ett gammalt fult och elakt troll det var en gång

pulshöjare

2010-09-16T14:14:00.002+02:00

Idag har jag gjort något läskigt. Inte tandläkarläskigt. Mer... alltfårinteståochfallameddethärmendetkännsså-läskigt.

Och vad som än sker kan jag faktiskt säga, jag gjorde mitt bästa och det bästa var bra. Sedan om det inte räcker hela vägen... ja då är det så.

Skyhög puls. Jag har nog en mental feber.

tålamod, en dygd...

2010-09-07T21:32:00.003+02:00

Om du inte har begåvats med en ängels tålamod kommer här ett litet råd:

Köp inte bättre begagnade IKEAmöbler på blocket. Gör det bara inte.

Risken är nämligen stor att det du köper saknar 7 skruvar och kanske även ett gäng delar väsentliga för funktionen. Dessutom kan du inte räkna med att du får med dig någon monteringsanvisning. Har du riktig otur så finns inte anvisningen heller publicerad på nätet. Så kan det vara.

Om du nu gör det i alla fall bara för att det är så billigt, se till att ha ett stabilt äktenskap. Det är lätt hänt att det blir konflikt gällande "fyndet" och hur i hela friden det någonsin ska bli en fungerande möbel av det.

Ett välfyllt barskåp kan också vara en fin backup inför dylika situationer. Ofta behövs något stärkande efter att du antingen gett upp eller varit osedvanligt kreativ.

Har jag hört.

jag lever

2010-08-31T20:51:00.002+02:00

men jag skriver väldigt lite. Här. Kanske för att allt är i förändring och jag liksom inte hittar ord att beskriva allt. Det låter liksom märkvärdigare än det är. Så därför har jag haft bloggpaus.

Men spännande saker händer. Jag söker jobb, blir kallad till intervjuer, bokar möten för att skaffa uppdrag för firman jag försöker få igång, filar på idéer, skriver manus. Författar arga brev till Lilltrollets förskolechef (igen) och har agendan fulltecknad av sådant som känns bra. Liksom på väg. Det känns nytt. Att vara på väg.

Så - jag lever. Jag jobbar för sådant jag vill ska bli. Och kanske kan något av det faktiskt bli? Jag hoppas det. Verkligen.

I detta nu

2010-08-02T21:36:00.005+02:00

så lider sommarens ledighet mot sitt slut. Och orken går mot samma håll. Att vara ledig är intensivt. Speciellt om ledigeten tillbringas med ett lilltroll som tycker att varje sekund från förskolan är en fest och bör levas som en sådan. Det finns liksom ingen hejd på energin hos henne. En dag utan evenemang på agendan är en bortkastad dag för henne.

Hennes tioitopplista ser ut så här:

*Gröna Lund

*Eriksdalsbadet

*Sjö/havsbad

*Lek med bästisen M

*Skansen. Om hon får rida och åka lite karuseller. Djuren är hon måttligt intresserad av.

*Låna Stina och gå promenad i Årstaskogen. (Stina är en hund)

*Andys Lekland...

*Gå till någon avlägsen lekpark där vi inte brukar vara

*Leka med playmobil/barbie med pappan

*Titta på prinsessan och grodan för sjuttifjortonde gången

Gärna ska två av ovanstående aktiviteter kombineras samma dag.

Om en liten vecka börjar någon slags vardag igen. Ska bli både skönt och sorgligt. Jag kommer sakna att vakna upp till ännu en dag där allt kan hända. För så är det nu. Vi planerar inget. Det blir som det blir. Och det blir intensivt. Och väldigt bra.

Bara så ni vet varför.

2010-07-25T19:28:00.008+02:00

Sommaren, den korta, ljuva, intensiva. Jag har inte haft tid eller ro att blogga.

Jag tog liksom ledigt från allt - utom mitt lilltroll.

Vi har:

Vunnit på chokladhjul

Testat märkliga gigantbadbollar liksom inifrån.

Fångat gammelgäddan!

Njutit ljumma sommaraftnar i Vadstena.

Ätit snask så tungorna blev blå!

Därför har det varit lite tunt med blogginlägg från mig. Bara så ni vet.

Intet är som väntans tider...

2010-07-02T09:26:00.005+02:00

Alltså, det är faktiskt rätt spännande att följa sitt pakets väg genom Europa via budfirmans webbsida. Spännande och nervöst. Ska paketet hinna fram i tid? Annars blir det en dryg väntan.
På måndag åker vi till Vadstena, Lilltrollet och jag. Sedan drar vi vidare till torpet. Det vore najs att ta med ipoden som resesällskap till Lilltrollet. Det vore trevligt för mamman att få med sig en sprillans ny Macbook att leka med. Det vore skönt att veta att paketet slipper bo i någon lagerlokal i 14 dagar i väntan på vår hemkomst.
Aviden hämtade jag igår. 4 st blanka skivor i lila fodral. Minimala instruktioner. Jag tittar på paketet och förundras över tekniken. Ett helt redigeringsprogram på några skatskrämmande blanka runda tingestar? Är det möjligt? Och är det möjligt att det är lika busenkelt att installera som den tunna manualen ger sken av?

Idag har jag massor jag borde göra. Men jag är fjättrad vid hemadressen tills dess budfirman anlänt. Till sällskap har jag Lilltrollet. Hon fick sluta en dag tidigare på förskolan pga kräksjuka som härjar. Och något sådant har vi inte tid med. Vi ska till fadern och maken. Hon längtar, jag längtar. Han längtar.

Ute skiner solen. Det är lite barndomssommar kring det hela. Strålande sol, nyklippt gräs, prunkande rabatter och lediga dagar. Jag tillåter mig att njuta som planerat.

Denna vecka har jag...

2010-06-30T16:54:00.003+02:00

investerat i en...

Fått besked om att min...

finns att hämta på butiken i Aspudden.

Så nu kan jag börja skapa!

Som grädde på moset klickade jag också på köp för en...

Till mitt försvar fick jag löjligt bra rabatt eftersom jag är student. Och när man liksom ändå spenderar mer är man egentligen har, vilket typ aldrig händer annars, så kan man ju se till att göra det rejält, tänkte jag. Logiskt, eller hur?

Nu hoppas jag bara innerligt att mina appleppryttlar levereras innan lilltrollet och jag åker till maken i Östergötland. Det kan vara på snöret.

Sommar i sanning

2010-06-28T21:14:00.005+02:00

Och jag kan inte låta bli att undra om det här är en sådan där dag som hon kommer minnas resten av livet? Som hon kommer tänka tillbaka på och le? Om hon kommer minnas känslan av trötthet i kroppen, så som det känns när man är 5 år och lekt timtals i vikens ljumma vatten med favoritkusinen? Och kommer hon som jag få ett litet barn att följa genom livet och därigenom få återuppleva det igen? Jag hoppas det. Det vore fint.

Belöning.

2010-06-13T12:14:00.002+02:00

För goda studieresultat och idogt slit.
Det är motiveringen till den belöning jag gav mig själv.
Belöningen bestod av att jag befriade mig och min familj från epitetet: enda familjen i grannskapet med tjocktv.

Nu bor det en platt sak på tv-bänken. Platt och lagom stor.

Lilltrollet dansade runt och skanderade: nu har vi en sån som alla andra!

Ja, man kan väl inte vara nyutbildad producent för tv och leva i medeltiden. (Att vår radioapparat är från 50-talet bryr jag mig inte om.
Och någonstans är det ett estetiskt ställningstagande också. Radion från 50-talet är snygg. Det var inte tvn från 90-talet.)

Sommar.

2010-06-13T11:21:00.004+02:00

Vad vore en sommar utan ett inledande besök på AF? Ja. Så är det. Nu igen.
Igår - hyllad och nyexaminerad.
Imorgon - inskrivning på AF Kultur.

Men det här måste det bli ändring på. Jag har ingen lust att inleda varje sommar så här. Jag funderar på att bli min egen. Starta firma. Men den funderingen ger mig fjärilar i magen och lätt yrsel. Så kommer tvivlen. Kommer det fungera? Kommer jag kunna försörja familjen? Eller blir det pannkaka av allt?

Så jag tar sommaren som tid att fundera. Fundera på hur jag ska ha det i livet? Vad jag vill och hur tusan jag ska uppnå det.

I fredags när jag kom hem hängde ballonger på dörren. Lilltrollet och mormodern tog emot i dörren. Lilltrollet iklädd finaste klänningen, prinsessdiademet och det mest luriga leendet jag sett.
Hon tog mig i handen och ledde in mig i bostaden. Serpentiner, ballonger, banderoll och blommor. Jag fick svårt att andas. Så fint! För mig. För det jag åstadkommit.
På bordet rosa champagne och jordens härligaste buffé! Men hur mycket mat tror min mor egentligen att jag kan äta? tänkte jag...
Så knackar det på dörren och där står min far! Ja då började jag nästan grina igen.
Sedan kom min faster, min kusin, min syster och hennes barn.
Storfest, blev det. Överraskningsstorfest. För mig.

Och imorgon - AF. Tvära kast.

Men jag har en magisterexamen i området scen och medier. Det har jag. Och det känns gott!

Jag. En fil mag.

2010-06-09T10:17:00.002+02:00

Idag vaknade jag som Magister minsann! Jodå, min uppsats är godkänd och därmed har jag tagit mina sista poäng.

Snart stundar ledighet och ovisshet. Ledigheten längtar jag efter - ovissheten struntar jag i.

Livet går vidare

2010-06-03T14:21:00.003+02:00

trots att maken som vanligt dragit till annan ort för att spela sommarteater. Men innan han for var det mors dag. Vi fikade på ett grönskande Dianelund och jag fick en bukett favoritblommor av lilltrollet.

Solen.

Nu är det sommar på riktigt, sa lilltrollet då hennes far sa adjö. För sommarteater spelar man på sommaren och det är det pappa ska göra.

Så nu är det sommar.

Jag grillar var och varannan kväll.

Kan inte låta bli.

Och nervösa mammor blir också omhuldade.

2010-05-25T21:08:00.001+02:00

Litet troll på sjukhus.

