Ledighet o ljuva uppfinning!

Nu börjar den. Julledigheten!
Jag är så glad att jag vill dansa, men det vill inte kroppen som envisas med en ryslig variant av dunderförkylning. Så jag dansar lite lagom inombords.
I afton får jag proppa min lekamen full av alvedon för att kunna möta lilltrollet och barnafadern vid tåget. De har varit hos farmodern i Karlskrona i nätterna tre. Jag har knappt märkt att de varit borta, så intensiva har dagarna varit. Men jag tror jag lär märka att de kommer hem.
Imorgon ska vi köpa gran & pryda den in absurdum med alla våra färgglada kulor & allehanda dagispynt.
Ett år har gått sedan flytten till denna vår härliga boning. Ett år. Så snabbt. Förra julen var allt nytt. Lite märkligt. I år är vi hemmastadda och inbodda.

Allt är bra.

Operationen överstånden. Allt gick bra. Mamman bröt ihop lite. Men allt gick bra.

Nu leker lilltrollet på vår underbara gård.

Kan man verkligen bo så här bra ett stenkast från söder?

Uteplatsen

I vintras drömde jag om att kunna leva mitt liv på uteplatsen. Nu bor jag här.

Här ser ni grinden mot Lilltrollets frihet. Ser ni så grönt det är utanför?

I ena hörnet finns en lagerhägg och en vinbärsbuske. Röda vinbär. Lilltrollets.

Och så planterade jag en rhodododododododododendron. För en sådan ville jag ha.

Och lite lite roligare är det att betala räkningar sittandes på uteplatsen. Det är studielånsmånad. Det syns på min min.

Sista hörnet av uteplatsen får ni inte se i dagsläget. Det är så rörigt. Cyklar (3 st. Min, Lilltrollets 12tums & hennes sparkcykel.) leksaksförvaring, en sulky, grillen med tillbehör och extrastolar trängs där.

Ett nytt hörn

Mammas bonad. Den hon vävde när vi var små. Trädet. Jag har tänkt på den där bonaden länge. Det är något med mig och träd.

Och nu när jag var på torpet så frågade jag om den bonaden. Var blev den av då för 16 år sedan då flytten gick från 70-tals villan till torpet?

Förrådet, var svaret. Där låg den ihoprullad och liksom väntade på att få komma upp på en vägg igen.

Något blekt i färgerna, men ack så charmig.

Nu bor den hos oss i Årsta. Pryder sin plats i ett tidigare trist hörn.

Jag passade på att tapetsera skjutdörren med en bit barndomstapet också. Jag har liksom stört mig på att det är så vitt och tomt i det hörnet. Lite dött.

Men nu blomstrar det!

Som bomull nästan.

Så ser det ut här där jag bor. Som om allt bäddats in i mjukaste bomull. Och jag tycker om det. Det gör allt lite vackrare.

När vi hade skrivit på köpehandlingarna för vår lägenhet drömde jag om hur vi skulle bygga snölyktor på uteplatsen i december då vi flyttade in.

Jag har väntat länge på det här:

Nej, de får bli något annat

de där Ukraina/Kurbits-gardinerna. De är väldigt fina men helt fel i vårt köksfönster. Jag tror gardinen gör sig bättre som kjol till mig, eller kuddar till vardagsrummet.

Det roliga med att äga så mycket tyg som jag är att jag vid närmade inventering av gömmorna hittar saker som jag inte ens visste att jag ägde. Gardinen som ersatt Ukrainavarianten är precis en sådan. Jag tror att den flyttade in i mitt tygförråd i samband med att vi flyttade hit, för då hade min kära mor med sig en kasse tyger som jag tror att min far plockat på sig i något sammanhang.

Lagom lång för vårt köksfönster (dvs över 230 cm lång) och ljus. Bättre, tycker lilltrollet också. Och hon har liksom sin mor starka åsikter om vad som är fint här hemma.

Nya ting och gammal skit.

Idag strejkar kroppen totalt. Jag är som en åttioåring i lederna. Så det blir ingen fyndrunda i stadens andrahandsbutiker idag. Kanske kanske ska jag försöka samla kraft till att sy en kjol till lilltrollet. Men nu sitter jag rätt skönt i soffan med ena benet i högläge för att få ner svullnaden i foten. Jag är ett väderorakel. Behöver inte kolla på termometern om det är minusgrader eller ej. Det är bara att känna efter i foten. Och det var runt tvåtiden i natt som tempereturen sjönk drastiskt, säger väderfoten.

Som tur är behöver man inte alltid gå långt för att shoppa. Tradera och grovsoprummet kan vara en guldgruva. Och på det förstnämnda stället hittades denna för en spottstyver:

Maken tycker att den har något öststatsbetonat över sig, så den har kommit att kallas Ukrainagardinen. Uttalas med samma betoning som konståkningskommentetorn Roger Blomquist använder. Uk-ra-iiiina. Ukraiiinagardinen, alltså. Jag kan inte bestämma mig för om den kommer få bo kvar eller ej. Nog för att jag gillar den, men den stjäl ljus i ett fönster som redan nu har ganska lite av den varan. Till våren blir den förmodligen utbytt mot något gladare, gissar jag.

Grovsoprummet är min andra fyndkälla. Eller rättare sagt, makens. Han tittar in där några gånger i veckan och ibland får jag skicka tillbaka honom med "fyndet". Andra gånger, som igår, får han en puss till tack. Äntligen fick jag en fin förvaring för mina glansiga blaskor!

Och som tröst i mörkret när kroppen strejkar så förbrukar jag grymt många värmeljus. Jag räknade till 12 st på vårt köksbord. Jag anser att taklampor och allmänbelysning är tortyr, medan mjuka varma ljuskällor är en lisa för själen.

Fredagsfynd!

Jag älskar andrahandsbutiker som inte har någon som helst aning om hur man prissätter tyg.

20:- och inte en enda söm och gardinerna satt som en smäck i vårt vardagsrumsfönster!

Och så tittade jag in på Åhléns så här i slutet på rean. Kunde inte motstå att köpa ett gladare diskställ än det vita arvegodset från mormor som börjat rosta lite:

Och så låg det några söta kakeldekorrutor i en reakorg och ropade på mig. Kakeldekor är suveränt! Man slipper kakla om när man tröttnar på motivet, bara att riva ner och byta ut mot något skojigare fräschare.

Såklart!

Varför ska bänkdiskmaskinen stå på bänken om den ryms i skåpet under?






Nu når ju dessutom lilltrollet att hjälpa till med i och urplockning...

Shoppingens baksida

när man som jag är reumatiker är ledvärk. Ja, och så tom plånbok då förstås. Det är inte heller skoj. Bra då att det finns lite roliga butiker precis runt knuten här i Årsta. I den här butiken köpte jag en liten dockbyrå till dottern. Perfekt för små dockkläder och pryttlar. Sådant har hon gott om.

Det är en charmig liten butik, som verkar klara sig ganska bra i en lokal som annars verkat ha en förbannelse vilande över sig. Alla tidigare verksamheter har kursat.

Mitt emot Vilda Viktoria ligger mitt andra vardagsrum. Jag har fikat där så många gånger att jag har slutat skämmas. Javasavi heter fiket som jag nu mer bor löjligt nära. De har en fantastisk sconesbuffé om söndagarna. Lilltrollet älskar kakutbudet som varierar beroende på ägarens inspiration. I samma hus som favoritfiket ligger vårt lilla bibliotek. Vilken gåva det är att ha nära till biblioteket! Lilltrollet och jag lånar nya äventyr varje vecka.

Ikväll läste vi den här:

Störtskön!

Kaffepaus!

Nyss hemkommen från Vårdcentralen. Inte skoj. Men det slog mig hur vackert vårt hem börjar bli! Så här ser det ut när jag och maken druckit lunchkaffe i vårt nytapetserade kök.
Min kopp är den större, Linnea från Gustavsberg. Lite sliten i lacken, men väldigt bra storlek när man som jag dricker med mjölk. Maken dricker ur Rosenbrun från samma tillverkare. Och samme man har formgivit bägge kopparna: Stig Lindberg.
Blockjusen är från IKEA och duken är loppisfynd. Det fina grytunderlägget hittades vid en sopstation. Värmeljusstakarna i orange glas är tillverkade i Rejmyre och väggen bakom är nytapetserad med gulgröna blomster. Minimalism är liksom inte min melodi. Ska visa mina fina julgardiner snart...

Att vila blicken på

om kvällen. Fantisera. Räkna äpplen på trädet, eller fundera på vem som bor i huset och varför nallen hänger på tork.

Jag skulle älskat en vägg som denna när jag var liten.

Lite före och efter

Hallen. Entrén. Den ska kännas välkomnande och hemtrevlig, tycker jag.

Vår hall var målad i en diffus gul färg. Lite nikotinmissfärgad ton, liksom.

Det ger inga bra vibbar, tycker jag.

Sådan tur att jag hade en rulle fin tapet liggande.

Före:

Efter:

Hatthyllanpå plats!

& fy h-e vad solid den betongväggen var! Jag skakar fortfarande efter hanterandet av slagborren. Stackars grannar.

Ny adress!

Så var flytten överstånden!
Inga större missöden har hittills uppdagats. En krossad favoritvas får anses normalt i sammanhanget.
Lilltrollet installerade sig bums i nya rummet. Somnade i egen säng redan första kvällen. Oj, vad tomt och konstigt det blev för mig då lilltrollet inte låg i stora sängen då jag skulle krypa ner! Maken och jag kunde för första gången på 3,5 år prata & läsa innan vi somnade. Märklig känsla.
Så mycket prat och läs blev det dock inte. Att flytta kräver sin tribut och vi somnade ovaggade första natten. Även om jag sov väldigt oroligt utan min unge.
Vid 3-snåret hörde jag små nätta steg närma sig vårt sovrum. Lilltrollet ville krypa ner hos oss och äntligen fick jag lite djupsömn.

