pulshöjare

Idag har jag gjort något läskigt. Inte tandläkarläskigt. Mer... alltfårinteståochfallameddethärmendetkännsså-läskigt.

Och vad som än sker kan jag faktiskt säga, jag gjorde mitt bästa och det bästa var bra. Sedan om det inte räcker hela vägen... ja då är det så.

Skyhög puls. Jag har nog en mental feber.

jag lever

men jag skriver väldigt lite. Här. Kanske för att allt är i förändring och jag liksom inte hittar ord att beskriva allt. Det låter liksom märkvärdigare än det är. Så därför har jag haft bloggpaus.

Men spännande saker händer. Jag söker jobb, blir kallad till intervjuer, bokar möten för att skaffa uppdrag för firman jag försöker få igång, filar på idéer, skriver manus. Författar arga brev till Lilltrollets förskolechef (igen) och har agendan fulltecknad av sådant som känns bra. Liksom på väg. Det känns nytt. Att vara på väg.

Så - jag lever. Jag jobbar för sådant jag vill ska bli. Och kanske kan något av det faktiskt bli? Jag hoppas det. Verkligen.

Sommar i sanning

Och jag kan inte låta bli att undra om det här är en sådan där dag som hon kommer minnas resten av livet? Som hon kommer tänka tillbaka på och le? Om hon kommer minnas känslan av trötthet i kroppen, så som det känns när man är 5 år och lekt timtals i vikens ljumma vatten med favoritkusinen? Och kommer hon som jag få ett litet barn att följa genom livet och därigenom få återuppleva det igen? Jag hoppas det. Det vore fint.

Livet går vidare

trots att maken som vanligt dragit till annan ort för att spela sommarteater. Men innan han for var det mors dag. Vi fikade på ett grönskande Dianelund och jag fick en bukett favoritblommor av lilltrollet.

Solen.

Nu är det sommar på riktigt, sa lilltrollet då hennes far sa adjö. För sommarteater spelar man på sommaren och det är det pappa ska göra.

Så nu är det sommar.

Jag grillar var och varannan kväll.

Kan inte låta bli.

åter i verkligheten

efter en utflykt till mitt egentliga yrke.

Denna gång iklädd rollen som Idol.

Och vet ni, jag har haft roligt! För första gången på länge har jag åter upplevt det magiska i yrket. Faktiskt blev jag lite sugen på det igen. Konstigt och härligt.

Det startar liksom något kemiskt i kroppen när studiomannen räknar ner och så är det dags. Röda lampor på kamerorna lyser. Tänka på blickriktningar, placeringar. Återupprepa exakt så det går att efterredigera.

Jaha. Ett år senare och tusen erfarenheter rikare är jag nu åter skådespelare. Fast nu kan jag redigera bild och ljud också. Och skriva tv & radiomanus, planera inspelningar och leka bildproducent också. Det kunde jag inte förut.

Men vad jag ska bli när jag blir stor är fortfarande en gåta.

...

Jag är lite för trött för att orka uppdatera här. Hjärnan orkar inte formulera en enda vettig tanke utanför skoltid.

Jag är en tråkig, blek och glåmig mamma nu. Med massor av måsten.

Längtar efter semester.

Som alla andra.

Veckan på väg mot sitt slut. Lilltrollet har anammat tv-reklamens bud om fredagsmyyys. Den heliga fredagen. Upptakten till helg. Intensiva dagar två som ska kompensera veckans annars inrutade schema. Två fria dagar som borde varit tre för att jag ska hinna slappna av.
Något gott att äta. Vin till mamman och pappan. Lingondricka till Lilltrollet. Lek i vardagsrummet. Legobygge och dessertost. Familjetv och pigg unge. Trötta vårdnadshavare som somnar samtidigt eller innan barnet. Ja, vi är som alla andra. Kanske har vi lite färggladare tapeter, men annars är vi väl som de flesta småbarnsföräldrar.
Och hon längtar, mitt Lilltroll. Längtar efter vetskapen att imorgon är det sovmorgon. Långfrukost i pyjamas och kanske till och med kokta ägg. För henne är två dagar lång tid. För mig är det kort. På tok för kort.
Så fredagen är helig.
Det fanns en tid innan Lilltrollet. Jag minns den som en film jag en gång sett. En tid då fredagarna var som alla andra och lördagen var veckans fredag. Det blir lätt så när man jobbar på scen. Lilltrollets far och jag jobbade ofta på olika ort och lördagen vad dagen då vi eventuellt kunde sammanstråla igen. Bad i badkaret. Vin. Middag kl. 22.00. Småprat till långt in på småtimmarna. Sovmorgon i ordets rätta bemärkelse. Sova tills man vaknar. Kanske kl 11.00. Ligga kvar i sängen och dra sig. Det är år sedan.
Och nu menar jag inte att jag längtar tillbaks till den tiden. Det går inte. Jag kan inte längta till något som skulle betyda att Lilltrollet aldrig gjort entré i vårt liv. Men jag kan med värme minnas tiden och på något sätt förstå vilken betydelse den haft för oss i vår relation. Nu när tiden för tvåsamhet är starkt begränsad kan jag plocka fram sådana här minnen och med ett leende konstatera hur bra vi klarat transformationen till vårt nuvarande liv. Och den dagen Lilltrollet och eventuellt syskon blivit flygga så tror och hoppas jag att den tiden återkommer i ny skepnad.
Tills dess ska jag vårda fredagsmyyyset med Lilltrollet. Leka med lego i vardagsrummet samtidigt som jag sippar på ett glas rött och tittar på min helgtrötte make. Somna med näsan inborrad i Lilltrollets mjuka, lena nacke och insupa doften av vår kärlek. Och minnas hur vi hamnade här och hur fantastiskt det ändå är. Jag ska sluta stressa över helgens korta timmar och försöka ta tillvara dem.
Lättare sagt än gjort.

Jag skolkar...

Busigt värre för ett kontrollfreak som jag.

Musikmuséet. Där har inte Lilltrollet och jag varit sedan hon bodde i min livmoder. Då reagerade hon kraftigt på ljudet av Didgeridoo. Nu intresserade hon sig främst för stråkinstrumenten & mikrofonen.

Förlamande trötthet

och hörlursfrilla. Samt en tand och 3430:- fattigare. Så kan en sammanfattning av de senaste veckorna se ut.
Men jag skulle också kunna skriva att jag varit gräsligt produktiv, fått lite pengar från en oväntad välgörare och har längre hår än jag haft på 15 år.
Sammanfattningsvis har jag det bra. Mycket bra. Jag är lite smånykär i radiofenomenet och känner mig hemma i hela processen.
På hemmaplan har vi gjort höst. Uteplatsmöblerna är fint paketerade i pressenning och Grindtorpafrukt bor i ICA-kassar brevid det stora gröna möbelpaketet. Det har blivit kallt och jag måste snart rota fram vantar till min dagliga cykeltur. Det biter om morgnarna.
Lilltrollet har lärt sig blåsa upp ballonger och ritar så detaljrika fina teckningar att jag blir alldeles mjuk i hjärtat. Kampen mot förskolechefen fortskrider och mina grannar har just blivit föräldrar till en liten flicka.

Det är bara en tidsfråga nu

innan jag konverterar till Mac. Så är det. Härtill är jag nödd och tvungen.
För min hjärna fixar inte att växla mellan PC och Mac. Det blir kortslutning och jag använder fel kortkommandon på fel system. Och Mac är det som används i ljudredigering.
Jag spanar på Blocket efter en smidig Macbook men drömmer om en sprillans ny Macbook Pro. Studielånet och hot om stigande bostadsräntor gör dock att jag måste vara realist. En begagnad får det bli. En begagnad vanlig Macbook. Och det blir nog bra det också.

...

Värmeböljan är över för denna gång och jag har inte klagat en endaste minut! Kanske beror det på att vi bor så förbenat bra? Svalt inne och bra grillplats ute. Kan det bli bättre på sommaren? Det bästa vore förstås om vi var hela familjen här hemma. Det är klart det är roligare att grilla när man är fler. Och rosévin smakar bättre när flaskan delas med någon man har kär.
Snart packar vi ihop våra saker och drar ut till torpet igen. Jag ska hjälpa min mor med kaffestugan i några dagar och sedan åker vi vidare mot Skåneland för ett besök hos maken i hans lilla stuga vid havet. Och då får värmeböljan mer än gärna vara tillbaks.

Det är farligt för mig att vara så här ledig. Jag drabbas av investeringstvång. Dvs jag hittar något som jag helt plötsligt inte förstår hur jag kunnat leva utan och sedan läser jag på och jämför modeller och kollar blocket ca 30 ggr om dagen för att finna en prisvärd beg. sådan. Oftast slutar det med att jag ändå köper en ny vara med minst två finesser mer än jag egentligen anser mig behöva.
Nu har jag siktet inställt på en cykelvagn. Vi är inte bilburna och jag har precis insett hur fri jag blir med maj månads investering (min fina cykel) och fantiserar nu om hur vansinnigt praktiskt det vore att kunna storhandla med cykelvagn.
Detta är en så pass stor investering att jag faktiskt inte kan spana in de mest avancerade modellerna. Jag nöjer mig med att titta på lågprisalternativen och välja däremellan.
Bli inte förvånade, kära vänner, om jag inom kort visar bild på juli månads "måste". Det ska nästan bli lite skönt att börja plugga i höst. Jag kommer liksom inte ha tid att göra sådana här omfattande undersökningar och således borde köplusten dämpas något.
Hoppas jag.
Och kontot.

Jajamensan!

Besked idag:
Jag är antagen till utbildningen jag sökte!
Och det är en utbildning som gör mig helt bubblig av lycka när jag tänker på den.

Vad jag ska bli när jag blir stor?
Jo, jag ska bli producent för barnprogram i radio och TV!

Kolla vilken fantastiskt rolig ettårig magisterutbildning jag ska få gå!
Tack för era tummar, jag tror de hjälpte.

Nu ska jag slå in paket till min snart fyraåriga dotter och laga någon god lunch. Dricka lite kaffe. Njuta av att veta att jag är på väg. Faktiskt. Jag tror det här kan vara början på något riktigt riktigt bra.

Hej.

Jag lever.
Men jag har lite att syssla med.
Praktiska ting som ska ordnas.
Tankar som ska sorteras.
Idéer som ska utvecklas.
Drömmar som ska formuleras.
Förväntningar som ska
ja som faktiskt ska få ta plats.

Och så andas. Andas.

Fredag kl 10.20.

I natt födde jag barn.

Någon drömtydare som vill ge sig på den?
Jag stod på knä på en ryamatta. Full kontroll på hela förloppet. Tog emot barnet själv.
En gosse blev det.