2010-05-25T21:02:00.004+02:00

Det var igår. Nu studsar hon runt i vår lägenhet med smurfpitchad röst.

De läker snabbt, de små.

Tur.

repris

2010-05-23T19:26:00.002+02:00

I maj för snart ett år sedan opererades Lilltrollet. Jag skrev om det i bloggen. Här och här. Allt gick fint. Jag bröt ihop litegrann när hon sövdes. Förbannade makens jobb som gjorde att han inte kunde finnas med som stöd.

Imorgon opereras hon igen. Lite större ingrepp. Vi ska stanna över natten för observation. Tanken med operationen är att hon ska slippa sin jobbiga krupphosta vid förkylning, samt att hon ska sova bättre, utan snarkningar.
I år är maken hemma. Vi är två föräldrar som kan avlösa och avlasta. Hålla ihop varandra. För det är satans så jobbigt att se sitt barn sövas.
Stackars Lilltrollet ska fasta från kl 8.30. Vi ska vara på Sophiahemmet kl 14.30. Hennes blodsocker kommer vara lågt och humöret i samma nivå.
När vi kommer hem på tisdag väntar henne en efteroperationenpresent. Det fick hon förra gången och det förväntar hon sig igen. En cykelsits till dockan stod överst på önskelistan, och det ska hon få. Plastig, ful och precis det hon vill ha.
Själv tar hon det hela med ro. Det är mest mamman som är nervös.

Vardagsmysterie

2010-05-12T19:23:00.003+02:00

Vad skulle du göra om en sådan här damp ner genom brevinkastet en helt vanlig söndag? Utan meddelande.

Själv rusade jag mot dörren, slet upp den och spanade som om någon lämnat en handgranat på hallmattan. Utan resultat. Den mystiske kexchokladmänniskan var borta.

Maken skrattade när jag vägrade äta en enda liten smula av den potentiellt förgiftade godsaken.

Men vem tusan vill ge oss snask bara så där?

Nej, vi har inga kända fiender. Heller inga kända välgörare. Så jag är fortfarande skeptiskt till att smaka. Men lilltrollet och maken äter med god aptit. Utan att bli sjuka.

Nu en vädjan till den som lämnat kexchokladen i vår brevlåda: Ge dig tillkänna. Jag lider av att inte veta.

åter i verkligheten

2010-04-21T19:28:00.003+02:00

efter en utflykt till mitt egentliga yrke.

Denna gång iklädd rollen som Idol.

Och vet ni, jag har haft roligt! För första gången på länge har jag åter upplevt det magiska i yrket. Faktiskt blev jag lite sugen på det igen. Konstigt och härligt.

Det startar liksom något kemiskt i kroppen när studiomannen räknar ner och så är det dags. Röda lampor på kamerorna lyser. Tänka på blickriktningar, placeringar. Återupprepa exakt så det går att efterredigera.

Jaha. Ett år senare och tusen erfarenheter rikare är jag nu åter skådespelare. Fast nu kan jag redigera bild och ljud också. Och skriva tv & radiomanus, planera inspelningar och leka bildproducent också. Det kunde jag inte förut.

Men vad jag ska bli när jag blir stor är fortfarande en gåta.

det där med att byta yrke...

2010-04-06T20:02:00.003+02:00

... var ju en fin tanke. Men av någon outgrundlig anledning har jag skådespelat mer i år än jag gjort på länge. Orsaken är att skådespelare behövs i alla våra små projekt på skolan, av min klass och andra utbildningar. Och när behovet uppstår och jag finns på skolan (=gratis arbetskraft) så blir jag plötsligt väldigt eftertraktad.
Vårt eget stora slutprojekt, det som jag skulle skriva manus till, vara projektledare till och mixa, i det projektet ska jag nu göra huvudrollen pga att vår tilltänkta skådespelerska plötsligt blivit sjuk. Och jag skådespelar även i det inslag som ska kombineras med projektet. Det kommer se ut som om jag är den enda skådespelaren på jorden, eftersom jag dyker upp i bild överallt! Och i klasskamraternas projekt gör jag rösterna i deras bildsaga.
Imorgon gör jag radioteater med radioeleverna.
Ett år på skolan för att vidareutbilda mig har alltså istället blivit ett års studielån för att göra det jag redan är bra på. Märkligt.

HJÄLP

2010-03-28T18:13:00.002+02:00

Jag behöver hjälp.
Hjälp med att få tummen ur & att få upp entusiasmen.
Jag vet inte riktigt var den tog vägen (entusiasmen alltså, tummen sitter där den ska) och jag behöver den mer än någonsin om jag ska orka den här sista tiden på skolan. Missförstå mig rätt, jag älskar min utbildning och är tacksam för den här chansen.
Men...
Det vi gör just nu är liksom inte det jag vill göra i framtiden. Och likväl ska jag lägga många veckor och mycket energi på just detta projekt som väl är att ses som ett slags examensarbete.
Jag längtar efter ledighet, efter små finurliga projekt och sköna sammarbeten. Efter lite flyt och lite inspiration.
Mina pappershögar här hemma vittnar om min bristande energi. De växer som dammråttorna i hörnen och ger mig dåligt samvete vid blotta åsynen. Ibland rättar jag till tornen så att de inte ska rasa. Men annars gör jag ingenting här hemma.
Jag låter maken städa, tvätta, diska, natta Lilltrollet, hämta och lämna på förskolan osv.
Jo, jag ser till att räkningarna blir betalda när maken påminner mig om det. Det gör jag. Men annars är jag en oengagerad och oinspirerad mamma och hustru också.

Så hur tusan ska jag få upp lite entusiasm för mitt slutprojekt? För får jag mer lust till det sköter liksom det andra sig själv.

vitt och grönt

2010-03-21T20:10:00.004+01:00

Ja, jag bor i Bajenland. Fotbollspojkarna har sin träningsplan här i mina trakter. Men det var inte det jag tänkte på med rubriken (även om det är passande just idag då de precis tagis SM-guld i bandy). Jag tänkte mer på vädret, denna outsinliga källa till kallprat.

Men den här helgen har verkligen bjudit på både grönt och vitt. I lördags gassade solen så pass att de enorma snömassorna utanför vårt fönster plötsligt försvann & blottade den gröna gräs/mossmattan under! Vi tog fram Lilltrollets sparkcykel och tillbringade någon timme eller två nere på torget. Hon sparkade runt i vattenpölar och grus och tjöt av glädje att slippa överdragsbyxor och mössa. Kön till korvkiosken ringlade sig lång. Men maken kirrade korv till oss alla och så käkade vi lunch på en bänk i solgasset.

-Bästa lördagen på evigheter! utbrast Lilltrollet och log med ansiktet clownmålat av ketchupen.

Jag njöt. Kände hopp om livet.

Bara för att vakna upp till dagens grådask med åtföljande snöfall. Suck. Allt grönt blev vitt och Lilltrollet ylade -Neeeeej! Det ska vara vår nu! men snön vägrade lyssna.

Vi tog vår tillflykt till Folkets Husbiografen på torget. Lilltrollet sneglade på den blöta kalla bänk där vi igår satt och njöt och undslapp ett -Hmpf...

Sedan visade bion Alfons och Milla. Samma två korta filmer två gånger i rad. De hade fått fel rullar, informerade den mycket trötte maskinisten när publiken protesterade. Jaja. En utflykt blev det i alla fall. Sedan blev det Memory på vardagsrumsgolvet. Lilltrollet vann hela tiden. Även när hon inte vann. Hon är ingen vidare förlorare, den tösen.

Nu läser Maken boken "När Greger blev skalbagge" för Lilltrollet.

Någon slags Kafkavariant för barn, tror jag. Själv funderar jag på att plocka fram spikmattan för att leka fakir ett tag. Jag vet inte om det fungerar så väldans värst, men det är skönt att späka sin kropp ibland.

Ny vecka imorgon.

Bjuder på en bild från förra helgen. Det har varit svårt för de vilda att finna käk i vinter. Den här hade förirrat sig in på vår innergård och stod och bankade nosen mot vårt vardagsrumsfönster för att ta en tugga av krukväxterna där.

Snart måste det bli vår på riktigt.

...

2010-03-17T19:10:00.003+01:00

Jag är lite för trött för att orka uppdatera här. Hjärnan orkar inte formulera en enda vettig tanke utanför skoltid.

Jag är en tråkig, blek och glåmig mamma nu. Med massor av måsten.

Längtar efter semester.

En fiffig sak

2010-03-09T18:47:00.004+01:00

...med att sätta upp en fototapet på insidan av dörren till toaletten föreställande en söderhavsstrand och palmer är att den förut så tråkiga gulbeiga plastmattan plötsligt ser ut som finkornig sand! Man kan leka Robinsondeltagare medan man gör vad man nu ska där att göra, men med rinnande vatten och vattenklosett. Och utan kameror.
Bildbevis? Ja men jag har inte tid att fotografera nu. Jag lär mig att bildproducera, filma i trekamerastudio och skriva bildmanus. "-Klipp till kamera tre... NU! Mixa till kamera ett... NU! Bildproducentens makt är förförisk. Alla gör som jag säger, till skillnad från hur det är på hemmaplan. Gissa vad som händer om jag använder samma typ av kommando här hemma.

Mamman:

Tvätta händerna... NU!

Lilltrollet:

...

Vrak.

2010-03-07T16:17:00.003+01:00

Eller strandad val. Mager sådan. Det är jag. För när plikterna hopar sig vad gör jag då? Jo, jag ser till att boka upp mig lite mer. Gå ut med tjejerna och åka till badhuset med lilltrollet. Är det konstigt att jag vaknar varje natt runt två och grubblar på skolarbetet? Troligtvis inte. Jag jobbar så hårt på att ledig tid ska vara ledig att jag i sömnen (eller ickesömnen) försöker lösa problemen jag skjutit framför mig.
Det komiska i det hela är att varje natt kommer jag på hur jag ska komma vidare med det tv-manus jag just nu kämpar med. Men sedan när morgonen gryr är det som bortblåst. Snacka om bortkastade vakentimmar. Jag vet, papper och penna eller kanske diktafon vid sängbordet. Men ärligt talat betvivlar jag att mina nattliga lösningar är speciellt bra eller användbara. Jag tror min hjära tillslut bara vill att jag ska sova och så sänker den ribban för vad som faktiskt är bra. Ni hör vilket tillstånd jag är i - separerar mig själv från hjärnan.

