Dagen är kommen.

Det tog över tre år innan den kom till användning. Idag är dagen som jag väntat på ända sedan Mårtensmässan i Årsta Folkets Hus år 2006 då jag tog en lott i Stora Tombolalotteriet och fann ordet VINST på den.
Glad i hågen löste jag in lotten och väntade med spänning på vad jag kunde ha vunnit. Kanske den fina skålen eller rent av en kaffebryggare. Men icke. Jag glömmer aldrig lotteritantens ord vid utdelandet av vinsten:
-Grattis! En salladstång i nysilver! Så roligt för dig.
Och jag skrattade så mycket som är farligt för en kvinna som fött vaginalt men struntat i knipövningarna.
Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. (Nu bättre gymnastiserad i de regionerna) Det var ett riktigt Staffan Göthiskt ögonblick. Jag kan lätt se någon i En uppstoppad hund eller Boogie Woogie vinna just en salladstång i nysilver.
Men nu var det i verkligaste verkligheten det hände, där på scouternas mårtensmässa i Årsta Folkets Hus.
Den är ful, den där salladstången. Prålig. Totalkitsch. Likväl har jag liksom inte kunnat göra mig av med den. Den har legat där och bidat sin tid, kan man säga. Och idag var dagen då jag plötsligt kände att jag behövde den. 19 februari 2009. Jag hade gjort en god pizzasalladslik vitkålssallad och behövde lämpligt verktyg att servera den med. Medan jag rotade runt bland mina köksverktyg hörde jag plötsligt några bekanta ord eka i mitt huvud: -Grattis! En salladstång i nysilver! Så roligt för dig.
Och någonstans långt bak i minnet kunde jag plocka fram var den borde finnas. Precis där var den. Lådan längst ner, längst in. Oanvänd tills nu.
Kan ni tänka er, den var helt suverän! Ergonomisk och praktisk. Och den får mig att le. För jag kan inte se den utan att tänka på Staffan Göthe och att tänka på honom gör mig glad. Så från och med nu ska min salladstång i nysliver få en betydligt mer framträdande roll i mitt kök.
Så roligt för mig.