Sår.

Igår var jag åter i det stora gråa huset på andra sidan vattnet.
Nu ska det utredas.
Det krafsades i mig och tittades noga. Klämdes och analyserades.
Allt ser fint ut. Finfint. Finemang.
Inga synliga hinder.
Nähä.
Och så nya tester om några veckor.
Återigen tappas på blod med regnbågsfärgade armveck som kvitto på att jag varit där.
Tack så mycket.
Och hon låter så positiv, min läkare. Som om allt kommer fixa sig. Och det får till följd att jag faktiskt känner mig lite dum som misströstar. Det + vetskapen att detta är en slags plåsterpåsårenutredning för det som skedde i somras får mig att känna mig än mer misslyckad. Fast det inte borde vara så.