Har ettgammaltfultochelakt blivit en matblogg? Jag börjar nästan undra, för skriver jag inte om gråpäron eller lingon så blir det mortlar och scones. Och idag är min hjärna fylld av citrusfrukter i allmänhet och satsumas i synnerhet.
Vad är det med satsumas som är så tilltalande? Är det bristen av kärnor? Är det det extremt lättskalade ytterskiktet? Kanske.
För satsumas är nog min favorit av alla småcitrus. Clementiner, mandariner och nyare varianter får ursäkta, för satsumasen är liksom i en klass för sig.
Jag köpte en stor påse igår och låter dottern ta för sig. Hon bjuder och övar på att dela med sig.
Det är krispigt i luften och satsumasen har landat i frukthyllan. Höst, helt enkelt.
Inlägg
1 kommentar:
jag vet!
vad roligt att någon annan upptäckt det underbara med satsumas... Problemet är att någon gång under senhösten plötsligt är kärnor i dem...eller iaf kan vara. DET blir man ledsen över!
Skicka en kommentar