presentera mina nederlag som ett steg närmre ett arbete. Jag menar, efter så många nej så borde jag rimligtvis närmat mig ett ja med stormsteg!?! Eller vad tror ni?
Skådespelare som jag är borde jag kunna presentera det så. Men det känns inte så inombords.
Ärligt talat är jag så in i djävulsboningen trött på att bli ratad.

Upp till kamp!

En tydlig bild av hur vi överför våra egna värderingar på barnen... Och, nej - vi var inte så allena på skeppsbron som bilden ger sken av. Vi voro tusenden. Under parollen: Kulturarbetare, förenen eder bildade vi en egen liten halvanarkistisk sektion i vänsterns tåg.

Dagarna dom går och går

efter varann, måndag försvann,

och jag tar inte ansvar för mitt liv.
Eller, jo, nu är jag orättvis mot mig själv. Jag finns för mitt barn, jag ser till att vi har det bra tillsammans. Jag söker faktiskt jobb aktivt, dvs lusläser annonser i hopp om att finna en liten rad i någon annons där jag kan se mig själv som en resurs. Svårt.
Idag satt jag över en timme och klickade mig igenom annons efter annons utan resultat. Till råga på allt har jag fått en hurtig inbjudan från min arbetsförmedlare på AF kultur. På torsdag är det något jippo i AF Kulturs lokaler där det verkar vara meningen att arbetsgivare och sökande ska träffas. Problemet är att jag vet inte om det är en inbjudan eller en kommendering... Vad händer om jag uteblir? Den enda arbetsgivaren på den träffen som skulle kunna ge mig jobb är ett castingbolag vars register jag redan existerar i.

Budgivningen på de lägenheter jag tittade på i helgen har börjat. Jag har missat ett samtal och fått ett SMS från mäklaren som säljer renoveringsobjektet. En budgivare än så länge. Spännande.

Den mindre trean som ser ut precis som vår nuvarande lgh fast med ett extra sovrum bjuds det också på - fast ännu inte av mig. Två budgivare har börjat kampen om den superfint fixade minilyan. Jag känner mig lite rädd. Inte konstigt. Det är skrämmande att bjuda fantasisummor innan man vet vad vår nuvarande bostad kommer generera. Allt blir antaganden och spekulation. Så jag undviker telefonen och följer just nu budgivningen via SMS.
När ska det gamla, fula och elaka trollet ge sig in i budgivningen och säga -Bu! så de andra intressenterna springer skrikandes därifrån?
När ska jag som gubben i lådan dyka upp och visa minimusklerna?
Ska man ens försöka ha en strategi?
Ska vi verkligen bjuda på något av objekten? (Märk hur jag plötsligt säger vi istället för jag - nu försöker jag sprida ut ansvaret på mannen som jobbar långt hemifrån och inte aktivt kan vara en del i detta)

Fortsättning följer... Men jag har en känsla av ett det blir lite antiklimax.

Livet, konsten och allt däremellan

Igår hade jag bestämt mig för att nu får det vara nog. Nu byter jag yrke. Nu vill jag ha kontinuitet och stabilitet i mitt liv. Jag blir urholkad av att ständigt söka jobb, vara på väg. Jag vill kunna fylla i min dotters semesterlapp inför sommaren nu i mars som alla andra föräldrar. Jag vill kunna planera, kunna spara till en resa och sedan faktiskt genomföra den. Som vi har det nu sparar vi ständigt till den där resan utan att den blir av - för kanske behövar vi pengarna till annat om någon av oss hamnar i knipa och blir utstämplad.

Vad det där andra yrket skulle vara vet jag ännu inte - men mentalt hade jag bestämt mig för att i väntan på att min andra ykesidentitet ska uppenbara sig för mig så skulle jag ta ett kneg för pengarnas skull. För att slippa jobbsökarångesten.

Idag fikade jag med en av mina allra käraste vänner på tillfälligt (sällsynt) besök i huvudstaden. Hon är en av få tillsvidareanställda i min bekantskapskrets och vi har jobbat tillsammans på scen ett flertal gånger. En av Sveriges mest begåvade skådespelerskor och en av de mest inspirerande människor jag vet. Kärlek.

Vi kom att tala om livet, barnen, relationerna och teatern.
Plötsligt känner jag en stor sorg över mitt beslut. Konsten är i mig. Jag tänker teater, jag vill teater samtidigt som jag längtar efter ett liv där jag slipper oroa mig för nästa månads inkomst. Det känns i dagsläget oförenligt.
Det är sorgligt.
Att det är påfrestande att betala för 4 års högskolestudier är en sak, det kan jag leva med. För skådespelarutbildningen vill jag verkligen inte vara utan.

Men den här sorgen hade jag liksom inte räknat med. Den drabbade mig med full kraft på väg hem från mötet med käraste vännen.

Kanske är det så att jag måste sörja färdigt att mina två kärlekar - teatern och familjen - i dagsläget är oförenliga innan jag kan ta klivet in i en annan värld?

Eller kanske är det så som det alltid verkar vara. Att när det synes mig som mörkast kommer en liten ljusglimt som bär mig några månader till? Om så är fallet ber jag om den där glimten å det snaraste - för nu är det så in i helsike mörkt.

Söker du jobb som skådespelare?

Ta då en titt på dagens platsannonser under rubriken skådespelare på platsbanken:

Till sommarsäsongen 2008 söker vi två barnkära och pigga seniorer med teaterintresse som är villiga att axla rollen som gubben Pettson. Arbetet kräver skådespelartalang, improvisationsförmåga, en stor social förmåga och tålamod. Både improvisation och schemalagda aktiviteter kommer att bli aktuella. En dramapedagog kommer att introducera er i arbetet tillsammans med de två ungdomar som ska spela Findus. Vi ser gärna att de sökande är minst 50 år

Eller kanske den här passar bättre?

Furuviksparken söker manlig skådespelare till karaktären Mannen i Gula Hatten. Nicke Nyfiken, (Curious George) – den nyfikna apan som är barnens favorit, bor sedan 2 år tillbaka hos oss i Furuviksparken! Nicke Nyfiken har en vän- Mannen i Gula Hatten (The Man in the Yellow Hat) som håller honom sällskap. Furuviksparken söker nu en eller flera som kan gestalta Mannen i Gula Hatten under sommarsäsongen 2008. Är du en go och gla´ kille/man som är 175-190 cm lång och 15 år eller äldre? Gillar du att agera inför publik och vill ha ett annorlunda och roligt sommarjobb? Då är kanske detta något för just dig!!! Du bör ha vana att agera inför publik samt improvisera. Du tycker om att arbeta med människor samt handskas bra med barn. Det är ett plus om du är utbildad eller har erfarenhet inom teater eller annan typ av entertainment men dock inget krav. Har du dessutom kunskap eller intresse inom ljud-och ljusteknik är det en bonus!

Eller kanske denna:

STATISTER SÖKES Män med afrikanskt utseende sökes till humorsketcher, inspelning i Stockholm den 3 april. Min ålder 18 år. Statistgage utbetalas för medverkande.

Slutligen söker man skådespelare till detta uppdrag:

Sommarjobba som historisk person Välkommen att provspela för en roll i Rivningsraseri och klosterbröder - en dramatiserad vandring av Historien längs ån i Nyköping i juli 2008. Den dramatiserade vandringen är ett samarbete mellan Sörmlands museum och Nyköpings kommun. Regissör är Ewa Westin från Teater Sörmland. Du medverkar vid två föreställningar per dag. Där emellan delar du ut reklam för Sörmlands museum och Nyköpings kommun, i sällskap med din motspelare. Du blir tillfälligt anställd av Sömlands museum med sex timmars arbetsdag, onsdag - söndag under juli. Du skall vara minst 16 år. Anmäl ditt intresse genom att skriva några rader om dig själv. Du blir kallad till en uttagning där du får framföra en text som du har fått i förväg. Uttagningar till rollerna äger rum under v 14.

Ovanstående annonser finns att läsa i sin helhet på: http://platsbanken.arbetsformedlingen.se/Standard/Start/Start.aspx


För att bli inskriven på AF kultur som skådespelare måste man ha Teaterhögskoleutbildning eller mångårig erfarenhet av yrket. Man blir ständigt ifrågasatt kring sin yrkesidentitet om man inte jobbat som skådespelare på några månader.

För att få annonsera efter skådespelare på Platsbanken behöver man...?

Ska man skratta eller gråta?

Jag gör det inte - inte ens tekniskt!

Det utbrast min gode vän och kollega vid ett genomdrag av den pjäs som var min allra första anställning efter Teaterhögskolan.
Jag gör det inte - inte ens tekniskt!
Och jag förstod vad hon menade. Det var så precist. Den där känslan att om jag gör det här så är jag förlorad.


Ofta återkommer jag till den frasen. Skrattar lite inombords. För hur illa det än är så gör man det åtminstone tekniskt, det hör till yrket. Man gör det för att synliggöra bristerna. Så regissören kan se att det glappar. Man bryter inte ett genomdrag om man inte måste.
Men nu var det ett måste.
Året var 2001. Jag var nyutexaminerad och så in i helvete duktig. Så möter jag denna underbara rutinerade människa som säger det förlösande orden där mitt under genomdraget.
Ett ordentligt hit men inte längre. Ett nog.
Ett ställningstagande. Det är tamejfan inte liv till varje pris. Ibland kostar det för mycket.
Då ska man inte göra det - ens tekniskt.

Jag var på en audition för några månader sedan. Då borde jag sagt de orden. För situationen var så utlämnande och obehaglig att jag rodnar inombords då jag tänker på det. I min desperation glömde jag att jag hade ett val.
Nu skriver jag dessa rader för att påminna mig om att jag har det. Jag har ett val. Jag kan säga nej tack och stopp när det börjar närma sig gränsen till det uthärdliga.
Jag kan säga:

Jag gör det inte - inte ens tekniskt.