När ena föräldern är krasslig så blir livet här hemma inte riktigt som vanligt. Det ska tas hänsyn och pysslas om. Det klarar lilltrollet bättre än jag. Jag blir mest frustrerad över hur segdragen makens variant av sjukan är. En konsekvens av makens tillstånd är att han sover ruskigt dåligt. Det snörvlas, hostas, svettas och yras i vår dubbelsäng. Och så kan jag inte sova. Så igår kväll campade jag helst sonika på soffan i vardagsrummet. Det var rätt mysigt faktiskt. Innan jag släckte lampan gick jag in och hämtade lilltrollet och placerade henne brevid mig i soffan. Hon såg smått förvirrad ut över nya sovplatsen, men accepterade min förklaring ocm sjuk pappa osv. Hade jag inte hämtat henne då så hade hon med all säkerhet blivit totalförvirrad när hon kommit över till vår säng och funnit att jag var borta. Hon kommer varje natt till oss och jag har faktiskt svårt att somna utan henne.
I natt sover vi på soffan igen. Inte för att vi egentligen måste, för maken börjar så sakteliga bli bättre. Men lilltrollet tyckte det var så mysigt. -Vi tjejer sover på soffan, mamma. Det blir bra. Hämta mig innan du somnar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar