Var är john blund när man behöver honom?

Halvmessyrer verkar inte vara för mig. Ska det vara så ska det vara ordentligt, tycks det. Inte lite lagom utan ordentligt.

Som det här med lilltrollets nattskräck. Det började i och för sig redan då hon var väldigt liten. Sedan tycktes det växa bort. Men sanningen var nog att den tog en paus. En paus för att kunna växa sig starkare och återkomma med full kraft då vi föräldrar var som mest sårbara.

Nu, helt enkelt.

När jag läser om nattskräck förstår jag att lilltrollets variant är extraordinär. Vanligtvis handlar det alltså om panikskrikattacker ca 1,5-2h efter insomnandet. En attack som barnet sedan inte minns något av. Men som åskådare lämnas man att hjälplöst titta på. Min puls fördubblas av hennes ångestvrål och långt efter att hon lugnat ner sig ligger jag vaken och försöker andas normalt.

Hade lilltrollet haft en normalsvår nattskräck så hade det varit allt. Ett tillfälle per natt med uppjagad mamma till följd. Sedan en hyffsat bra natt med ev något mer uppvaknande för att kissa ungen eller leta reda på gosedjuret eller snuttefilten. Det hade varit helt ok.

Lilltrollets variant ser inte ut på det sättet. Lilltrollets nattskräck återkommer gång på gång under natten. I natt hade hon attacker vid 23.15, 01.40, 02.55, 04.22, 06.01. Kl 07.30 ringde klockan och det var dags att gå upp.

Jag mår illa av trötthet.

Har John Blund gått i pension? Jag tömmer gärna mitt sparkonto för några korn av den där sömnsanden han hade i sin påse. Har han någon efterträdare med mirakelmedel för att få barn att sova gott?

För jag fruktar att jag snart blir en drake, precis som Åkes mamma i den underbara boken av Pija Lindenbaum.

Mvh / ZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz