och hon är ändå rätt tålmodig, vårt lilltroll. För vilket barn tycker det är roligt att släpas omkring på lägenhetvisningar varje söndag. Inte röra, bara titta. Urtrist, det förstår jag. Men ska vi någon gång flytta till en större lya måste vi gå på visningar. Efter allt för många närabrännasigpådoftljusethändelser med lillan så delar vi nu mer upp oss, maken och jag. Först går jag och tittar på objektet ifråga, tar prospekt och ställer de vanliga frågorna till mäklaren som jag vid det här laget träffat på 10 andra visningar föregående helger. Under tiden utforskar maken och dottern områdets lekpark. Sedan byts vi av. Maken spanar in objektet och jag underhåller lilltrollet.
Jag börjar tröttna på denna söndagsritual.
Igår testade jag en ny metod: Jag hörde av mig till mäklaren till ett intressant objekt som ska visas nästa helg och sa att om säljaren är intresserad av en snabb och smidig affär så kunde vi gärna titta på lägenheten i veckan och lägga ett bud direkt. Jag hoppas få besked inom kort om detta är ett sätt som tilltalar säljaren.Personligen skulle jag tycka att det var ett mycket skönare sätt att sälja vår lägenhet på. Man slipper totalrensa lägenheten så som man gör inför offentlig visning. Och man slipper två tillfällen då massor med okända människor ska in och klampa i ens tillhörigheter.
Vår lägenhet ska förberedas för försäljning nu. Fotograferas innan alla löv faller från träden utanför. Allt detta för att det ska gå snabbt att sälja när vi hittar en bostad vi vill ha (och har råd med...)
Bostadsmarknaden är sjuk.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar