Idag

Det sitter en liten prinsessa i vårt sovrum.
Med glitterskor och tiara.
Hon lystrar inte till Signe.
Vill man henne något så får man säga Silke.
Silke är en förståndig prinsessa.
Hon talar med mjuk röst och hon liksom smyger fram.
Nu ber hon om lov att få låna Signes pussel.
Hon tycker att Signe har förfärligt stökigt i pusselskåpet.
Signe verkar ha för många pussel, säger hon. Ni kanske får sortera lite bland Signes saker, föreslår Silke.
Tålmodigt sorterar hon pusslen.
Metodiskt.
Så glömmer hon bort att hon är Signe för ett ögonblick.
Hon ber mamma om hjälp.
Jag har förmånen att få lystra till "mamma".
Det är den svåraste roll jag någonsin haft.
Och roligaste, mest frustrerande.
Idag var vi på konsert.
Familjekonsert i Dieselverkstan.
Och som hon sjöng med, min lilla.
Dansade, klappade takten.
Snurrade, cyklade med armarna och log med hela kroppen.
Längst fram stod hon.
Iklädd gröna byxor, orange kjol och rosta t-shirt med elefanterna.
Hon valde själv i morse.
Och när hon stod där framme såg jag hur liten hon faktiskt är,
min stora tjej
med vilja av stål.
Huvudet kortare än de andra barnen omkring.
Året yngre.
Frimodig.
Min fina treochetthalvtåringsom idag fick sina första glitterskor
Hon blev så glad att hela skoaffären måste le.