Vi skulle titta på de två treorna och inse hur mycket mer för pengarna vi får i DDR-Årsta. Det var så det skulle bli. Förnuftigt skulle vi nicka till varandra på visningen och enas om att ytan är viktig och att här skulle vi kunna bygga oss ett hem att leva i ganska länge.
Hur det blev?
Jo, först gick vi och tittade på den på tok för dyra lill-trean som ligger idealiskt till i Årsta. Från balkongen kunde man nudda vid grenarna till ett biggaråträd. Sovrummen låg i fil med en dörr emellan så att lilltrollet när hon vaknar om natten enkelt kan ta sig in i föräldrasovrummet. Köket hade de gamla luckorna kvar och faktiskt skulle vi kunna flytta in rakt upp och ner utan att måla en endaste list. Det går en promenadväg ner till den skola vi sedan tänkt till trollungen precis bakom huset... Inte en endaste farlig gata behöver korsas och har man håltimme kan man enkelt springa hem. Vi var de enda på visningen.
I DDR-Årsta var det knökat med folk på visningen. 7:e våningen gav P svindel och väggarna var krackelerade. Fönstren krävde skrapning och målning, liksom varenda list i hela bostaden. Så också tak, väggar och dörrar.
Köksfönstret hade utsikt mot en parkering och vi hade lite ont i magen när vi gick där ifrån. Det går inte. Vi har konstaterat det förr och gjorde det alltså igen. Det funkar inte, det är för grått. Hjärtat måste gå före förnuftet i denna fråga.
Nu måste jag försöka glömma den lilla perfekta trean, för vi kommer inte ha råd med den. Om det inte sker något under och vi är de enda budgivarna... Troligt va?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar