Kaos

Det tog mig över en timme att med kommunala färdmedel ta mig från Gullmarsplan till Kungsholmen och polishuset idag. Jag var korkad nog att välja bussen, 3:an, istället för att gå den lååånga gången under t-centralen för att komma till blå linje. Att delar av staden var avspärrade visste jag, men att det innebar noll framkomlighet till och med för busstrafiken - det hade jag inte förstått.
Stackars busschauffören bad så mycket om ursäkt och menade att hans information var att just denna färdväg skulle vara framkomlig, trots avspärrningarna. Men icke.
Han släppte av oss vid Vasabrons fäste där han satt totalfast i trafiken.
Jag promenerade över bron och fick se avspärrningarna.
Hur i helsike kan det ens vara lagligt att spärra av en stad så? Varför lägger man inte toppmöten ute i vildmarken? Avspärrningarna gällde oss gångtrafikanter också. Jag blev stoppad vid ett övergångställe av en ung polis med allvarlig uppsyn. Strax därpå passerade ett gäng diplomatskyltade korpsvarta bilar eskorterade av ett gäng grälla polisbilar. Det var lite som när en flock rovfåglar plötsligt flyger över skogen. Alla småfågla tystnar inför den hotfulla åsynen. Makt. Obehag.
När sista polisbilen åkt förbi sa den unga polisen åt mig att skynda mig över gatan. Hmpf! Skynda och skynda. Jag vill inte behöva skutta över gatan på uppmaning av polisen. Jag släntrade långsamt över till andra sidan och möttes av polisen på den sidans missnöjda tryne.
Hmpf! igen.

Väl framme vid passexpeditionen kräks en unge framför fötterna på mig samtidigt som en överexalterad pappa (som försökt få sin unge att titta in i kameran i säkert en evighet) utropar: Men härregu va söt han blev!

Jag tog mitt pass och gick.

It's a crazy world....