KAOS

2010-03-04T19:43:00.002+01:00

På tunnelbanan mot skolan. Makens Chilienska släkt 9 mil från epicentrum har klarat sig. Lättad efter dagar av oro. I väskan ett manus skrivet i kaos som ska upp till granskning. Tid över. Jag mobilsurfar lite. Vilka märkliga statusuppdateringar på fejan, tänker jag. Emil. Vad är det med honom. Det låter som han är...

Hur undgick jag att se löpsedlarna som skrek ut budskapet? tänker jag. Är jag så i min värld att jag inget ser? Eller var det så otänkbart?
Han, nybliven far.
Vi var aldrig nära vänner. Men plötsligt ser jag framför mig, så klart, hur han satt i skolans slitna soffa vid intagningsprovet. Så nervös att jag fick bjuda på en novalucol. Jag ser hans blick, hans leende.
Han lever inte längre. Han orkade inte leva längre.
Och det är så sorgligt att det blir svårt att andas.
Lika ung/gammal som undertecknad. Mitt i livet. Nybliven far.
Mina tankar går till hans familj.
Manuset blev hårt kritiserat och jag kunde inte bry mig mindre. Jag vill bara hem och krama om de jag håller kär.

Chokladfågel

2010-03-03T13:22:00.003+01:00

Somliga dagar blir frukoststunden något mer lyckad än andra. Som denna. Lilltrollet spillde Oboy på bordet. En klockren fågel uppenbarade sig omedelbart. Vad betyder detta måntro?

The answer is:

2010-02-13T12:38:00.003+01:00

Kälke

Bild lånad från www.barn-fritid.se

Precis en sådan här, fast med gul plast fann jag på vår nyöppnade lilla secondhandbutik för barn på torget. No more trasiga pulkor till dagis!
Och hopfällbar är den också. Behöver jag säga mer?

Varde ljus!

2010-02-09T19:40:00.004+01:00

& det blev ljus. Tack vare denna stora vackra lampa. Tradera så klart. Maken imponerades av min slipade budteknik.

Nu pryder den sin plats i vardagsrummet där det tidigare hängde en allt för lång takkrona från min fars föräldrahem. En synnerligen vacker takkrona med pressade blad i de små fina lampskärmarna, men icke lämpad att hänga i en lägenhet med lågt i tak. Gäster över 180 cm fick nogsamt passa huvudknoppen vid passage. Eller, inte bara gäster. Maken riskerade dagligen skalpen. Nu kan man vara 2.10 utan att riskera skador.

Den vackra takkronan hänger nu ovanför sängen i sovrummet. Den enda som riskerar skador av den där är Lilltrollet som ibland våldsamt och högt begagnar sängen som studsmatta.

Istid.

2010-02-07T15:15:00.003+01:00

Buskarna utanför vår entré är nästan inkapslade i is...

Isen i buskarna fick mig att lyfta blicken uppåt... Meterlånga istappar varav några hade gått av.

Lilltrollet hittade bitar av de halva istapparna... Precis utanför vår entrédörr. Lilltrollet tyckte det var kul, jag tyckte det var läskigt. Vi tar en annan väg ut ur huset nästa gång.

Ny kvällskompis.

2010-02-04T20:23:00.003+01:00

En redig tebalja. Det måste man ha.

Te och smörgåsrån är måsten i livet.

Sömn.

2010-02-03T18:31:00.003+01:00

Alltså det här med sömn och sömnbehov. Hur stort kan man ha utan att klassas som sjuk? Jag tycker jag sköter mig exemplariskt. Äter ordentligt, får kanske något mindre motion än jag borde, stressar bara lite och dricker måttligt, nej småttliga mängder alkohol. Ändå strejkar systemet. Åtta timmars sömn, borde inte det räcka? Jag får åtta timmar varje natt. Ibland mer än så. Lilltrollet sover bra om nätterna. Lik förbenat går jag runt som en zombie och känner mig sjukt trött.
Vintern, säger du nu. Det är vintermörkret som gör det.
Tja. kanske spelar det in, men vad mer kan jag göra än att nypa åt mig lite dagsljus (=sitta i redigering vid ett stort fönster)?
Är det åldern?
Så förtvivlat gammal vet jag inte om jag är, även om jag börjat känna av ett visst förfall.
Jag känner inte att det är sökadoktorläge än, men jag blir lite fundersam och jag tycker det är så trist att ständigt gå runt i en trötterdimma.
Eller är det så att mina stackars gråa just nu arbetar på högvarv för att omfatta alla omöjliga möjligheter med Avid? Kan så vara.
Nu ska jag natta Lilltrollet. Helst utan att somna själv. Önska mig lycka till...

Som alla andra.

2010-01-28T19:10:00.003+01:00

Veckan på väg mot sitt slut. Lilltrollet har anammat tv-reklamens bud om fredagsmyyys. Den heliga fredagen. Upptakten till helg. Intensiva dagar två som ska kompensera veckans annars inrutade schema. Två fria dagar som borde varit tre för att jag ska hinna slappna av.
Något gott att äta. Vin till mamman och pappan. Lingondricka till Lilltrollet. Lek i vardagsrummet. Legobygge och dessertost. Familjetv och pigg unge. Trötta vårdnadshavare som somnar samtidigt eller innan barnet. Ja, vi är som alla andra. Kanske har vi lite färggladare tapeter, men annars är vi väl som de flesta småbarnsföräldrar.
Och hon längtar, mitt Lilltroll. Längtar efter vetskapen att imorgon är det sovmorgon. Långfrukost i pyjamas och kanske till och med kokta ägg. För henne är två dagar lång tid. För mig är det kort. På tok för kort.
Så fredagen är helig.
Det fanns en tid innan Lilltrollet. Jag minns den som en film jag en gång sett. En tid då fredagarna var som alla andra och lördagen var veckans fredag. Det blir lätt så när man jobbar på scen. Lilltrollets far och jag jobbade ofta på olika ort och lördagen vad dagen då vi eventuellt kunde sammanstråla igen. Bad i badkaret. Vin. Middag kl. 22.00. Småprat till långt in på småtimmarna. Sovmorgon i ordets rätta bemärkelse. Sova tills man vaknar. Kanske kl 11.00. Ligga kvar i sängen och dra sig. Det är år sedan.
Och nu menar jag inte att jag längtar tillbaks till den tiden. Det går inte. Jag kan inte längta till något som skulle betyda att Lilltrollet aldrig gjort entré i vårt liv. Men jag kan med värme minnas tiden och på något sätt förstå vilken betydelse den haft för oss i vår relation. Nu när tiden för tvåsamhet är starkt begränsad kan jag plocka fram sådana här minnen och med ett leende konstatera hur bra vi klarat transformationen till vårt nuvarande liv. Och den dagen Lilltrollet och eventuellt syskon blivit flygga så tror och hoppas jag att den tiden återkommer i ny skepnad.
Tills dess ska jag vårda fredagsmyyyset med Lilltrollet. Leka med lego i vardagsrummet samtidigt som jag sippar på ett glas rött och tittar på min helgtrötte make. Somna med näsan inborrad i Lilltrollets mjuka, lena nacke och insupa doften av vår kärlek. Och minnas hur vi hamnade här och hur fantastiskt det ändå är. Jag ska sluta stressa över helgens korta timmar och försöka ta tillvara dem.
Lättare sagt än gjort.

SMHI spår snö

2010-01-26T20:37:00.003+01:00

och jag tvingades återigen ge mig ut på pulkajakt.
En blå sak, dubbelt så dyr som den förra, fann jag i stadens stora leksakspalats.
Ingen reklamation detta år, sade den glade kassakillen när jag berättade om vår förra pulkas korta livstid. Hmpf, tänkte jag och sparade kvittot på säkert ställe. Vi ses snart igen.

Och pulkan var ful och fel menade Lilltrollet när jag släpat det knallblå plastmonstret hem genom kollektivtrafikens allra mest ocharmiga tidpunkt.
Må så vara tänkte jag. Men den går ändå snart sönder.

Sedan stekte jag plättar och agerade god moder. Tålamod. Mitt nya mantra när Lilltrollets yl sätter lägenhetens väggar i gungning. Tålamod.

10 dagar.

2010-01-23T15:59:00.002+01:00

Så länge håller en pulka inköpt på Stadium.

7.90:- per dag för att dra lillfisen till förskolan.

Ska det vara så?

Var det så när jag var liten? Alltså att en pulka höll endast 10 dagar?

Inte undra på att det är gapande tomt i pulkahyllorna. Om varje hushåll tvingas köpa ny pulka var tionde dag så går det åt en hel del.

Nästa år blir det en snowracer. En stiga classic.

(bild lånad från stigagames.se )

Om man har en blogg...

2010-01-20T20:49:00.003+01:00

...så kanske man borde uppdatera den ibland?
Ok. Så här är det. Jag kanske inte borde ha en blogg. Min hjärna är överfylld av skoluppgifter. Jag gör omvärldsanalyser, träffar höga höns från ställen där jag gärna skulle arbeta i framtiden, jag lär mig kamerateknik, pratar utvecklingspsykologi, intervjuteknik, lär mig redigera, och planerar kommande uppgifter. Sedan lagar jag middag, nattar sömnovillig 4,5 åring, fastnar i vissa forum och ojar mig för allt jag inte hunnit med.
Emellanåt drömmer jag om framtiden och hoppas och tror starkt att det blir bra det här. Att jag faktisk är på väg någonstans. Ibland undrar jag vad jag håller på med.

Och ute på gatan tittar jag uppåt. Istapparna är längre än Lilltrollets önskelista inför jul och plåtslagare är kanske det yrke man skulle satsat på.

Och ja. Det är nya färger på bloggen. Jag tyckte jag behövde det. Jag fastnar så lätt i grönt. (Se bara på våra tapeter här hemma...) Får se hur länge jag står ut.

Nytt år. Igen.

2009-12-31T11:37:00.004+01:00

Tiden. Den snurrar faktiskt fortare för varje år. Den gör det.
Jag har en skridskoprinsessa nu, inget spädbarn. En självständig unge som växer ur sina kläder snabbare än jag hinner blinka. Jag ligger efter. Hinner inte med.

Pepparkakshuset äts upp nu. Granen barrar efter för lite omsorg de dagar vi var på torpet. Det börjar bli dags att titta på schemat inför nästa termin.

Och mormor. Nu har vi tagit farväl. Natten efter begravningen snurrade hennes favoritsång på repeat i min hjärna.

Till grönskande skogen en sommardag

till blommor och fågelsång längtar jag.

Jag längtar att ligga vid klarblå sjö

och andas in doften av nyfällt hö.

//Och glömma all vardagens sorg och besvär

endast minnas hur ljuvligt dock livet är.//

Ledighet o ljuva uppfinning!

2009-12-18T16:00:00.002+01:00

Nu börjar den. Julledigheten!
Jag är så glad att jag vill dansa, men det vill inte kroppen som envisas med en ryslig variant av dunderförkylning. Så jag dansar lite lagom inombords.
I afton får jag proppa min lekamen full av alvedon för att kunna möta lilltrollet och barnafadern vid tåget. De har varit hos farmodern i Karlskrona i nätterna tre. Jag har knappt märkt att de varit borta, så intensiva har dagarna varit. Men jag tror jag lär märka att de kommer hem.
Imorgon ska vi köpa gran & pryda den in absurdum med alla våra färgglada kulor & allehanda dagispynt.
Ett år har gått sedan flytten till denna vår härliga boning. Ett år. Så snabbt. Förra julen var allt nytt. Lite märkligt. I år är vi hemmastadda och inbodda.

Det ringer på dörren igen.

2009-12-15T19:04:00.002+01:00

Och den här gången är det ingen com hem säljare. Det är den lilla som bor ovanpå. Hon som skuttar fram över parketten så det dunsar hemtrevligt i vårt tak. Hon som studsar färgglada studsbollar om kvällarna.
Vill Lilltrollet ha de här? säger hon och håller fram ett par vinterkängor i precis lagom storlek för just ett lilltroll. Jag tackar hjärtligast och tar emot. Ja, lilltrollet behöver ett par vinterkängor till. Och ja, jag tar tacksamt emot. CSN ger inte mycket utrymme för skoinköp i år.
Ute faller snön och det ligger ett ovanligt lugn i bostaden på apberget här i Årsta. Lilltrollet och fadern har åkt söder över för att besöka Lilltrollets farmor. Jag är ensam hemma. Och snön är så vit. Av hela mitt hjärta önskar jag att den behagar stanna till helgen så jag får åka pulka och stjärtlapp med min fina lilla. Utvilad ska jag tumla runt i snön och njuta av jullovet. Ledighet. Tre veckor med familjen innan allt drar igång igen.

Jag - en skurk.

2009-12-13T17:36:00.003+01:00

Det ringer på dörren. Utanför står en intet ont anande Com Hem-kille. En sådan där som det bara lyser nybörjare av. Vi har bredband och telefoni genom dem och de är ständigt på oss om att skaffa deras förträffliga tv-utbud. Vi vägar. Konsekvent.
Nåväl, han bjuds in i köket. Slår sig ner nervöst och börjar prata: tv. Jag avbryter. Frågar om det jag faktiskt velat fråga någon på com hem: Kan vi göra om vårat avtal med dem till ett nytt förmånligare (dvs billigare för oss, men mer bandbredd och mer anpassad telefoni) avtal som de just nu erbjuder sina nya kunder. Våra avtal är inte längre bundna och nog gör det att vi kvalar som nya kunder om vi tecknar nytt 12 månaders avtal?
Han bläddrar nervöst i sina papper. Ja, jo, det borde väl kunna gå.
Vi skriver på pappren och han föses vänligt men bestämt ut. Tack tack. På detta tjänade jag - inte han. Provisionen på en sådan här usel affär är obefintlig. Han har inte fått oss att köpa mer. Vi är kunder de förlorar på. Skurkvarning på mig alltså.

Sammanfattning.

2009-12-12T09:36:00.002+01:00

Mormor sover.
Begravningsdatum spikat.
Livet rullar på.

Det är så konstigt.

Julklappsinköpen är påbörjade.
Ostrukturerat kringflängande i svettiga butiker.
Skoljobbet går på halvfart och jag vill hinna orka så mycket.
Kan man kanske klämma in lite julstämning i agendan?
Luciatåg på dagis, julfest och glöggmingel.
Ska vi inte passa på att tapetsera om i vardagsrummet?
Och den där gigantiska högen med papper som tillåtits växa in absurdum,
när ska vi ta itu med den?
Räkningarna passar på att landa som julklappar på hallmattan.
Varför får man inget studielån i december?
Julgran.
Kompisar på middag i afton, det blir mysigt.
Om jag hinner slappna av.
Glöm inte titta förbi studion för en missing line som måste göras igår.
Tvätta på söndag.
Och hur var det nu? Måste jag skydda min SGI när studierna gör uppehåll över julen?

Mormor sover.
Plötsligt landar insikten.
Det får vänta, det där andra.
Mormor sover nu.

Mormor

2009-12-06T21:53:00.003+01:00

Idag har jag hållit din hand i min.

Sagt farväl.

Tack.

Nu önskar jag dig ro.

För mig är du lupiner.

Rågsiktskaka med korv på.

Inlagda gråpäron och dignande bigarråträd.

Varma kärva nävar som frotterar mig torr efter lek och stoj i viken.

Kärlek.

Så mycket kärlek.

Sov gott.

Jag kan inte, vill inte vänta.

2009-11-22T17:16:00.003+01:00

Igår sken solen och idag regnar det igen. Julen dröjer förtvivlat länge när novembermörkret tycks kompakt. Vi tjuvstartar lussekattsbaket och värmer en glöggkanna och låtsas att det är advent.

Första glöggen är något speciellt, även om det idag bara var saftglögg. Det ger hopp om en fröjdefull jul och rosiga kinder. Jag längtar efter kyla nu. Vinter på riktigt. Snö. För ett år sedan packade vi omsorgsfullt ner våra saker i flyttkartonger. Nervösa för förändringen. Nu bor vi här som om vi aldrig någonsin bott på någon annan plats. Hemma. Vi är inte på väg någonstans. Vi är här och det är bra.

DSC00094.JPG

2009-11-22T17:16:00.001+01:00

Nu:

2009-11-16T19:38:00.003+01:00

I det stora huset med mördarglasdörrar som öppnas med ett Schwong då jag håller passerkortet mot avläsaren, där är jag mentalt och fysiskt väldigt mycket nu. Glasdörrarna som stängs hastigt och bestämt med samma Schwong. Så är jag inne i blodomloppet. Aortan. Korridoren som leder mot skilda världar. Mitt hjärta är DRTV. Där bor jag. Där har jag varit sedan sist vi hördes av. Jag och den radiopjäs som ska bedömmas och analyseras på onsdag. Så jag har stannat där i min värld. Barrikaderat mig mot omvärlden. Samlat mod. Arbetat idogt och tålmodigt. Sörjt. Hoppats. Fallit och rest mig. Med en reservation i kroppen. Jag kan mycket väl bli slaktad om två dagar. Men eftersom jag redan erfarit en halshuggning så är jag lite mer förberedd denna gång. Det är ju inte riktigt på riktigt. Det här är den lilla världen. Den slutna världen. Världen dit vi bjuder in universum för att bedömma våra verk. Universum kommer på onsdag. Jag vill till universum när jag är klar med denna lilla värld. Universum är på riktigt. Tänk på mig då.

Idag.

2009-10-31T21:08:00.000+01:00

För dom som fattas oss.

Vi glömmer inte.

Jag skolkar...

2009-10-30T16:32:00.003+01:00

Busigt värre för ett kontrollfreak som jag.

Musikmuséet. Där har inte Lilltrollet och jag varit sedan hon bodde i min livmoder. Då reagerade hon kraftigt på ljudet av Didgeridoo. Nu intresserade hon sig främst för stråkinstrumenten & mikrofonen.

Jag, en organisatör.

2009-10-27T20:29:00.004+01:00

Så får äntligen den där hyperorganiserande och planerande sidan av mig plats ordentligt.

Först: Manusförfattande. Enligt strikt schema. 13 sidor som ska bli 15 minuter långt. Inte en sekund längre.

Sedan: Produktionsplanering. Rollbesättning. Inspelningsschema. Rekvisitalista och sceneritänkande. Allt uppspaltat på papper i tabellform. Såklart.

Idag: Kollationering med ensemblen. Instruktioner och information. Sprida entusiasm och trygg stämning.

På måndag: Inspelning. 3 h i studion. Logistik. Hämtande av barnskådespelare. Nyttjande av produktionsassistent. Regi.

Det kan vara så att jag är född till det här.
Som skådespelare kände jag alltid att jag la mig i allt. Och att det inte alltid var önskvärt. Som producent och regissör krävs det att jag gör det. Tänk om jag börjat hitta hem?

Detta har hänt:

2009-10-19T19:27:00.003+02:00

Jag har varit lite lagom sjuk. Ni vet sådär så man inte är dödssjuk utan bara lite hängig. Detta givetvis under en vecka då skolarbetet faktiskt tillät hemarbete.

Sedan frisknade jag till när P tog med sig lilltrollet till Lindesberg (släktbesök). Jag har alltså varit barnfri och ledig i hela fyra dagar och lika många nätter. Ovanor skaffar man sig fort, har erfarit under dessa dygn som gräsänka. Jag har ätit löjligt mycket godis, soffat ihop totalt framför dumburken, spenderat sjukt mycket pengar på nöjeselektronik och haft yttepytte dåligt samvete för allt som jag borde gjort.

Idag, efter en härlig lunchdate med Måsen, fick jag dock lite ny energi. Så här har storstädats. Japp, jag våttorkade till och med golven. Sist det hände var... ja mycket länge sedan.
Imorgon kommer de hem, Lilltrollet och maken. Jag har precis börjat sakna dem och ser fram emot att få sova nära de mina igen.

Imorgon ska jag jobba hårt på den pjäs som ska vara klar till på torsdag. Den pjäs jag borde skrivit på under veckan som gått.

En vanlig lördag

2009-10-10T16:51:00.011+02:00

när hösten är så vacker så att den gör ont.

Utflykt, vardagsflykt. Till fruktparken vid Liljeholmen.

Lilltrollet. Hon gungar högre än höstluften.

Aj!

2009-10-03T11:06:00.003+02:00

Det gör faktiskt ont att bli så ifrågasatt som jag blev på redovisningen igår.
Det är faktiskt inte rolig med kritik som inte är konstruktiv.
Jag är banne mig under utbildning och tycker att det minsta man kan förvänta sig av inbjudna branchåhörare är en någorlunda proffsig hållning på rätt sida gränsen för vad som är anständigt att säga vid en redovisning.
Så tycker jag.
Och jobbar som ett djur för att orka resa mig tills på måndag då det är dags att starta upp nästa projekt med en av de som halshögg mig som handledare...

Förlamande trötthet

2009-09-29T20:22:00.003+02:00

och hörlursfrilla. Samt en tand och 3430:- fattigare. Så kan en sammanfattning av de senaste veckorna se ut.
Men jag skulle också kunna skriva att jag varit gräsligt produktiv, fått lite pengar från en oväntad välgörare och har längre hår än jag haft på 15 år.
Sammanfattningsvis har jag det bra. Mycket bra. Jag är lite smånykär i radiofenomenet och känner mig hemma i hela processen.
På hemmaplan har vi gjort höst. Uteplatsmöblerna är fint paketerade i pressenning och Grindtorpafrukt bor i ICA-kassar brevid det stora gröna möbelpaketet. Det har blivit kallt och jag måste snart rota fram vantar till min dagliga cykeltur. Det biter om morgnarna.
Lilltrollet har lärt sig blåsa upp ballonger och ritar så detaljrika fina teckningar att jag blir alldeles mjuk i hjärtat. Kampen mot förskolechefen fortskrider och mina grannar har just blivit föräldrar till en liten flicka.

Jag gjorde det!

2009-09-24T20:26:00.003+02:00

Jag har producerat min första lilla barnpjäs!
Förvisso endast för skolbruk, men i alla fall.
Jag skrev, regisserade, skådespelade lite, klippte, ljudsatte, musiksatte och mixade!
Detta under min sjätte vecka i skolan.
Jupp, jag är lite stolt.

Nästa vecka är det uppspel. Då kanske jag inte är lika kaxig längre. Men tills dess njuter jag av känslan att jag faktiskt presterat något. Från ax till limpa. En originalidé.

Det där med att bli tant.

2009-09-17T14:18:00.007+02:00

Jag vet inte, men jag känner mig inte som en tant.

Enligt barnboksdefinitionen från min barndom inser jag att jag troligen lever i förnekelse. Tantskapet är närmre än jag vill tro.

En delseger!

2009-09-16T15:25:00.001+02:00

Jag firar delseger idag!
Det är så jäkla skönt när ihärdighet lönar sig.

Kärlek till de mina genom köket:

2009-09-12T16:08:00.002+02:00

Lite spontanfika till familjen. För att jag älskar min make och mitt lilltroll.

Hallongrädden står i kylen i väntan på att de ska komma från lekparken.

Jag är ett tekniskt geni!

2009-09-12T15:26:00.002+02:00

Eller, det är kanske att ta i. Men tamejtusan - jag är bra! Jag fixar faktiskt skolan. Jag hanterar redigeringsprogrammet riktigt bra! Jag klipper så att klippen inte hörs. Det låter bra - rent tekniskt. Sedan att jag visat mig vara en urusel intervjuare är en helt annan femma. Idag är jag ett teknikt geni som skiter i att jag är en katastrofal barnintervjuare. Man får glädja sig åt det lilla, tänker jag.

Sköna söndag

2009-09-06T15:50:00.003+02:00

Lätt huvudvärk från igår.

Middag hos goda vänner på Kungsholmen och sovande tung fyraåring som fick bäras hem.

(varför tog vi inte med vagn till henne?)

Maken tog med Lilltrollet på bio nyss.

Årsta Folketshus ligger lyxigt nära och visar bra filmer för barn på söndagarna.

Studiemedel + a-kassevänliga priser.

Jag äter rester av lördagsgodiset och försöker samla kraft till en ny vecka.

Det är så här det kommer att vara.

Och värre har vi varit med om (som Lilltrollet brukar säga när vi besöker offentliga toaletter).

Jodå...

2009-09-04T19:34:00.003+02:00

...det är Lilltrollets förskola det handlar om. Jodå.
Läs ursprungsartikeln här.

Det är bara en tidsfråga nu

2009-09-02T20:18:00.002+02:00

innan jag konverterar till Mac. Så är det. Härtill är jag nödd och tvungen.
För min hjärna fixar inte att växla mellan PC och Mac. Det blir kortslutning och jag använder fel kortkommandon på fel system. Och Mac är det som används i ljudredigering.
Jag spanar på Blocket efter en smidig Macbook men drömmer om en sprillans ny Macbook Pro. Studielånet och hot om stigande bostadsräntor gör dock att jag måste vara realist. En begagnad får det bli. En begagnad vanlig Macbook. Och det blir nog bra det också.

Och vackrast av dem alla:

2009-08-29T19:32:00.003+02:00

Jag har fyllt år! Och min kära mor fyllde på mitt förråd av Iittalaskålar. Nu har jag fem st. Vi äter glass ur dem på fredagarna. Lyx. Jag har en klar, en turkos, en blå, en ljusgrön och vackrast av dem alla: en röd. Nu önskar jag mig en rosa. Och en orange. Men det tror jag inte finns än.

En gång i tiden

2009-08-26T21:46:00.002+02:00

för inte så länge sedan. Då satte jag en ära i att baka allt vårt matbröd själv.
Nu sätter jag en ära i att försöka hinna handla en skogaholmslimpa själv.

Det är så olika det där.

Ett liv på två dagar

2009-08-19T19:09:00.002+02:00

Igår ville jag bara gråta när jag kom hem från skolan. Gårdagens föreläsare var inte i min smak. Uppgiften som snabbt skulle redovisas på storbild blev smått förnedrande. Jag gillade inte språket, eller uttrycken. Säger någon "tänket" en gång till kräks jag.
Idag har jag haft stimulerande samtal om livet, konsten, etik & moral, om gränser och mod. Jag dricker vin till bloggandet och tänker att jag börjar vakna till liv igen.

The beginning

2009-08-17T20:44:00.003+02:00

Nu har det börjat. På riktigt. Hjärnan är i chock. Informationsöverflöd. Ny terminologi. Ny teknik. Gammal rädsla för att göra fel. Modigare än modigast måste jag vara för att våga ta för mig. Och jag vågar. Lite nostalgi i nya lokaler. Åt lunch i restaurangen i huset brevid som nu huserar min gamla skola. Bilden på väggen - där är jag! Nio år yngre. Förra livet. Nu är det nu och jag tror jag kommer andas lugnare redan imorgon. Träningsvärk av anspänningen. Tur att jag inte cyklade till skolan i morse.

Fortfarande snart...

2009-08-16T16:32:00.002+02:00

Men hur långsamt kan en dag gå? Nog för att jag var nervös och entusiastisk inför Teaterhögskolestarten. Men detta! Jag känner mig som när jag skulle börja i 1c på Parkskolan i Skärblacka. 1982. Förväntansfull. Ivrig att komma igång. Imorgon när jag kommer hem har jag 9 nya klasskamrater, ett nytt skåp, ett passerkort till skolans dörrar samt kunskap om hur man hanterar en flashbandspelare.

Snart...

2009-08-16T10:42:00.002+02:00

Kursansvarige på min utbildning gillar att maila info till oss blivande adepter. Ofta får man två, tre nästan likadana mail innan hon får det helt rätt och lyckas bifoga bilagan hon omnämner i första mailet.
Jag tror vi kommer komma bra överens.

Lite mer som jag.

2009-08-12T13:18:00.004+02:00

Hårddisken har fått ett nytt hem. Eller kanske snarare ett nytt fodral att förvaras i då den inte används. Nu är den lite mera jag.

Jag fick de första fjorton dagarnas schema igår också. Hjälp. På riktigt. På dag 8 har vi vår första redovisning. Då ska jag alltså hunnit lära mig ljudinspelning, ljudredigering och presentera resultatet. Samtidigt ska jag förberera mig inför besök på SVT och URs webbredaktioner. Samt delta i seminarier kring allsköns ämnen relaterade till min utbildning. Fast först ska jag lära mig hitta i den där gigantiska byggnaden.

Sa jag hjälp?

Nyinvesteringar.

2009-08-11T14:11:00.005+02:00

Paket från Dustin Home. Hårddisken jag beställt. Jag känner mig som ett fån.
Det är sladdar och prylar och... liksom inte jag.
Jag måste sy mig ett fint fodral att förvara den här grå metallklumpen i när den inte används. (Hur det är tänkt att jag ska kunna använda den lägger jag i händerna på DI.)

Så den blir lite mer jag.

Det här är mer jag:

Hårdplastmuggar till utflykterna (jaja, sommaren är på upphällningen, men man kan väl fika utomhus vintertid också. Om inte annat blir det sommar igen om ett år och jag planerar att vara med då också.) Visst är de fina? 79:- på Åhlens. Funkar att maskindiska.

Och för varma drycker:

Kaffekoppar från Sagaform. 89:- på Järnia.

På Östermalm råder egna lagar.

2009-08-10T14:23:00.002+02:00

Har du en bil värd en kvarts milijon eller mer får du dubbelparkera. Så måste det vara. Varför är det annars bara på Östermalm man hittar så många dubbelparkerade Lexus, BMW och stora stadsjeepar?
Jag var på studiebesök i trakten inför min stundande studiestart. Jag och Lila faran (min cykel) kollade bästa vägen från Årsta till Valhallavägen. Jodå. Jag börjar bli nervös.

Se det som ett sundhetstecken

2009-08-08T12:41:00.003+02:00

att jag bloggar allt mer sällan.
Jag njuter av livet, förstår ni. Så här på årsdagen så tillåter jag mig att bara njuta.
Igår firade vi livet, Lilltrollet och jag. På Grönan. Med sockervadd, karuseller, klibbiga pussar, Orup och Lena, vinst på nallelotteriet (jaja - det hade varit billigare att köpa en i nalleshopen brevid, men det är liksom ingen sport), ännu mer karuseller, mora träsk, godis och popcorn och färjetur hem. Stockholm kan vara bedövande vackert. Igårkväll var en sådan afton.
Nu njuter jag av lilltrollets glada lekskrik. Hon leker simhoppstävling med barbiesarna på gräsmattan här utanför med bästisen E.
Jag väntar på att blomkålen ska koka klart på spisen.
På onsdag blir vi en hel familj igen.

Som Madicken sa (eller är det månne den alkoholiserade Nilsson som är upphov till citatet? ): Idag känner jag livet i mig!

Sommarlov.

2009-07-26T14:02:00.002+02:00

Lilltrollet:
Vaknar kl 10.15.
Somnar vid 23.30

Mamman:
Vaknar kl 10.16
Somnar kl 02.30

Snart måste vi öva på att vakna tidigare. Om tre veckor börjar jag skolan.
Hjälp.

Betraktelser från en knirkande cykelsadel:

2009-07-08T09:49:00.006+02:00

Vad är det där, mamma? frågar lilltrollet och pekar på något platt flaxande på marken. Vi cyklar närmare och tittar. En fågel. Död. Serieteckningsdöd. Platt som en pannkaka. På riktigt. Man ser konturerna av den duva som en gång var. Det konstiga med den är att den flaxar! Med en platt vinge flaxar den faktiskt. Vinden lyfter och sänker vingen precis som om den ville lyfta den plattdöda kroppen och transportera den vidare till himlen.
Lilltrollet tycker inte det är så konstigt. Död eller levande är den ju en fågel och fåglar flaxar och sen är det inte mer med det, tycker hon. Jag är faschinerad. Det ser så komiskt ut. Tragikomiskt.
Och så tänker jag att livet från cykelsadeln blir annorlunda än när man går. Man får en annan vinkel liksom.
Jag har ny vinkel på kroppen också. Tänkte att det var sommarens många glassar och godsaker som gett mig två extra kilo. Men efter att ha granskat var de två kilona behagat placera sig så inser jag att vikten består av nya muskler! Att byxorna är tighta över låren beror till stor del på nya cykelmuskler. Muskler jag inte haft förut. Det är klart att dagliga cykelturer med 16 kg på pakethållaren gör skillnad. Men jag hade liksom inte tänkt på det. Muskler - det var sådant jag tänkte på när jag var ung. Nu är jag medelålders. Och blir lite fnissig över den växande volymen på mina lår.
Det är bra. Att jag kan vara fnissig. Om en månad fyller jag ett år. Med nya tideräkningen alltså. en medelålders ettåring med nya cykelmuskler. Vem hade kunnat ana det?

Hur gör jag nu? varning mycket värdsligt problem.

2009-07-06T16:00:00.005+02:00

Jag skrev ju sist om min köplusta och investeringsmani. Nu har jag alltså siktet inställt på en cykelvagn att transportera barnet samt div packning eller kanske matkassar från storhandlingen i. Men nu känner jag mig lite fundersam. Lilltrollet och jag kommer precis hem från en cykelvagnspaningsrunda och sorgligt men sant - det är jättestor skillnad mellan billiga och dyra kärror. De billiga är oftast breda och blytunga. De dyra är lätta, smidiga och flexibla så till vida att de med ett enkelt handgrepp görs om till barnvagn.
Fick jag välja fritt skulle jag vilja ha en sådan här. Men priset! Huvva. Nej, det är stört omöjligt!
Så nu vet jag plötsligt inte riktigt hur jag ska göra.
Får kanske låta beslutet vila tills jag är hemma i Årsta igen.

...

2009-07-06T10:02:00.005+02:00

Värmeböljan är över för denna gång och jag har inte klagat en endaste minut! Kanske beror det på att vi bor så förbenat bra? Svalt inne och bra grillplats ute. Kan det bli bättre på sommaren? Det bästa vore förstås om vi var hela familjen här hemma. Det är klart det är roligare att grilla när man är fler. Och rosévin smakar bättre när flaskan delas med någon man har kär.
Snart packar vi ihop våra saker och drar ut till torpet igen. Jag ska hjälpa min mor med kaffestugan i några dagar och sedan åker vi vidare mot Skåneland för ett besök hos maken i hans lilla stuga vid havet. Och då får värmeböljan mer än gärna vara tillbaks.

Det är farligt för mig att vara så här ledig. Jag drabbas av investeringstvång. Dvs jag hittar något som jag helt plötsligt inte förstår hur jag kunnat leva utan och sedan läser jag på och jämför modeller och kollar blocket ca 30 ggr om dagen för att finna en prisvärd beg. sådan. Oftast slutar det med att jag ändå köper en ny vara med minst två finesser mer än jag egentligen anser mig behöva.
Nu har jag siktet inställt på en cykelvagn. Vi är inte bilburna och jag har precis insett hur fri jag blir med maj månads investering (min fina cykel) och fantiserar nu om hur vansinnigt praktiskt det vore att kunna storhandla med cykelvagn.
Detta är en så pass stor investering att jag faktiskt inte kan spana in de mest avancerade modellerna. Jag nöjer mig med att titta på lågprisalternativen och välja däremellan.
Bli inte förvånade, kära vänner, om jag inom kort visar bild på juli månads "måste". Det ska nästan bli lite skönt att börja plugga i höst. Jag kommer liksom inte ha tid att göra sådana här omfattande undersökningar och således borde köplusten dämpas något.
Hoppas jag.
Och kontot.

Vill du att två dagar ska kännas som en vecka

2009-07-01T12:43:00.004+02:00

åk då till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby med din 4 åring. Intensivt som tusan. Och nostalgiskt. I alla fall om du som jag i ett tidigare liv arbetat där. (1993 får mig om någon undrar)

Lilltrollet hade roligt & vi hade löjligt tur med vädret. Det stora åskskyfallet behagade komma när vi stod och väntade på tåget hem till Stockholm.

Vi bodde på stadshotellet. Lilltrollet undrade hur tusan jag skulle kunna komma in genom dörren.

Det är på riktigt.

2009-06-24T21:05:00.003+02:00

I den gigantiska högen post (nja, egentligen mest reklam och DN) som bildats innanför ytterdörren under tiden vi varit borta fanns ett brev som fångade min upmärksamhet lite extra: Ett brev från DI innehållandes information om kursstarten. Jag måste tydligen införskaffa en extern hårddisk av en viss typ och prestanda. En hårddisk som skall rymma det redigeringsverktyg jag tydligen ska lära mig hantera samt alla mina arbeten gällande kursen. (De rek. denna )
Shit!
Det här är på riktigt! Jag hoppas bara att de har förstått att jag fullständigt saknar erfarenhet från den sidan mixerbordet.

Midsommar 2009

2009-06-24T20:59:00.003+02:00

dag ett:

dag två:

Jag skulle kunna skriva en roman om midsommaren 2009.

Ny lärdom:

2009-06-12T20:59:00.003+02:00

Om Bean skär sig tillsynes bortom all räddning så behöver det inte betydyda att den faktiskt är körd. Vänd bara såsen ryggen, rör ihop ett kryddsmör, ät din måltid utan att sura över skuren Bea och vips ska du se att den självläkt lagom till det är dags att diska.

Och allt däremellan.

2009-06-03T20:36:00.002+02:00

Liv. Död. Kärlek.
Allt på en vecka.
Igår fyllde brorsbarnet år sju år.
Imorgon tar jag farväl av gammelfaster Barbro.
På lördag bevittnar jag min kusins vigsel.
Allt på en liten vecka.

Liv. Död. Kärlek.

Som ett brev på posten

2009-06-02T09:25:00.003+02:00

kommer förkylning och ledvärk när stressen och pressen varit för stor. Idag skulle jag har haft en Suziluz-dag. Säkerligen hade vi fikat gott någonstans, pratat om allt mellan himmel och jord som man gärna gör med denna härliga människa. Skrattat. Och jag skulle cyklat till förskolan för att hämta mitt lilltroll med ny energi i bagaget. För det får man av att umgås med Suziluz.
Istället får jag bädda ner mig själv i soffan. Sova lite. Dricka te med honung. Sedan måste jag masa mig upp ur samma sköna möbel vid 15.30 för att hämta lilltrollet på förskolan.
Resten av veckan måste jag stå på benen. Begravning på torsdag och bröllop på lördag.
Den där digra listan jag borde betat av innan dess får förbli ett borde.

Allt är bra.

2009-05-30T22:40:00.003+02:00

Operationen överstånden. Allt gick bra. Mamman bröt ihop lite. Men allt gick bra.

Nu leker lilltrollet på vår underbara gård.

Kan man verkligen bo så här bra ett stenkast från söder?

Imorgon opereras Lilltrollet.

2009-05-26T20:23:00.003+02:00

Bara sådär! Telefonen ringde om en återbudstid. Ville vi ha den? Mnjaaa. Så snart? Jo, kanske. Lika bra att få det gjort.
Så blev det bestämt.
Information om var, vem, hur och när. Kluddiga anteckningar på baksidan av en a-kassespecifikation.
8.45 ska vi vara på plats på Sophiahemmet.
Lilltrollet fastande.
Jag ska hålla ihop.

Uteplatsen

2009-05-25T17:07:00.006+02:00

I vintras drömde jag om att kunna leva mitt liv på uteplatsen. Nu bor jag här.

Här ser ni grinden mot Lilltrollets frihet. Ser ni så grönt det är utanför?

I ena hörnet finns en lagerhägg och en vinbärsbuske. Röda vinbär. Lilltrollets.

Och så planterade jag en rhodododododododododendron. För en sådan ville jag ha.

Och lite lite roligare är det att betala räkningar sittandes på uteplatsen. Det är studielånsmånad. Det syns på min min.

Sista hörnet av uteplatsen får ni inte se i dagsläget. Det är så rörigt. Cyklar (3 st. Min, Lilltrollets 12tums & hennes sparkcykel.) leksaksförvaring, en sulky, grillen med tillbehör och extrastolar trängs där.

Sandaler minsann!

2009-05-22T18:53:00.003+02:00

Fint som kattskit i vällingen! som Lusmia sa när hon såg Madickens nya röda skinnsandaler vid Valborgsmässoelden. Nog är detta riktiga Madicksandaler? Det tycker i alla fall Lilltrollet och jag. Dessa gobitar till fann vi idag på Uni. För en spottstyver fick de följa med oss hem. Äkta 70-talare från ett lager. De hade köpt billigt och sålde således billigt. Trevlig filosofi. Trevlig butik.
Så fort vi kommit hem skulle de på. De och Madickklänningen min mor en gång sydde till mig. De mjölkvita benen riktigt lyser i kontrast till de rödbruna sandalerna. -Finskor som klackar, mamma. sa Lilltrollet och gjorde en invecklad steppdans i vardagsrummet. Nöjd.

fint som kattskit i vällingen!

På besök i Kamprads borg.

2009-05-21T20:42:00.007+02:00

Dottern och jag har varit på IKEA idag. Igen. Vi trivs där, både lilltrollet och jag. Hon får leka och jag får köpa saker jag inte visste att jag behövde till mitt hem. Och så frossar vi glutamatspäckade köttbullar och pulversås. Exotiskt. Sådan man serveras inte hemma.
Och har lilltrollet tur så får hon någon liten sak hon också. Ofta väljer hon ett gosedjur. För gosedjur är ikea bra på. Fina och billiga. De senaste gångerna vi varit där har hon valt en liten mus. Finns i tre färger (grå, brun och vit) och kostar 9:- st. Lilltrollet valde först en vit och gången därpå en grå mus. Den första fick namnet Musis. Den andra fick också heta Musis. Musis och Musis har sedan dess varit hennes favoriter. Varje gång vi varit på resande fot har jag glatt mig åt att hennes resvänliga kamrater. Utan problem packas de 14 cm långa gosedjuren ned i handbagaget. Samtidigt har jag förbannat hennes två minikompisar om natten då hon vaknat och undrat var de är. Det är tamejtusan snudd på omöjligt att nattetid detektera så små gosedjur i en dubbelsäng med kuddar och duntäcken!
Idag hade vi ett trauma på IKEA. Lilltrollet stod i kö för att få ett ballongdjur. Några inhyrda snubbar stod utanför restaurangen och blåste sådana där avlånga ballonger och knycklade sedan ihop dem till diverse djur. När lilltrollet äntligen hamnade längst fram i kön så stängde de plötsligt butiken. De skulle pausa. Och lilltrollets underläpp började darra olyckligt då hon insåg att hon inte skulle få ett ballongdjur. Som jag kände med min tös. Jag fattade känslan precis. Så nära. Så snöpligt. Tårar av krokodilstorlek trillade olyckligt ned för hennes kinder medan hon bönade och bad att jag skulle säga till ballongtrollarna att de glömde en liten tjej! Men snubbarna var vid det laget långt borta. Så det blev till att ta rulltrappan upp till barnens IKEA och erbjuda henne att välja en kompis som fick föja med hem. Lite orolig blev jag att hon skulle ta en till Musis. Tänk er att leta reda på TRE minikompisar nattetid!
Nu blev det ingen kompis till musgänget, hon valde en underbart gosig Golden Retriver valp. 40 cm lång och kärlek vid första ögonkastet för lilltrollet. Något dyrare än 9:- men det var det värt. -Mycket bättre än en gammal ballongpudel, löd lilltrollets omdöme.
Jag är ganska nöjd jag också. Hunden som ännu inte fått något namn (sånt måste man ju känna in, mamma) är betydligt lättare att hålla reda på än Musis och Musis.
Så från att ha varit de mest betydelsefulla godesdjuren i samlingen är Musis och Musis nu ute i kylan. Ratade. Sådan tur att de åtminstone har varandra.

Igen och igen

2009-05-19T13:52:00.004+02:00

ska jag prövas.
Nu gäller det lilltrollet och hennes öroninflammationer. Vi var hos en specialist idag. Resultatet - planerad operation för att ta bort körteln bakom näsan.
Ingen svår operation. Men det innebär att de ska söva lilltrollet. Och eftersom P jobbar i skåne är det jag som ska vara med och hålla handen, säga att allt blir bra, trösta, lugna och vårda efteråt. Hur gör man det när blotta tanken på att min unge ska opereras startar en svallvåg av känslor i mig? Jag får svårt att andas.
Sjukhus. Operation. Rädsla. Dödsångest.
Och det här måste jag klara. Det kommer hjälpa henne. Det kommer minimera risken för fler öi och hon kommer sova bättre. Snarka mindre.
Bra saker.
Men jag skakar inombords.
Lilltrollet själv är tapper. Hon ser fram emot glassen man får efteråt. En piggelin.
Och jag önskar så att jag hade min man att luta mig mot mot då de rullar iväg henne till operation. Jäkla skådespelaryrke! Jäkla skit.

Om natten är jag liten.

2009-05-18T12:04:00.005+02:00

Tredje natten med krupphosta blev jag rädd. Det här är faktiskt det jobbigaste med att vara ensam vårdnadshavare lilltrollet. Och i natt vågade jag inte låta bli att åka in.
Hon somnade tidigt på kvällen, trött efter två nätter med för lite sömn pga hostan. Hon var nymedicinerad och sov med högt huvudläge. Likväl hörde jag hur hon hostade allt mer skrällande. Vid kl 22.00 tog jag upp henne. Ut på uteplatsen i kylan. Men det hjälpte inte.
Och då blev jag rädd. Jag vågade inte låta bli att åka in till SöS.
Stockholm kl 23.45. Skanstullsbron. Det är vackert på något sätt. Lilltrollet tittade storögt på det nattliga landskapet. Lite spännande att åka stortaxi till akuten mitt i natten. Och där någonstans släppte den värsta ångesten. Hon mådde ju bra. Klarade hostan ganska ok. Rossel på in och utandning. Men hon klarade det bra.
Den som inte klarade det var jag. Och jag vet varför. Sedan jag höll på att stryka med i augusti har jag blivit rädd. Rädd för att något ska hända de mina. Lilltrollet. Min finaste.
Tur att SöS ligger så nära.
Hon fick betapred (kortison) direkt vid entrékassan och sedan fick vi vänta på att träffa läkare. Det var ganska lugnt och stilla på barnakuten. Några oroliga föräldrar med magsjuka bebisar, två eller tre krupphostande barn och en ledsen tonåring. Lilltrollet tröttnade snabbt på att sitta på en hård soffa och vänta på läkaren. -Värre än vårdcentralen, tyckte hon och skruvade sig i min famn för att hitta ett skönt sätt att halvligga på.
Krupphostan lät mycket bättre när läkaren äntligen lyssnade på hennes andning. Kortisonet hade hunnit sätta in under väntan.
I taxin på väg hem var Lilltrollet spirituell och konverserade glatt taxichauffören. Han bad om presenttips till sin snart fyraårige son och Lilltrollet rekommenderade en pruttkudde.
Sedan drack vi te med honung och åt smörgåsar mitt i natten.
Honungste och marmelad mackor. Medicin.
Idag är jag så trött att det värker innanför pannbenet. Jag borde skriva ett mail till AF, jag borde diska, tvätta och handla. Men jag satsar på det sistnämda. Mat måste vi ha, det andra är överkurs.
Ikväll ser jag på Berlinerpopplarna. Nedbäddad i soffan med min skatt tätt intill. Jag måste våga lita på att jag klarar det här.

Om en liten vecka

2009-05-10T19:42:00.002+02:00

Om en liten vecka blir jag gräsänka.
Då åker maken.
Och så måste det få vara.
Ändå är jag lite rädd.
Precis nyss fick jag näsan över ytan.
Tänk om jag inte håller ihop?
Då är han allt för långt borta.

Jag har köpt mig en cykel. Lilametallic med svart barnsits på pakethållaren.
Så ska vi susa fram i sommaren, lilltrollet och jag.
Mitt lilla underverk och jag.
Så ska vi ta sällskap genom sommarsol och regn.

Liten blir stor

2009-05-05T11:06:00.002+02:00

Hela fyra år.

Tänk att jag har fått vara mamma till denna tös i fyra år.

Jag älskar henne så att hjärtat gör volter.

Och nu kan hon vissla också. Lite tyst, men ändå.

Jajamensan!

2009-04-28T11:00:00.002+02:00

Besked idag:
Jag är antagen till utbildningen jag sökte!
Och det är en utbildning som gör mig helt bubblig av lycka när jag tänker på den.

Vad jag ska bli när jag blir stor?
Jo, jag ska bli producent för barnprogram i radio och TV!

Kolla vilken fantastiskt rolig ettårig magisterutbildning jag ska få gå!
Tack för era tummar, jag tror de hjälpte.

Nu ska jag slå in paket till min snart fyraåriga dotter och laga någon god lunch. Dricka lite kaffe. Njuta av att veta att jag är på väg. Faktiskt. Jag tror det här kan vara början på något riktigt riktigt bra.

Nu är det gjort!

2009-04-24T19:26:00.002+02:00

Inom en vecka får jag besked.
Bu eller Bä.

Det gick så där.
Jag kan verkligen inte gissa utslaget.
Skitläskigt.
Jag vill.

Hej.

2009-04-20T21:07:00.003+02:00

Jag lever.
Men jag har lite att syssla med.
Praktiska ting som ska ordnas.
Tankar som ska sorteras.
Idéer som ska utvecklas.
Drömmar som ska formuleras.
Förväntningar som ska
ja som faktiskt ska få ta plats.

Och så andas. Andas.

Fredag kl 10.20.

Nu skiter jag i om det går åt helvete

2009-04-16T11:50:00.003+02:00

Jag tror jag har varit reserverad på sistone. Sökt jobb på halvfart för att gardera mig. Det ÄR skitjobbigt rent ut sagt att bli ratad gång på gång.
Men så kommer de där tillfällena då det faktiskt inte går att göra det halvdant. Och nu står jag inför ett sådant. Det här är något jag vill - på riktigt. Inte som en tillfällig syssla för att försörja familjen eller för att få lite stabilitet. Nej, det här är något som snarare kommer att kosta familjen en del ekonomiskt, men oj vad det skulle berika mig och mitt liv!
Jag har klarat mig genom första nålsögat. Snart stundar intervju och prövningar. Det känns som när jag sökte Teaterhögskolan. Ett förväntansfullt pirr. En förhoppning och en dröm. Och Teaterhögskolans nålsöga passerade jag. Är det för mycket att hoppas på att bli vald igen? Eller är min kvot fylld?
Jag hoppas inte det. Jag behöver en ny riktning på livet. Nya utmaningar och faktiskt också nya drömmar.
Jag är en bit på väg och jag tänker tamejtusan satsa fullt ut nu.
Kanske blir resultatet att ni, kära vänner får ta hand om spillrorna när mina förhoppningar grusas. Men den uppgiften vet jag att ni klarar galant. Jag har kraschat tidigare och rest mig med hjälp av er.
Är ni med mig?

Ett nytt hörn

2009-04-14T18:26:00.005+02:00

Mammas bonad. Den hon vävde när vi var små. Trädet. Jag har tänkt på den där bonaden länge. Det är något med mig och träd.

Och nu när jag var på torpet så frågade jag om den bonaden. Var blev den av då för 16 år sedan då flytten gick från 70-tals villan till torpet?

Förrådet, var svaret. Där låg den ihoprullad och liksom väntade på att få komma upp på en vägg igen.

Något blekt i färgerna, men ack så charmig.

Nu bor den hos oss i Årsta. Pryder sin plats i ett tidigare trist hörn.

Jag passade på att tapetsera skjutdörren med en bit barndomstapet också. Jag har liksom stört mig på att det är så vitt och tomt i det hörnet. Lite dött.

Men nu blomstrar det!

Nej, jag begriper inte.

2009-04-14T13:53:00.004+02:00

Jag har svårt att förstå hur det kan vara vår redan. Hänger inte med.
Hon blir fyra nu, lilltrollet. Hur är det möjligt?

Källaren svämmar över av barnkläder, tillfälligt undanstoppade i väntan på nästa pyre.
Tillfälligt undanstoppade i tre år.
Det är inte klokt.
Vart tog tiden vägen?

Secondhandrunda:

2009-04-08T20:31:00.004+02:00

Jag inser att vi bosatt oss i en grotta. Dvs, vill man ha solljus rakt in genom lägenhetens fönster få man vara vaken mycket tidigt. Mitt sätt att mota mörkret är att ständigt inhandla nya ljuskällor till vår lya. Idag sprang jag på denna goding som genast fick flytta med hem. Den hade en kompis också och den bor nu i vårt sovrumsfönster. Fransar och sammet. Orange. Kan det bli bättre?

& i sann Ekvallisk anda jagade jag också träföremål på min secondhandrunda. (Rundan går över skansbron förbi Återvinnarna, vidare på Götgatan till Myrorna, en avstickare till Östgötagatan och Kupan, kanske också till Nytorget där Stadsmissionen har en av sina butiker men där brukar Buscilla hina före mig och länsa stället på gobitar så det är knappt någon idé, vidare mot slussen och Emmaus tre butiker, förbi Stadsmissionen och Myrorna på Hornsgatan och slutligen över bron till Stadsmissionen i Gröndal. Sedan hem längst Årstaviken) Jag fann till min förtjusning en fin liten pigtittare som passade finfint till mitt lilltroll. Men huvva vad furuträtråkig den var. Snabbt som blixten (innan den ens han bli förevigad i sitt nakna tillstånd) fick den ett lager röd hobbylack på sig och vips hade någratiorsfyndet blivit en riktigt fin present till lilltrollet!

I natt födde jag barn.

2009-04-06T13:10:00.003+02:00

Någon drömtydare som vill ge sig på den?
Jag stod på knä på en ryamatta. Full kontroll på hela förloppet. Tog emot barnet själv.
En gosse blev det.

The new improved mamma:

2009-04-05T19:28:00.006+02:00

Långberget. Ett längdskidåkningseldorado uppfört på 60-talet. En pappkartongliknande hotellbyggnad på bergstoppen och i dalgången parstugor med gillestugeinredning anno 1985. Härligt! På riktigt.

Här är man långt ifrån Sälenfjällens afterskiaktiviteter.

Besökarna är mestadels i mina föräldrars generation. En och annan barnfamilj har hittat hit. Här finns en slalombacke, men knappliften är inte ens igång. Inga liftkort har sålts. Till Långberget åker man för längdskidåkningens skull. För stillheten.

Och jag är så glad att jag åkte utan lilltrollet. Den här vilan behövde jag. Att läkarna ordinerar motion som ett led i behandlingen mot depression är inte svårt att förstå när man känner endorfinerna rusa runt som kalvar på grönbete medan man susar fram i de vackert preparerade spåren. Och sämre blir det inte av att stanna för fika mitt i den tysta skogen. Rykande hett kaffe ur ståltermos och en dubbelmacka med skinka, ost och avocado. Ljuvligt att förtära i en snögrop mitt ute i ingenstans.

Och så bastun efteråt. En iskall dansk öl och mera vatten på stenarna. Hettan. Avslappningen. Jag sov gott alla nätterna. Njöt av att vakna av mig själv, av att kunna ligga kvar i egna tankar innan jag valde att gå upp för att äta en frukost i lugn och ro utan minsta tanke på dagistider att passa. Lyx.

Jag var orolig att fyra nätter skulle kännas långt. När fyra nätter gått ville jag gärna stanna några till.

Visst var det härligt att komma hem igen. Att få lilltrollspussar och vackra ord. Men oj vad jag behövde denna vilan!

På hemmaplan har allt gått så bra att maken till och med föreslog att jag borde göra denna resa till en årligt tradition!

Jag ser ut som en fluga. Jag vet. Det bjuder jag på. Eftersom jag totalt förträngt hur starka solens strålar är hade jag missat att ta med mig egna brillor. Min mamma som är ett under av ordning hade givetvis slängt med ett par exra brillor i packningen. Sedan är det ju inte hennes fel att jag har så smalt huvud att alla brillor utom ett fåtal ser hysterikt skojiga ut på mig.

Hemma

2009-04-03T20:43:00.003+02:00

men fortfarande i gränslandet. Jag bjuder er en bild tills jag orkar samla intrycken från resan.

Jag väljer mig själv.

2009-03-28T15:01:00.003+01:00

Nyss hemkomna från ett totalkaos på ICA signerat lilltrollet (blodsockerfall framför smågodiset) ringer telefonen. Det är min mor som ringer för att säga att den andra halvan av resesällskapet har insjuknat i influensa och därmed finns två extraplatser i bilen.

Tystnad.

"Jag vet ju att tanken var att du skulle få möjlighet att komma bort från familjen och få sova några hela nätter. Men jag vill i alla fall nämna att om du skulle vilja ta med familjen så finns det alltså plats i bilen".

Jag börjar nästan gråta.
Som jag har krigat med mig själv för att tillåta mig åka iväg ensam trots att maken också går på knäna. Och när jag bestämt mig händer detta. Jag blir återigen tvungen att välja. Ska jag egoåka eller ska jag bjussa familjen på en härlig vintersemester?
Jag säger som det är till maken (på dålig engelska så att inte lilltrollet ska fatta vad det rör sig om) och han fräser att det är väl inget alternativ för då får ju ingen av oss vila ordentligt. Om han stannar kvar hemma med lilltrollet så får han ju åtminstone vila när hon är på förskolan.
Mitt hjärta skrumnar nästan ihop när jag ser det så klart: vi är beroende av förskolan för att må bra. Långhelger är en plåga. Vi orkar inte helt enkelt. Så sorgligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta inte är tydligt för lilltrollet. Vår unge. Det vackraste vi har. Min skatt och glädje - men jag orkar inte.

Jag bestämmer mig för att åka ensam. Med ett stort hål i hjärtat.
Jäkla moster till att bli sjuk nu! Känns bättre när jag skyller på någon annan.

Nu tvättar jag och bakar bröd. Förbereder mig på att känna stora dåligmammavågen rulla in. Imorgon bitti pussar jag mina finaste adjö. Jag hoppas innerligt att jag kan finna någon slags frid i skidspåren eller i bastun om kvällarna. Just nu känns det långt borta.

När den snart fyraåriga dottern får bestämma

2009-03-27T19:00:00.003+01:00

blir det

till efterrätt.

Lite halvstolt

2009-03-26T16:42:00.003+01:00

för trots sömnbrist och allmän brist på motivation så har jag faktiskt betat av den där listan från i förrgår.
Av bara farten lyckades jag dessutom ändra fakturaadressen hos Fortum. (Jag trodde i min enfald att det räckte med att göra flyttanmälan och begära slutfaktura från elbolaget i fråga för att de skulle fatta att jag inte längre bor på Sköntorpsvägen. Men icke. Mina fakturor gällande elanläggningen på min nuvarande adress skickas till min gamla adress. För jag har ju inte ändrat fakturaadress . P U C K A T. Tycker jag.)

Nu börjar jag mentalt packa för att åka iväg i några nätter.
Men först ska jag rymma bara för några timmar. Till M. Min goda vän. Tack vare henne står jag på benen idag.
Ikväll blir det te och prat och kanske lite tårar.
Jag har så många av dem.