Nu är vi i någon slags totalkaos. Saker har packats upp, men lika mycket finns kvar i kartongberget som ockuperar en vägg i lägenheten. Maken tjatar om att få upp hatthyllan, men jag är glad om jag hittar väskan med mina underkläder, eller kanske en stekpanna så barnet kan få sig lite middag.

Imorgon åker slagborren fram & hylljäkeln får väl komma upp då, för husfridens skull. Bilder blir det när jag hittar kabeln till kameran. Sa jag att det är kaos här hemma?

Adios.

Hej då Sköntorpsvägen. Tack för 6 fina turbulenta år.

Livet i en kartong

Det doftar flytt här hemma. En säregen blandning av kartong, ungsrengöring och förväntan. Jag vill att det ska vara fredag nu.
Imorgon ska jag besiktiga lägenheten. Den nya. Där vi snart ska bo. Och jag har pratat mig till att få nycklar redan då, trots att slutuppgörelsen inte sker förrän på fredag kl 10.00.
Så på onsdag tror jag vi börjar smygflytta lite. Går över med en kasse eller två liksom baraföratt.
Idag har vi packat de mest knasiga sakerna. Ni vet, sådant där som man inte självklart märker med vardagsrum eller kök utanpå kartongen. Blandat, fick de heta. Och så en specificering av vad blandat bestod av: Några lampor, brödkorgen från 50-talet, rumstermometern och två ljusstakar. Blandat, alltså.
De första kartongerna är märkta med KÖK, eller V-RUM och innehåller således enbart saker som ska vara i just de rummen. Nu är det mesta packat och skröfset som ännu inte förpassats i kartongen får alltså campa med prylar från olika rum. Ordningsmänniskan i mig knorrar lite, men hellre blandatkartonger än halvfulla sådana.
Just nu har jag 38 kartonger staplade längst väggarna i sovrumet och vardagsrummet.
Imorgon dubbar jag lite chowder show innan jag packar vidare. Ska bli skönt med ett avbrott.
Jag tenderar att gå upp i packandet så till den grad att jag glömmer att äta och kissa!

Rörigt värre

här hemma. Kartonger överallt. Och ändå har vi inte packat något riktigt viktigt.
Lilltrollet är hemma. Magsjukan, den fruktade, härjar på förskolan. Och se den vill vi inte drabbas av mitt i flyttkaoset. Så lilltrollet hjälper till att packa istället för att bli smittad och smitta vidare. Rent terapeutiskt är det säkert finemang att hon får vara med om hela flyttprocessen. Se hur saker förpassas ner i stora lådor (som även funkar finfint som lekstuga) för att sedan packas upp igen på nya adressen.
Sanningen är att lilltrollet inte satt sin fot innanför dörren på nya lyan. Hon härjade i lekparken utanför medan vi turades om att se objektet som sedan skulle bli vårt. Hon har ritat en bild av hur hon tror att det ser ut. Undrar just om hon blir besviken när hon upptäcker att vår nya lägenhet inte är rund.
Idag skrev jag på de nya lånehandlingarna. Nu är det alltså på riktigt. Inget borde kunna gå snett nu, men likväl kan jag inte riktigt slappna av. En del av mig vågar inte tro att det faktiskt blir flytt.
Jag skulle egentligen bara vilja sova till kl 11.00 den 5:e december och väckas av att någon skramlar med nycklarna framför näsan på mig.
Eller vänta, helst av allt vill jag vakna morgonen den 6:e, fast då på nya adressen med alla saker på plats.

Två lådor

är fyllda med köksjox som jag anser att vi kan leva utan fram till flytten. Det är dags att gå från tanke till handling. Om drygt två veckor går flyttlasset. Och innan dess skall tusen saker göras!

Igår lånade jag min sköna grannfrus bil & muskelstyrka. Tillsammans hämtade vi ett köksbord med perstorpsskiva. Sigvard Bernadottes fina virrvarmönster pryder bordsskivan.

Med bordet följde fyra st pinnstolar, tillverkade av IKEA på 60-talet. Sitsen är skönt skålformad och som av en händelse få matchar de Lilltrollets Agam-stol perfekt! Och för alles fick jag betala 500:-. Det är lagoma summor för min plånbok. Det kostar att flytta till större, märker jag. Så jag har gjort det till min hobby att sälja av lite saker inför flytten. Och det verkar sannerligen finnas köpare till det mesta. En gammal trasig vagn hittade ny ägare och jag blev 300:- rikare. Tripp trapp-stolen som jag inhandlade som renoveringsprojekt (som aldrig blev av) för två år sedan flyttade till ny familj med renoveringsplaner. På den affären gjorde jag 100:- i vinst. Många bäckar små blir till ett nytt köksbord och fyra stolar.

Nästa sak jag måste inhandla är en hatthylla. Jag funderar på vad jag ska sälja för att finansiera den? Kanske några bärsjalar som inte längre används? Tål att tänkas på...

Basilikans nio liv

Så här mår basilikan idag:

Vissa blad har blivit pizzakrydda, men några överlevde mirakulöst! Nu återstår att se om de överlever flytten i december.