Ett nytt hörn

Mammas bonad. Den hon vävde när vi var små. Trädet. Jag har tänkt på den där bonaden länge. Det är något med mig och träd.

Och nu när jag var på torpet så frågade jag om den bonaden. Var blev den av då för 16 år sedan då flytten gick från 70-tals villan till torpet?

Förrådet, var svaret. Där låg den ihoprullad och liksom väntade på att få komma upp på en vägg igen.

Något blekt i färgerna, men ack så charmig.

Nu bor den hos oss i Årsta. Pryder sin plats i ett tidigare trist hörn.

Jag passade på att tapetsera skjutdörren med en bit barndomstapet också. Jag har liksom stört mig på att det är så vitt och tomt i det hörnet. Lite dött.

Men nu blomstrar det!