Jag har någon form av självinsikt. Jag försöker inte lura mig själv att tro att mitt idoga bakande har med enbart nojja för läbbiga tillsatser att göra. Faktiskt. Det är rätt uppenbart att jag håller mig sysselsatt i köket för att jaga iväg de jobbiga tankarna. Sedan är det ju en trevlig bieffekt att jag sparar pengar och slipper skit i maten.
Så. Gårdagens jobbiga sösbesök utmynnade i följande meny för fredagen:
Älgfärsburgare med coleslaw och potatisklyftor.
Till det ett rustikt rött till de vuxna och lingondricka till lilltrollet.
Fredag = glass, och glass ska det också bli.
Så idag har jag förberett det som måste göras dagen innan, dvs baka hamburgerbröd:
Jag har gjort majonnäs:
Jag köper aldrig majonnäs. Jag gör själv. Och jag är bra på det.Sedan blandade jag ihop majjon med vitkålen, morötterna, filen, senapen, kryddorna och purjon i favoritbunken som är sådär lagom stor. Ett dygn måste den stå och dra för att bli riktigt god.
Och så kom maken hem med en kvast tulipaner istället för potatisen jag bad honom köpa. Han är förlåten tusenfalt.
Så.Nu är livet lite lättare igen.
Mitt kök är min räddning.
Inlägg
1 kommentar:
Oj vilket jobbigt inlägg att läsa. Jag älskar hamburgare över allt annat. Och dina med älgfärs och hemgjort hit och hemgjort dit låter som en saga. Den dagen du bjuder mig på middag kan du utgå från menyn i inlägget. Inga ändringar what so ever.
Du är stark som om och om och om och om igen hittar en gnutta jävlaranamma mitt i jävligheten. Det låter dessutom sunt att hitta det i hemlagad mat och hembakt bröd. Många döver sig nog med annat.
kram
Skicka en kommentar